Här i USA börjar man sp smått se en ny trend när det gäller samhällsplanering. Runt 20 kilometer nordväst om centrala DC ligger ett gigantiskt köp- och kontorscentrum som heter Tysons Corner. Stället är närmast horribelt stort och består i själva verkat av ett antal olika köpcentrum, inomhusgallerior och kontorsbyggnader som tillsammans bildar en helt bilanpassad och extremt illa planerad miljö där konsumtion, service och kontorsverksamhet är helt dominerande.
I Tysons Corner arbetar totalt 120 000 personer. Men här bor bara 17 000. Varje dag pendlar således massor av folk hit. Och alla kommer de i bilar, eftersom det knappt är praktiskt möjligt att ta sig hit på annat sätt.
Således finns det väldigt många parkeringsplatser, fler än antalet anställda och boende tillsammans. Omkring hälften av Tysons Corners landyta består av parkeringsplatser eller vägar.
Man skulle kunna säga att Tysons Corner är ett extremt tydligt exempel på ett amerikanskt centrum. Utsträckt, bilanpassat, låga byggnader, jättelika parkeringsplatser, tiofiliga vägar. Några trottoarer existerar knappt. Att ta sig över motorvägen för att besöka en affär där på andra sidan gatan går inte, det finns inga övergångsställen.
Men nu håller något på att hända. Tysons Corner ska urbaniseras.
Det är väldigt intressant. Så intressant till och med att Time ägnar fyra sidor åt det i sitt senaste nummer: "A Radical Way to Fix Suburbian Sprawl. The traffic-jammed town surrondig one of America's biggest malls is being turned into a pedestrian-friendly community. Is this the city of the future?" skriver Time.
Planarbetet har pågått i flera år och har varit rejält omskrivet av lokala medier här i Washington. Projektet är stort. Väldigt stort.
Först och främst ska tunnelbanan dras ut till Tysons. Enligt förslaget ska det bli fyra stationer inom områdets gräns. En väl fungerande kollektivtrafik ska följas av en intensiv förtätning av området. Och det är främst bostäder som ska byggas. Man räknar med att det totalt kommer att bo runt 100 000 personer här på sikt, sex gånger så många som i dag.
Byggnader ska överta de stora parkeringsfälten och de breda motorvägarna. Riktiga kvarter ska anläggas. Breda trottoarer och gång- och cykevänliga stråk ska byggas. Folk ska kunna ta tunnebanan till Tysons, flanera i en stadsliknande miljö och kanske ta en eller annan tur med de miljövänliga lokalbussarna som ska trafikera den nya innerstaden i förorten. Man pratar om en "manhattanisering" av en av USA:s största och mest bilanpassade köpcentrum. Dock med en viktig distinktion: Miljötänkandet är centralt i hela planeringsprocessen.
Detta är fortfarande något helt unikt i USA. De låga byggnaderna ska ersättas med högre hus, vilket är mer effektivt ur energisynpunkt. Boende, arbete och konsumtion ska integreras vilket leder till minskat antal transporter. Väl fungerande och miljövänlig kollektivtrafik minskar bilberoendet. Och så vidare.
Man kan säga att omdaningen av Tysons Corner ligger helt i linje med den omställning av den amerikanska livsstilen som Barack Obama pratat om vid ett antal tillfällen och som han kallat nödvändigt.
Förhoppningen är att planen ska antas nu i höst och att byggstarten sedan ska kunna ske i stort sett omedelbart. Pengarna för utbyggnaden av tunnelbanan finns redan anslagna och denna del av projektet beräknas vara klar om fyra år.
Visar inlägg med etikett Time. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Time. Visa alla inlägg
söndag 14 juni 2009
söndag 30 november 2008
Den amerikanska sjukvården är sjuk
Nu verkar alla eninga: Den amerikanska sjukvården är kass. Den kostar mest i världen men levererar långt ifrån den bästa vården. Tvärtom. Vid i stort sett alla internationella jämförelser av mätbara relationer mellan insatser och resultat, placerar sig USA halvtaskigt. I några fall rentav heltaskigt.
I USA är hälso- och sjukvårdens andel av BNP drygt 16 procent, vilket gör sektorn till den enskilt största i amerikansk ekonomi. I Sverige är motsvarande andel ungefär hälften så stor. Något mer, drygt 9 procent, om man räknar in kommunernas äldreomsorg.
Som den framtids- och omvärldsanalytiker jag understundom brukar kalla mig, tycker jag alltid det är intressant att blicka framåt. Skulle kostnaden för den amerikanske hälso- och sjukvården fortsätta öka på samma sätt som den gjort det senaste decenniet, kommer dess andel av BNP vara 25 procent om knappt 20 år. Och ungefär hälften av BNP om 75 år.
Det säger sig självt att detta är en totalt ohållbar utveckling.
De senaste veckorna har det skrivits och debatterats mycket om det här i amerikanska medier. Det verkar som det plötsligt - i och med Barack Obamas valseger - blivit tillåtet att se och säga det som varit uppenbart för de flesta utomstående betraktare under många år: Det är något sjukt med den amerikanska sjukvården.
Tidskriften Time hade i sitt näst senaste nummer vården som tema under rubriken: "The Sorry State of the American Health". Bland annat slår man fast att: 1. USA spenderar mycket mer på sjukvård än någon annan nation; 2. Amerikaner är inte motsvarande mer friska. Kortare levnadslängd, högra spädbarnsdödlighet än jämförbara länder är några indikationer på att något inte stämmer.
Som många andra konstaterar tidskriften att det finns extremt bra sjukvård för den som kan betala för den. Men när det gäller genomsnittlig basvård "the US is starting to fall behind - far behind".
Problemet med amerikansk hälso- och sjukvård handlar i grunden om ineffektivitet. jag har tidigare skrivit att det läcker oerhörda mängder pengar från vården på grund av icke vårdrelaterade kostnader. Främst är det alla försäkringsbolags kostnader för administration, utredningar, jurister etc. Men problemet går djupare än så. Det finns inga incitament i det amerikanska systemet för att spara på kostnaderna. Tvärtom ligger det i sjukvårdens intresse att sälja mer och dyrare tjänster och produkter till oss konsumenter, patienter. Så länge vi betalar, via våra privata sjukvårdsförsäkringar, via Medicaid eller via egen plånbok, så är det bara att fakturera. Ju mer desto bättre.
Två hälso- och sjukvårdsforskare, Shannon Brownlee och Ezekiel Emanuel, skrev nyligen om den amerikanska sjukvårdens många myter. Efter att ha gjort upp med självbilden av världens bästa sjukvård och liknande, kom de in på några intressanta spår. Först och främst myten om att en allmän hälso- och sjukvårdsförsäkring skulle kosta oerhört mycket mer för den genomsnittliga amerikanen. Detta var något som t ex John McCain hävdade när han argumenterade emot Barack Obamas förslag om hälso- och sjukvårdsreform och en mer allmän sjukvårdsförsäkring.
I det korta perspektivet kan en sådan reform innebära merkostnader. Men alla beräkningar som gjorts visar att det på lång sikt kommer att innebära väsentliga besparingar, bättre användade av vårdresurser och mindre slöseri - förutsatt att reformen genomförs på ett vettigt sätt. Brownlee/Emanuel pekar bland annat på Sverige som ett föredöme avseende effektivt användande av begränsade resurser.
Enligt de båda forskarna lever många amerikaner med villfarelsen att de inte har några kostnader för sin sjukvårdsförsäkring, eftersom den betalas av arbetsgivaren. Och att därför innebär en merkostnad om man plötsligt ska betala högre skatt för en allmän försäkring. Men i själva verket är det ju ett löneutrymme som man via en gemensam överenskommelse lagt på en försäkring istället för i lönekuvertet.
En annan myt som Brownlee/Emanuel gör upp med är att det inte finns någon acceptans för att reformera det amerikanska sjukvårdssystemet. I själva verket visar studier att endast en liten minoritet av amerikanerna tycker att de rådande systemet fungerar bra. Sju av tio anser att det behövs "major changes, if not a complete overhaul".
Washington Post, slutligen, spär på med en stor artikel i dag: "US Not Getting What We Pay For - Many Experts Say Health-Care System Inefficient, Wasteful" lyder rubriken.
Enligt artikeln är allt fler eniga om att den amerikanska sjukvården är på helt fel väg. Den är inte bara ineffektiv och slösar bort stora resurser, den är dessutom rentav hälsofarlig. Uppemot hundra tusen amerikanska patienter beräknas dö i onödan varje år på grund av felbehandlingar, klantighet eller missbedömningar i vården.
I USA är hälso- och sjukvårdens andel av BNP drygt 16 procent, vilket gör sektorn till den enskilt största i amerikansk ekonomi. I Sverige är motsvarande andel ungefär hälften så stor. Något mer, drygt 9 procent, om man räknar in kommunernas äldreomsorg.
Som den framtids- och omvärldsanalytiker jag understundom brukar kalla mig, tycker jag alltid det är intressant att blicka framåt. Skulle kostnaden för den amerikanske hälso- och sjukvården fortsätta öka på samma sätt som den gjort det senaste decenniet, kommer dess andel av BNP vara 25 procent om knappt 20 år. Och ungefär hälften av BNP om 75 år.
Det säger sig självt att detta är en totalt ohållbar utveckling.
De senaste veckorna har det skrivits och debatterats mycket om det här i amerikanska medier. Det verkar som det plötsligt - i och med Barack Obamas valseger - blivit tillåtet att se och säga det som varit uppenbart för de flesta utomstående betraktare under många år: Det är något sjukt med den amerikanska sjukvården.
Tidskriften Time hade i sitt näst senaste nummer vården som tema under rubriken: "The Sorry State of the American Health". Bland annat slår man fast att: 1. USA spenderar mycket mer på sjukvård än någon annan nation; 2. Amerikaner är inte motsvarande mer friska. Kortare levnadslängd, högra spädbarnsdödlighet än jämförbara länder är några indikationer på att något inte stämmer.
Som många andra konstaterar tidskriften att det finns extremt bra sjukvård för den som kan betala för den. Men när det gäller genomsnittlig basvård "the US is starting to fall behind - far behind".
Problemet med amerikansk hälso- och sjukvård handlar i grunden om ineffektivitet. jag har tidigare skrivit att det läcker oerhörda mängder pengar från vården på grund av icke vårdrelaterade kostnader. Främst är det alla försäkringsbolags kostnader för administration, utredningar, jurister etc. Men problemet går djupare än så. Det finns inga incitament i det amerikanska systemet för att spara på kostnaderna. Tvärtom ligger det i sjukvårdens intresse att sälja mer och dyrare tjänster och produkter till oss konsumenter, patienter. Så länge vi betalar, via våra privata sjukvårdsförsäkringar, via Medicaid eller via egen plånbok, så är det bara att fakturera. Ju mer desto bättre.
Två hälso- och sjukvårdsforskare, Shannon Brownlee och Ezekiel Emanuel, skrev nyligen om den amerikanska sjukvårdens många myter. Efter att ha gjort upp med självbilden av världens bästa sjukvård och liknande, kom de in på några intressanta spår. Först och främst myten om att en allmän hälso- och sjukvårdsförsäkring skulle kosta oerhört mycket mer för den genomsnittliga amerikanen. Detta var något som t ex John McCain hävdade när han argumenterade emot Barack Obamas förslag om hälso- och sjukvårdsreform och en mer allmän sjukvårdsförsäkring.
I det korta perspektivet kan en sådan reform innebära merkostnader. Men alla beräkningar som gjorts visar att det på lång sikt kommer att innebära väsentliga besparingar, bättre användade av vårdresurser och mindre slöseri - förutsatt att reformen genomförs på ett vettigt sätt. Brownlee/Emanuel pekar bland annat på Sverige som ett föredöme avseende effektivt användande av begränsade resurser.
Enligt de båda forskarna lever många amerikaner med villfarelsen att de inte har några kostnader för sin sjukvårdsförsäkring, eftersom den betalas av arbetsgivaren. Och att därför innebär en merkostnad om man plötsligt ska betala högre skatt för en allmän försäkring. Men i själva verket är det ju ett löneutrymme som man via en gemensam överenskommelse lagt på en försäkring istället för i lönekuvertet.
En annan myt som Brownlee/Emanuel gör upp med är att det inte finns någon acceptans för att reformera det amerikanska sjukvårdssystemet. I själva verket visar studier att endast en liten minoritet av amerikanerna tycker att de rådande systemet fungerar bra. Sju av tio anser att det behövs "major changes, if not a complete overhaul".
Washington Post, slutligen, spär på med en stor artikel i dag: "US Not Getting What We Pay For - Many Experts Say Health-Care System Inefficient, Wasteful" lyder rubriken.
Enligt artikeln är allt fler eniga om att den amerikanska sjukvården är på helt fel väg. Den är inte bara ineffektiv och slösar bort stora resurser, den är dessutom rentav hälsofarlig. Uppemot hundra tusen amerikanska patienter beräknas dö i onödan varje år på grund av felbehandlingar, klantighet eller missbedömningar i vården.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)