Teaparty-rörelsens första politiska offer

Republikanen Robert Bennett ville gärna ha en fjärde mandatperiod som senator för Utah. Och för något år sedan var det knappast någon som tvekade att han skulle sitta kvar. Hans väljarstöd i den konservativa delstaten var massivt.

Tills Teaparty-rörelsen kom in i bilden. Då förändrades allt. Nu blir det ingen ytterligare period för Bennett.

Bennetts senatorsplats är en av de drygt 30 som är föremål för omval nu i höst. Varje senator sitter sex år och vartannat år är en tredjedel av mandaterna uppe till val.

Robert Bennett är en konservativ republikan. Men enligt teapartisterna är han inte tillräckligt konservativ. De har bland annat kritiserat honom för att han stödde de första besluten om att gå in och stödja bankerna med statliga medel - något som för övrigt också kritiserades från västerhåll. Det ironiska i sammanhanget är att det var den förra presidenten George W Bush som drev igenom detta statliga stöd...

Trots att Bennett fick stöd av Mitt Romney - en ytterst tänkbar republikansk presidentkandidat 2012 - röstade partiets nomineringsmöte bort honom. Och anledningen till detta kan härledas direkt till kritiken från Teaparty-rörelsen. Läs mer i Washington Post.

Att Romneys stöd inte räckte är i sig intressant och säger en del om hur stämningen är internt i det republikanska partiet och vilken effekt teaparty-rörelsen redan har internt. Det är uppenbart att partiet är på väg att vika kraftigt mot höger. Och detta är något som ses med viss förtjusning från demokraterna, eftersom ett alltmer extremt republikanskt parti lär skrämma bort mittenväljarna och de mer liberalt sinnade republikanerna.

Det finns flera tänkbara offer i kölvattnet från teapartisterna. I Florida hade den sittande republikanske guvernören Charlie Crist tänkt sig en senatorsplats från 2010 och till att börja med såg allt ut att gå enligt planerna. Men så dök Marco Rubio upp. Han befinner sig långt ut på partiets högerflygel och med stöd från bland annat teapartisterna seglade han snabbt upp i ledningen i opinionsmätningarna.

För en dryg vecka sedan meddelande Crist att han inte kommer att kandidera för det republikanska partiet vid senatsvalet i november. Han ställer upp som oberoende kandidat - och hoppas därmed att kunna få röster från mer moderata mittenväljare som tycker att Rubio befinner sig för långt till höger.

Det återstår att se om denna taktik kommer att bli framgångsrik.

Men redan nu kan man konstatera att teaparty-rörelsen satt konkreta avvttryck på den politiska kartan...

Nu ska USA komma ikapp stamcellsforskningen

I går undertecknade Barack Obama ett direktiv till National Institutes of Health att utarbeta riktlinjer för stamcellsforskning på mänskliga embryon. I klartext betyder det att den amerikanska staten nu kommer att gå in och stödja denna forskning med omkring 100 miljoner dollar årligen.

Förre presidenten, George W Bush, stoppade - med några få undantag - allt statligt stöd för forskning på mänskliga embryon. Stoppet har gjort att det i princip inte bedrivits någon större verksamhet inom detta område - vilket lett till att USA halkat efter rejält kunskapsmässigt jämfört med många andra länder.

"Vi kommer att tvingas arbeta hårt för att komma ikapp andra nationer", sa en forskare i dagens USA Today.

Beslutet att åter tillåta att statliga forskningspengar går till forskning på mänsliga embryon är kontroversiellt här i USA. Såväl de katolska biskoparna här i USA som många andra kristna organisationer och föreningar som "The National Right to Life Committee" är tydligt och klart emot denna forskning. Deras principiella inställning är att livet börjar i samband med befruktningen. Och då spelar det ingen roll om man använder ett embryo som bara är sex dagar gammalt och endast består av oerhört liten "cellboll".

President Bush har beskrivit forskningen om och odlingen av stamceller som att "ta oskyldigas liv för att hitta medicinska fördelar år andra".

Presidenten blir gråhårig

Jag skrev på min privata blogg häromdagen om att jag håller på att bli gråhårig. Jag är inte ensam. I dag rapporterar nämligen New York Times att Barack Obama är på väg att bli gråhårig efter bara 44 dagar som president.

Det är ett faktum att presidentjobbet är krävande. Både Bill Clinton och George W Bush blev snabbt gråhåriga efter sina respektive tillträden. Clinton fick dessutom genomgå en hjärtoperation när han avträdde.

Men Obamas hastighet när det gäller gråhårighet verkar slå alla rekord. Det har gått så fort så att det till och med finns rykten på nätet som hävdar att Obama färgar tinningarna gråa för att ge ett tyngre intryck i dessa orostider. Men Obamas egen frisör, intervjuad i N Y Times, förnekar detta bestämt. Presidentens hår är till 100 procent naturligt, försäkrar han.

Det är helt enkelt den extrema arbetssituationen som ger gråa hår. Två krig, ekonomisk kräftgång och mängder av andra svårigheter och utmaningar kräver sin tribut. Och till och med jag kan konstatera att Obama och hans adminsitration håller ett enormt tempo. Häromdagen satte man igång det gigantiska arbetet med att reformera hela det amerikanska sjukvårdssystemet. Samtidigt står de stora bolagen på kö för att få ytterligare statligt stöd. Senast i dag gick GM ut och varnade för att konkursen nu är ett konkret hot mot koncernen.

Och frågan är om det nu börjar märkas att Obama är alltmer pressad också på andra sätt än de ökade antalet gråa hår. I går gick han nämligen ut i medierna och sa att det är "köpläge på börsen". Onekligen ett ovanligt grepp av en president att fuska som värdepappersrådgivare... Börsen gick faktiskt upp ett par procent i går efter uttalandet. Men den sjönk som en sten i dag, drygt 4 procent. Nu är Dow Jones index på den lägsta nivån på tolv år.

Det blir nog fler gråa hår i huvudet på presidenten...

Avhållsamhet eller informerade sexuella aktiviteter?

President Bush har under sina åtta år som president drivit avhållsamhetslinjen både nationellt och internationellt. Det är genom att låta bli att ha sex som oönskade graviditeter och sexuellt överförda sjukdomar kan undvikas.

Det finns onekligen en poäng i detta. Har man ingen sex kan man ju inte heller - med något historiskt undantag - bli med barn. Man kan normalt inte heller bli smittad av könssjukdomar. Så visst är avhållsamhet effektivt. Problemet är bara att folk har sex i alla fall. Oavsett vad presidenten säger och tycker.

Bushadministrationen satsade årligen omkring en miljard kronor på så kallad abstinence-only education i USA, undervisning om avhållsamhet i skolorna. Denna form av undervisning har i allt större utsträckning ersatt mer reguljär sexualkunskap.

Resultatet har blivit en generation ungdomar som nu kommer ut och sexdebuterar med sämre kunskap om preventivmedel och om hur man kan ha säker sex. Resultatet börjar visa sig i statistiken. Både sexuellt överförda sjukdomar och tonårsgraviditeter ökar i USA.

"En katastrof", säger en forskare som jag intervjuat för RFSU:s tidskrift Ottar. Artikeln har precis webbpublicerats och kan läsas här.

Jämställdheten i Obamas nya regering

För några veckor sedan skrev jag en krönika för affärstidningen "Passion for Business". Såvitt jag vet är inte texten publicerad på nätet (förhoppningsvis är den dock i papperstidningen, den har ännu inte nått över Atlanten), så jag kan inte länka till den, men den gick i stort sett ut på att USA är ett jämställdhetens u-land. Jag slängde fram några siffror för att illustrera:

• 90 procent av ledamöterna i amerikanska bolagsstyrelser är män.
• 90 procent av verkställande direktörer i näringslivet är män.
• 93 procent av toppcheferna som tjänar mest i de 500 största företagen är män.
• 98 procent av verkställande direktörer i USA:s 1 000 största företag är män.
• 99 procent av så kallade ”inside directors” (personer som både tillhör koncernledningen och sitter i bolagsstyrelsen) är män.
• 85 procent av ledamöterna i kongressen (senaten och representanthuset) är män. Det innebär att USA ligger på 67:e plats i världsstatistiken över länders kvinnorepresentation i parlamenten, precis före Bangladesh. Sverige ligger på andra plats.
• I den senaste utgåvan av rapporten Gender Gap Index är ligger USA på 31 plats, vilket är ett rejält tapp jämfört med den förra rapporten (23:e plats). USA är det enda landet på den här nivån som uppvisar försämrade siffror när det gäller jämställdhet. Sverige är etta.

I samband med valkampanjen var det många som hoppades på Hillary Clinton. Om en kvinna tar hem USA:s mäktigaste position, då måste väl det där glastaket vara sprängt en gång för alla.

Vi vet ju alla hur det slutade. Barack Obama vann knappt men klart över Clinton, valde en annan man som running mate och utklassade John McCain - som valt en kvinna som VP-kandidat.

Nu har Obama utsett hela sin regering och hur blev det då med jämställdheten?

Jodå, vad ska man säga? Av 15 ministerposter innehas 12 av män. Det innebär runt 80 procent gubbar - 20 procent gummor. Inte så imponerande direkt. I någon liten mån kanske det kan kompenseras genom att den tyngsta posten, som utrikesminister, är vikt för Hillary Clinton. Övriga kvinnliga ministerposter är: arbetsmarknad, Hilda Solis, och Homeland Security ("säkerhetsminister"), Janet Napolitano.

I kabinettet ingår även USA:s FN-ambassadör (kvinna), EPA (Environmental Protection Agency) Adminstrator (kvinna) samt Trade Representative (man). Så totalt är det något mer jämställda siffror - ungefär 73 procent män.

Jämförelsevis kan nämnas att Bill Clintons och George W Bush första respektive regering båda hade fyra kvinnor - en mindre än Barack Obama. Så visst går det framåt med jämställdheten i USA. men rätt långsamt...

När det gäller representation av minoritetsgrupper så har Barack Obama fyra svarta, tre "hispanics" och två med asiatisk bakgrund. Bush hade två svarta, en "hispanic" och två asian-american. Clinton fyra svarta och två "hispanics".

Allt enligt en sammanställning i dagens USA Today.

Politskt rävspel på hög nivå

Dagen har varit oerhört intressant för oss som är närmast patetiskt intresserade av politik och samhällsfrågor med lite krydda av räv- och rackarspel.

Först och främst har John McCain tappat alltmer i förtroende sedan den ekonomiska krisen slog till här i USA på allvar för någon vecka sedan. Senast i dag publicerades en stor opinionsundersökning som visar att Barack Obama nu leder med nio procentenheter.

Sedan har McCain känt sig rejält trängd av presidentens försök att sy ihop en räddningsplan för den krisdrabbade finanssektorn. Skulle han stödja räddningsplanen riskerar han att förstärka kritiken om att han bara följer i Bushs fotspår. Han har lagt ner mycket energi och prestige på att hålla distans och markera avstånd till den sittande presidenten. Samtidigt, om han skulle gå emot eller kritisera räddningsplanen, så kommer säkert många anklaga honom för att inte ta ansvar och att verka splittrande.

Således kan man säga att George W Bush ställt John McCain i ett rätt tufft läge...

Så i dag meddelade McCain att han tillfälligt lägger ner sin presidentkampanj för att istället resa hit till DC för att försöka göra vad han kan för att lösa den ekonomiska situationen. Samtidigt sa han att han informerat Obama om sina planer och bett honom att vara med i detta arbete samt att de ska ställa in den första riktiga debatten mellan dom som ska ske nu på fredag.

Syftet var uppenbart: Att visa ledarskap och handlingskraft samt lätta trycket på sig själv och istället måla in Barack Obama i ett hörn. För hur skulle nu Obama klara sig ur det här? Om han sa nej till rivalens inbjudan skulle han anklagas för att inte sätta landet först. Skulle han säga ja, skulle detta bara visa att McCain är den verklige ledaren, den som tar tag i saker och som andra (Obama) följer.

Tricky...

Obamas svar var dock briljant: En person som vill bli president måste kunna klara av att fokusera på mer än en sak. Gott ledarskap handlar bland annat om det. Att lägga ner presidentkampanjen några veckor före valet är inte bra. Det är ju tvärtom nu väljarna vill veta vad de olika alternativen står för och hur de vill lösa krisen. Och debatten på fredag vill han inte ställa in.

Mycket talar för att John McCain nu blir alltmer desperat och känner att det här börjar glida honom helt ur händerna. Den här valkampanjen artar sig att bli något alldeles extra.

No sex please, we're Americans

Sarah Palin charmar det konservativa USA samtidigt som diskussionen om hennes 17-åriga dotter Bristol graviditet klingade av oväntat snabbt. Många tycker säkert att det är bra att debatten om Palins gravida dotter aldrig blev riktigt eldfängd. Det är ju ändå något som bör tillhöra den privata sfären och som inte rimligen bör påverka Sarah Palins förmåga att bli vicepresident. Även Barack Obama var snabbt ute och slog fast att den här frågan är ”off limit”.

Men trots det så borde Bristol Palins graviditet väcka en del frågor och få en del varningsklockor att ringa. Hon är nämligen inte ensam. Varje år blir 750 000 amerikanska flickor under 20 år med barn. Fyra av fem av dessa graviditeter är oplanerade och ”oönskade”. Och nu stiger antalet tonårsgravideter i USA. Detsamma gäller för sexuellt överförbara sjukdomar bland unga.
Samtidigt har skolorna överlag skurit ner kraftigt på sexualundervisningen. Kan det möjligen finnas ett samband?

I USA finns det en rörelse som pläderar för att sexualundervisningen i skolorna ska inskränkas till att lära ut avhållsamhet – det som här i USA kallas för abstinence-only education.

Rörelsen och budskapet har stort stöd hos den sittande presidenten, George W Bush. Administrationen har satsat totalt 1,5 miljarder dollar på abstinence-only education. Vanlig sexualundervisning – att tonåringar får lära sig om hur kroppen fungerar, hur man använder preventivmedel, hur man kan undvika riskbeteenden och så vidare – anses i praktiken uppmana tonåringarna till sex. Och det vill man inte vara med om.

Det finns till och med särskilda partyn – purity balls – där döttrar och pappor samlas för att äta, dansa och lyssna på talare som förespråkar avhållsamhet fram till bröllopsnatten. Denna avhållsamhet gäller uppenbarligen inte sönerna eftersom varken de eller mödrarna är välkomna på dessa purity balls. Festen avslutas sedan med att döttrarna och fäderna skriver under ett kontrakt där de båda lovar att göra vad de kan för att skydda dotterns oskuld fram till äktenskapet. Ofta utbyter man dessutom ringar som ett tecken på överenskommelsen.

Det hela känns en aning muggigt, om jag tillåts tycka det.

Men är då verkligen uppmaningen till avhållsamhet ett effektivt medel mot oönskade graviditeter och könssjukdomar bland unga?

Ja, skulle ungdomarna verkligen helt avhålla sig från sex fram till att de hittat sin partner för livet, skulle naturligtvis både graviditeter och nysmittade i sexuellt överförbara sjukdomar vara noll till antal, åtminstone teoretiskt.

Problemet är bara att ungdomar inte avhåller sig. Tonåringar har sex i USA, precis som på alla andra håll i världen, alldeles oavsett vilken sexualundervisning de får i skolan – eller inte får. Sex finns runt omkring oss och alla ungdomar påverkas mer eller mindre av intryck från filmer, musik, tidningar, böcker.

En förklaring till att tonårsgraviditeter och könssjukdomar ökar kan helt enkelt handla om brist på kunskap.

Det finns det inga studier som tyder på att strategin med abstinenc-only gett resultat. Nya data visar att det snarare är tvärtom. Uppföljningar som gjorts av effekterna av uppmaningen till avhållsamhet bland tonåringar visar nämligen att de sexuella mönstren och aktiviteterna i stort sett inte förändrats alls under de snart tio år som Bush-administrationen satsat sina miljardbelopp.

Och nu ökar således antalet tonårsgraviditeter i USA. Unga som smittats av sexuellt överförbara sjukdomar ökar likaså. Mellan åren 2005 och 2006 ökade antalet rapporterade fall av t ex klamydia med nästan 6 procent. Även HIV är på uppgång igen här i USA.

Användningen av preventivmedel, inklusive kondom, sjunker. Färska siffror från den amerikanska motsvarigheten till Smittskyddsinstutet, CDC , visar att ungefär 25 procent av tonåriga flickor som sexdebuterat blivit smittade av någon form av sexuellt överförd sjukdom.

Totalt sett, menar en del experter, indikerar detta att strategin med avhållsamhet som metod är en ren katastrof. Den leder till att unga flickor och pojkar riskerar att göra sina sexuella debuter utan goda kunskaper eller vettig information om risker med sexuella aktiviteter eller hur man kan skydde sig och sin partner. Följderna av denna okunskap börjar vi nu se i statistiken.

John McCain, mannen som kan bli USA:s näste president, har uttalat sitt stöd för abstinence-only strategin. Sarah Palin, som kan bli USA:s nästa vice president, är aktivt för abstinence-only education.

Sarah Palin har hittils inte gått på offensiven när det gäller moralfrågor. Under den tid som är kvar till valet kommer hon dock knappast kunna undvika ämnen som rör det ökade antalet tonårsgraviditeter, ökade antal smittade i könsjukdomar och de samband som kan finnas med den sittande administrationens satsningar på abstinence-only education och den parallella minskningen av traditionell sexualundervisning i skolorna.

Förhoppningsvis kommer det då igång en nyanserad diskussion om vilka nackdelar det finns med att endast predika avhållsamhet i de amerikanska skolorna.

Sarah Palin kan med andra ord ofrivilligt sätta fokus på en fråga som USA behöver gå till botten med. Det ska bli intressant att se om det går att dra några lärdomar utifrån Bristol Palins graviditet.

För övrigt kan nämnas att också Sverige har haft en liten roll i debatten om tonårsgraviditeter. Förra ett par veckor sedan publicerade nämligen Washington Post en stor artikel om att forskare vid Karolinska Institutet i Stockholm funnit en gen som gör män mindre benägna att vara monogoma. Det här förklarar varför diskussionen är så fokuserad på flickornas roll och varför pojkarnas betydelse och ansvar knappt nämns i sammanhanget, menar Courtland Milloy, kolumnist i Washington Post.

Med andra ord: ”Blame the gene”.

Alla vill change

Så är då konventen avklarade och nu drar det igång på allvar. Det är drygt åtta veckor kvar till valet - 4 november - och partistrategerna i de båda dominerande partierna är mitt uppe i sin mest intensiva period.

Det är intressant att såväl demokrater som republikaner förespråkar förändring i tid och otid. John McCains betonade i sitt accepance speech i går kväll orden change och reform.

Uppenbarligen är ingen särskilt nöjd över de gångna årens Buch-adminstration. N Y Times konstaterar lite lakoniskt - under rubriken "The Party in Power, Running as if It Weren't" - att republikanerna försöker framställa sig som ett parti i opposition, trots att det i själva verket haft presidentmakten de senaste åtta åren. Amerikanska medier påpekar också med eftertryck att John McCain aldrig nämnde George W Bush med namn, vilket ses som ett tydligt avståndstagande. Bush popularitetssiffror är rekordlåga (ner mot 20 procent tycker att han har gjort ett bra jobb, vilket är "all time low" för en avgående president) och McCain lär inte tjäna några röster på att stryka den sittande presidenten medhårs.

Jag misstänker att demokraterna nu filar på sina argument när det gäller området som rör change. För här bör det finnas en del poänger att hämta... Och Barack Obamas kampanj har ju konsekvent, under hela primärvalsperioden, arbetat in begreppet i folks medvetande. Så frågan är hur John McCains nu verbaliserade förändringsbenägenhet kommer att tas emot av opinionen.