Japan, kärnkraften och tid för omprövning

Valaffisch från i höstas.

Det har inte byggts eller laddats en ny kärnkraftsreaktor på 15 år här i USA. Och mycket talar för att det kommer att dröja ytterligare på grund av det som nu utspelar sig i Japan.

Kärnkraftslobbyn har varit oerhört aktiv runt om i världen de senaste 10-15 åren. Och aktiviteterna har varit framgångsrika. I ett flertal västländer pågår nu byggen av eller diskussioner om nya reaktorer. I till exempel Sverige finns det sedan ett par år en överenskommelse mellan regeringspartierna som innebär en öppning för nya reaktorer. Folkpartiet hade kärnkraftsutbbyggnad som ett vallöfte och partiledaren Jan Björklund pratade om tio nya reaktorer. Han bedömde att det skulle börja byggas nya kärnkraftsverk i Ringhals, Oskarshamn och Forsmark redan under den här mandatperioden.

Nu har sannolikt allt detta förändrats. Händelserna i Japan har inneburit att vi plötsligt kommer ihåg varför kärnkraften var så ifrågasatt för 15-30 år sedan. Minnet är onekligen kort.

I Tyskland har man nu infört ett omedelbart stopp när det gäller fortsatta investeringar i nya anläggningar. Och här i USA ser vi nu början på en helt annan diskussion om kärnkraft och utbyggnad. Allt fler röster höjs för en omprövning av den rådande energipolitiken.

Barack Obama hittills framstått som något av en kärnkraftskramare. Han ser kärnkraften som det viktigaste alternativet till framförallt oljebaserad elproduktion. Presidenten har tidigare utlovat statligt stöd för minst tio nya reaktorer. Två av dem ska det, enligt vad Vita Huset tidigare sagt, fattas beslut om redan i år. Övriga åtta är på projekteringsstadiet - det handlar bland annat om en reaktor i grannstaten Maryland.

Överhuvudtaget har Obama en del problem när det gäller timing kring energipolitiken. Han hade just sagt ja till borrning efter olja - också så kallade djuphavsborrning - när BP-katastrofen inträffade utanför Louisianas kust. Och för ett år sedan kom hans utspel om utbyggnad av kärnkraften - motiverat främst med att minska USA:s beroende av oljeimport. Även klimatfrågan nämndes i sammanhanget, men det är uppenbart att just det argumentet spelar andrafiolen i Obamas energipolitik. Särskilt med tanke på att han vill utöka den inhemska oljeproduktionen och även öka förbränningen av kol för elproduktion.

Obamas satsningar på förnyelsebara energislag har hittills varit mest tomma ord. Och även om han hade haft ambitioner inom det området, så lär han få svårt att genomföra några större förändringar eftersom representanthuset nu kontrolleras av republikanerna - som av tradition har starka band med den inhemska olje- och kolindustrin.

USA har egentligen utmärkta förutsättningar att satsa på energialternativ som sol, vind, vattenkraft och biomassa. Och det finns sanslösa potential när det gäller att effektivisera och spara på energiförbrukningen generellt och elförbrukningen i synnerhet.

Men med en velande president utan en tydlig och klar linje i sin energipolitik och med en trilskande opposition så talar det mesta för att det mesta blir som det varit. Det vill säga en elproduktion baserad på fossila bränslen, ett tillfälligt stopp för kärnkraftsutbyggnad tills minnet av dess risker bleknat igen om fem-tio år och en minimal satsning på alternativ.

Läs mina tidigare inlägg om kärnkraft och energipolitik: "Svensk kärnkraftsvändning uppmärksammas i USA" och "Obama bygger ut kärnkraften"

Oljekatastrof ändrar Obamas ståndpunkt?

I slutet av januari i år höll Barack Obama sitt första formella tal till nationen, det som kallas State of the Union. Jag skrev om det här på bloggen ett par gånger (se här respektive här).

En av de saker han tog upp var oljeborrning till havs. Det har funnits ett generellt förbud att etablera ny oljeborrning längs USA:s kuster sedan flera år. Detta är något som republikanerna körde som en av profilfrågorna i samband med det senaste presidentvalet. "Drill, baby, drill!" löds stridsropet från både John McCain och framförallt från Sarah Palin.

Obama och det demokratiska partiet har generellt varit mot oljeborrning längs kusterna. Miljöriskerna är för stora, har man menat. Men i sitt State of the Union gick Obama republikanerna till mötes och sa att han nu är för oljeborrning. Sannolikt handlade det om kohandel på hög nivå, det är ju flera viktiga lagförslag på gång i kongressen (några har antagits sedan dess) och det gäller att ge och ta i kompromissandets och förhandlandets förlovade konst - politiken.

Den amerikanska miljörörelsen protesterade högljutt och varnade bland annat för den ökade risken för utstläpp av olja i känsliga havsområden.

Och hur rätt fick de inte?

Med tanke på det som just nu händer vid en oljerigg strax utanför New Orleans, kanske Barack Obama ångrar sin utsträckta hand till republikanerna. Närmast obegripligt stora mängder olja pumpas nu ut i den mexikanska gulfen och mycket talar för att vinden vänder i dag eller i morgon och att det gigantiska oljebältet sakta kommer att flyta in mot en Mississippi-deltat, en biotop som formligen kryllar av liv som det ofta gör där salt och sött vatten möts.

Der ska bli intressant att se om oljekatastrofen i Gulfen innebär att Barack Obama ändrar sin inställning när det gäller oljeborrning längs kusterna.