Problemfylld amerikansk satsning på alternativ energi

För några veckor sedan gick det Kalifornienbaserade företaget Solyndra Inc. i konkurs. Uppemot elvahundra personer miste jobbet.

Sådana här konkurser är vardagsmat i den ekonomsiak krisens spår här i USA, men just Solyndra uppmärksammades särskilt. Det är nämligen ett företag som stötts särskilt av Obama. För ett drygt år sedan besökte han Solyndra och passade då på att framhålla det som ett framtidsföretag. Adminstrationen beslutade sig också för att gå i borgen för företagslån på mer än en halv miljard dollar.

Bakgrunden till stödet var att Solyndra passade perfekt in i den företagsprofil som Barack Obama vill se växa i USA. Det är en sektor där det ska skapas tiotusentals jobb, var tanken. Solyndra tillverkar - eller tillverkade rättare sagt - solpaneler och bara för några månader sedan var tilltron fortfarande stor på det här företagets framtid.

Satsningen gick dock käpprätt åt skogen. Det spekuleras om olika orsaker till konkursen. Bland annat är företaget nu föremål för en FBI-utredning och det finns klara indikationer på att en del inte gått rätt till rent juridiskt. Men den viktigaste orsaken till företagets kollaps är sannolikt konkurrensen från utländska företag.

För problemet är inte bristande intresse för solenergi. Tvärtom, just nu investeras det mer i solpaneler och solfångare - och även i vindkraft - än vad det någonsin gjorts i USA tidigare. Bara de senaste dagarna har jag läst i lokaltidningen att en av Georgetowns största butiker nu investerat i solpaneler som ska ge runt 80 procent av butikens elbehov. Den gigantiska stadion där det amerikanska fotbollslaget Redskins spelar sina hemmamatcher håller just nu på att montera 800 solpaneler som ska täcka en femtedel av arenans elkonsumtion under match och 100 procent all annan tid. Läs mer i Washington Post. Dessutom håller den amerikanska militären just nu på att investera stora summor för att montera solpaneler på många av sina stora mängder byggnader både inom och utanför USA.

Det finns alltså en marknad, utan tvekan.

Problemet är bara att den inhemska produktionen av alternativ energi inte håller måttet. Den är för dålig, för dyr, tar för lång tid på sig att leverera och ligger hopplöst efter utländska företag i konkurrenskraft. Och det handlar inte bara om konkurrens från låglöneländer. Till exempel har både danska och tyska företag haft relativt stora framgångar här i USA genom sina överlägsna tekniska kunskaper när det gäller vindkraft.

Amerikanerna hänger helt enkelt inte med i utvecklingen och blir utkonkurrerade.

Mönstret känns igen från andra sektorer, t ex bilindustrin som länge levde i någon slags egen bubbla här i USA, skyddad genom extremt låga bensinpriser och amerikanernas tradition att välja klassiska inhemska bilmärken. Men när bensinpriset började stiga och folk insåg att de utländska bilarna faktiskt var betydligt bättre - och billigare - än de som producerades i Detroit med omnejd, då slog den stora krisen till.

Överhuvudtaget har den amerikanska tillverkningsindustrin länge levt i en skyddad verkstad, där stora statliga beställningar och stort mått av nationalistiskt präglat konsumtionsmönster, kombinerad med låga energikostnader, har gjort att man inte behövt spetsa teknikutvecklingen eller effektivisera produktionen på samma sätt som omvärlden tvingats göra.

Denna skyddade verkstad är på väg bort. I dag rapporterade till exempel National Public Radio att "till och med stora byggprojekt" nu är utsatta för internationell konkurrens. Det mest slående exemplet är kanske den nya bro mellan San Francisco och Oakland som till stor del kommer att tillverkas av ett kinesiskt stålbolag.

Sanslös uppmärksamhet för kungabröllop

Två miljarder människor ska visst ha följt det kungliga bröllopet i London i dag. Det är naturligtvis fullständigt sanslöst.

Även här i USA har bröllopet uppmärksammats oerhört mycket. Ett antal kanaler har sänt evenemanget direkt, tidningar och nyhetssändningar toppar med det. Till och med den ytterst seriösa public service-radion NPR hade direktrapporter från London i morse - man värderade nyheten - om jag nu får kalla den så - som större och viktigare än t ex det faktum att omkring 300 personer dött i samband med våldsamma oväder i Alabama de senaste dagarna.

Jag kan inte låta bli att tycka att uppmärksamheten är överdriven. Milt uttryckt. Men jag har ingen större lust att driva den diskussionen med någon större emfas. Det finns sannolikt viktigare saker att ägna sig åt.

Låt mig bara konstatera att vårt eget kronprinsesspars bröllop förra sommaren förbleknar i jämförelse. Det uppmärksammades knappt alls i amerikanska medier. Det var möjligen någon liten notis eller en kort nyhetsbyråtext här och där. Det var allt.

Det är alldeles tydligt skillnad på folk och folk. Också bland kungligheter.

Yrvaken diskussion om de amerikanska vapenlagarna

Min blygsamhet förhindrar mig från att ta åt mig äran, men faktum är att det nu kommit igång en rätt rejäl debatt här om landets vapenlagar.

Efter mitt blogginlägg för några dagar sedan...

Ett antal av de stora redaktionerna (se t ex Washington Post eller NPR) har tagit upp frågan ur olika vinklar. Några av de liberala dagstidningarnas ledarsidor har lite yrvaket dammat av sina gamla paroller och kräver nu en generell skärpning av lagarna. Flera forskare har gått ut och presenterat fakta som talar för att en mer restriktiv inställning till "allas rätt att bära vapen" faktiskt leder till färre våldsbrott - och att de våldsbrott som trots allt sker leder till lindrigare skador och färre dödsfall.

Vapenlobbyns viktigaste företrädare, den mäktiga National Rifle Association (NRA), ligger däremot lågt just nu. På sin webbplats har man lagt ut en kort kommentar på temat "our thoughts and prayers are with the victims of this senseless tragedy (...)".

Enligt Josh Horwitz, förespråkare för inskränkningar i vapenlagarna och gäst i förmiddagens The Diane Rehm Show, så är detta en vanlig taktik från NRA. Just när en tragisk skottlossning eller vansinnesdåd har skett, går man inte ut aktivt med sina ofta väldigt drastiska och hårdföra budskap. Istället tonar man ner röstläget, bidar sin tid och kommer tillbaka när annat hamnat i mediefokus.

Sarah Palin, som anklagats för att ha piskat upp hatstämningen i landet bland annat genom att publicera en bild med "kikarsikten" riktade mot vissa demokratiska kandidaters delstater (däribland den skadade kongressledamoten Gabrielle Giffords), har i dag kommit med ett kommentar som väckt rätt stor uppmärksamhet här i USA, bland annat för att hon använder begreppet "blood libel" (blodslögn) för att kritisera liberaler.

Det hela är tämligen förvirrat, eftersom begreppet normalt använts för att beskriva något annat. Blodslögnen kallas den historiska myt som går ut på att judar ska ha använt kristna barns blod i någon slags religiös ceremoni. Eftersom Giffords är av judisk börd ökar dessutom förvirringen kring Palins ordval...

Läs hela hennes uttalandet här. Där finns också en länk till en video där Sarah Palin läser upp sin kommentar.

Kommer då den något yrvakna diskussionen om "gun control" och mer restriktiva vapenlagar att leda till några konkreta förändringar?

Tveksamt. President Obama hade med frågan i sitt program inför valet 2008, men har närmast aktivt låtit bli att diskutera den efteråt. Det är inte särskilt mycket som talar för att han kommer att ta några initiativ i frågan framöver.

Representanthuset lär definitivt inte göra det, med den nyvala republikanska majoriteten. Och i senaten är också vapenanhängarna många.

Troligen inga förändringar, alltså. Åtminstone inte på kort sikt. Det enda som möjligen skulle kunna förändra läget är om det inträffar en ny tragisk händelse av större format inom kort. Men det får man ju hoppas att det inte gör.

Stor uppmärksamhet om Köpenhamns-mötet

En ark har byggts på the National Mall här i DC som en liten kommentar till det pågående klimatmötet i Köpenhamn...

Jag är förvånad över vilken uppmärksamhet klimatmötet i Köpenhamn faktiskt får här i USA. Här är överlag miljömedvetandet anskrämligt lågt bland befolkningen (även om det finns undantag) och den politiska viljan att förändra de levnadsvanor som leder till miljöförstöring, sopberg och koldioxidutsläpp är... måttlig. Man vinner inte några val i USA på att predika sparsamhet eller på att begränsa utsläppsrätter.

Att Barack Obama länge tvekade om han överhuvudtgate skulle visa sig i Köpenhamn bär syn för sägen. Nu ska han visst åka över en sväng, i slutet av veckan. Fast det känns närmast ovilligt.

Med den bakgrunden är det både roligt och hoppingivande att klimatmötet ändå syns ordentligt här i amerikanska medier. Det är dagliga rapporter om framgångar - eller brist på framgångar - i förhandlingarna. I morse hade NPR (National Public Radio) ett långt inslag om att mötets ordförande, den danska miljöministern, fått lämna ordförandeskapet till premiärministern. NPR:s utsända spekulerade om orsaken och tolkade det som ett illavarslande tecken. Tidigare i veckan var det många och långa inslag och artiklar om utvecklingsländernas uttåg från konferensen.

Jag har en känsla av att intresset för FN:s klimatmöte faktsikt speglar en genuin vilja att närma sig miljöfrågorna från amerikanskt håll. Även om jag med mina svenska ögon kan konstatera att man har en oerhört lång väg att gå - både när det gäller folks inställningar, vilja till uppoffringar, förändring av levnadsvanor och praktiska, konkreta handlingar och när det gäller mer formella regelverk, lagändringar, begränsningar av utsläpp och liknande.

Svensk kärnkraftsvändning uppmärksammas i USA

De svenska regeringspartiernas energiuppgörelse - som bl a innebär att det blir möjligt att bygga ut kärnkraften i Sverige - väcker uppmärksamhet också här i USA. Och det är med en viss förvåning man konstaterar att Sverige, av många sett som ett föregångsland när det gäller miljöfrågor och satsningar på förnyelsebar energi, nu gör en 180-gradig vändning i kärnkraftsfrågan. Bland andra National Public Radio (NPR) diskuterade ämnet i morse.

I USA har man nu börjat få igång en bredare diskussion om förnyelsebar energi, som vindkraft och solenergi. I skuggan av det höga oljepriset i höstas, en kraftigt ökad medvetenhet om växthuseffekten och Barack Obamas stimulanspaket på 900 miljarder dollar (som innehåller öronmärkta investeringar för "grön energi"), har det redan börjat satsas stora belopp på utveckling av alternativ energi.

I miljödebatten här i USA har det ofta hänvisats till Sveriges - i omvärldens tycke - konsekventa satsning på alternativ energiutveckling och andra insatser för ett hållbart samhälle. För många är Sverige något av en "role model" när det gäller framåtblickande miljöpolitik. Sannolikt är det därför den svenska regeringens ändrade syn på kärnkraftsfrågan väcker intresse och också viss förvåning här i USA.

Det finns totalt drygt 100 producerande kärnkraftsreaktorer i USA. Den senaste laddades 1996. Efter det har ingen ny kärnkraft tagits i bruk här. Men det kan bli ändring på det. För ett drygt år sedan kom den första ansökan på 30 år om ett nytt kärnkraftverk in till den amerikanska kärnkraftsmyndigheten. Denna ansökan har sedan följts av flera.

Washington - snart en belägrad stad

Den stora dagen är snart här; Inauguration Day den 20 januari. Och ju närmare datumet vi kommer, desto mer inser vi alla hur stort det här kommer att bli.

Washington DC kommer helt enkelt att vara som en belägrad stad från lördagen den 17 januari, då festligheterna har kick off, och fram till morgonen onsdagen den 21:a.

Även om myndigheterna modererat sina ursprungliga kalkyler om fyra miljoner besökare i samband med Barack Obamas installation och efterföljande parad, så väntas fortfarande rekordmånga besökare till DC. Runt två miljoner verkar vara den gängse uppskattningen.

Enkelt matematik: Av två miljoner besökare är sannolikt fler än 1,5 miljoner utsocknes. Normalt bor och verkar uppemot 700 000 personer inom distriktets gränser. Nu blir det minst en fördubbling av invånarantalet. Eftersom många kommer att resa till DC redan på fredagen eller lördagen (måndagen är en helgdag här i USA och Inauguration Day är på tisdagen), leder det till en fyra dagar med kraftigt utökat antal personer i stan.

Det innebär enorma belastningar på transportsystem, logimöjligheter, livsmedelsförsörjning etc. Lokala myndigheter har redan gått ut och varnat för att det kan bli brist på förnödenheter, särskilt färska livsmedel som bröd och mejeriprodukter, i affärerna. Också restauranger och snabbmatställen kan få problem med att få råvarorna att räcka till.

Hotell och privatrum är sedan länge inbokade till bristningsgränsen. Vi har vänner som både har hyrt ut enskilda rum och hela sina hus till besökande.

Våra grannar har uppmanat oss att så tidigt som möjligt hitta en parkeringsplats på gatan - och sedan låta bilen stå under de fyra mest intensiva dagarna. Det kommer att bli väldigt svårt att hitta en parkeringsplats i de delar av Washington som omger downtown.

Och downtown, det vill säga området kring the Mall (mellan Lincoln Memorial och kongressbyggnaden), Vita Huset och omgivande kvarter, är totalt avstängt under hela tisdagen. I stort samtliga broar över floderna Potomac och Anacostia in till centrala DC är avspärrade. Till och med cykeltrafik har förbjudits i stora delar av centrum.

Lokaltidningarna här har helsidor med artiklar, reportage, kartor, statistik, goda råd och fakta kring Inauguration Day. Bland annat har Washington Post skrivit om att flera familjer bosatta i DC flyr stan för att de börjar ana att det kommer att bli rätt jobbigt.

Och NPR, National Public Radio (motsvarande P1 i Sveriges Radio), rapporterade i morse om att hotell i Florida erbjuder upp till 40 procents rabatt för flyende Washingtonbor.

Själva har vi bestämt oss för att bunkra upp ordentligt med mat i början av nästa vecka, så vi klarar belägringen. Alternativt får vi väl fly till Florida...

Greenspan, derivaterna och manlig härskarteknik

Från hjälte till skurk på ett halvår. Federal Reserves ordförande i nästan 20 år, Alan Greenspan, utmålas som en av dem som är skyldig till den finansiella krissituation som uppkommit. De senaste veckorna har jag tagit del av åtminstone fyra rejäla hängningar av den tidigare närmast helgonförklarade centralbankschefen. New York Times, Washington Post, National Public Radios ekonomiprogram samt CNN har alla pekat ut Greenspan som "skyldig".

Det är framförallt hans hårdnackade motstånd mot regleringar (det som han hyllades för tidigare) som nu kritiseras och då särskilt att han vägrade reglera handeln med så kallade derivater, som började uppträda i större skala här under andra halvan av 1990-talet och vars totala omsättning formligen exploderat de senaste tre, fyra åren.

Det fanns de som redan för tio år sedan såg vad som var på gång och ville reglera denna handel. Risken är annars att handeln skenar iväg och att detta i sin tur kan medverka till en ny finansiell bubbla, menade man. Och hur rätt hade man inte. Handeln med derivater, tillsammans med avregleringar inom bolånesektorn har lett till en gigantisk bubbla som nu spricker fullständigt.

Det var främst Brooksley Born, ordförande i den kommission som övervakar och reglerar handeln med så kallade futures (terminsaffärer), som slogs för mer regleringar. Hon blev dock närmast utmobbad av Greenspan, som tillsammans med några andra gubbar ur båda partierna lyckades knäcka Born såpass att hon fann det för gott att säga upp sig.

Nu har medierna grävt upp denna strid snart tio år gamla strid. Det är en mycket intressant läsning som även innehåller inte så lite symbolik: En ensam kvinna i en totalt mansdominerad ekonomivärld, där denna kvinna dessutom har mage att utmana och ifrågasätta den rådande manliga enigheten om det vettiga med helt eller delvis oreglerade finansiella marknader.

1999 skrattade de etablerade männen år henne och anklagade henne för att inte förstå, för att driva en egen agenda och för att vilja minska den ekonomiska tillväxttakten.

Nu skrattar inte dessa män längre. De flesta hörs inte alls och vägrar uttala sig offentligt. Några av dem har i alla fall så mycket heder i sig att du nu i efterhand erkänt att de hade fel.

Palin klarade sig bra - men det räcker inte

Nå, vem vann gårdagens debatt? Enligt de flesta opinionsundersökningar som gjordes direkt efteråt, så tyckte de flesta att Joe Biden klarade sig bättre än Sarah Palin. Men Palin klarade sig bra, inga magplask eller pinsamma kunskapsluckor.

Själv tyckte jag dock att Biden vann debatten tämligen komfortabelt. Palin hade egentligen inte särskilt mycket konkret att komma med. Det var mest klyschor och slagord utan något egentligt innehåll.

Så även om Sarah Palin lyckades förhållandevis bra, så kommer inte enbart detta att räcka för att vända motvinden som John McCain och republikanerna har just nu.

Om ett par timmar ska representanthuset återigen rösta om räddningsplanen (enligt devisen: "Vi röstar tills den går igenom"). Sannolikt godkänns den och frågan är hur detta kommer att påverka opinionen. Kanske kan det, tillsammans med gårdagens hyfade insatsen av Palin, ändå leda till att McCain kan se lite plussiffror.

Samtidigt meddelar New York Times att McCain-staben nu bestämt sig för att lägga ner kampanjen i swing-staten Michigan. Obamas ledning i opinionsundersökningarna anses vara för stor. Man satsar istället på övriga delstater där det står och väger. Åtta miljoner dollar har man kampanjat för i Michigan. Money down the drain...

En indikation på viss uppgivenhet?

National Public Radio (NPR) hade i morse ett längre inslag om den svenska bankkrisen i början av 1990-talet. Dåvarande skatteminister Bo Lundgren med flera intervjuades. Intressant att få ett amerikanskt perspektiv på denna makalösa tid av fast växelkurs, skyhöga räntor, bolånekollaps, drastiskt höjd arbetslöshet, sänkta ersättningsnivåer för sjuka och arbetslösa och människor som fick gå från hus och hem.

Stieg Larsson lanseras stort

Författaren Stieg Larsson håller på att göra succé här i USA. Alldeles nyligen släpptes hans "Män som hatar kvinnor", som fått titeln "The Girl With the Dragon Tattoo" i den amerikanska utgåvan.

Stieg Larsson, som dog 2004 och vars Milleniumtriologi gavs ut postumt och sålts i miljonupplager i USA, lanseras rejält i USA. Förra helgen annonserade förlaget Knopf på bästa tänkbara plats i New York Times Book Rewiew. Hela första uppslaget, sidan två och tre, ägnas åt boken. Rubriken på annonsen lyder: "An International Publishing Sensation".

Bokhandlarna runt om i USA har bullat upp med skylfönstermaterial och annan marknadsföring och flera ansedda kulturskribenter har redan recenserat boken och den har överlag fått väldigt bra kritik.

Jag hörde själv en litteraturvetare vid Georgetown University som recenserade romanen i NPR (National Public Radio) häromdagen. Hon tyckte att den, med sin blandning av hårdkokt handling, klassisk kriminalgåta a' la' Saywers samt ett tydligt feminstiskt budskap, står sig mycket väl mot andra nutida böcker i genren.

Hon noterade med viss förtjusning att Sverige verkar dominera den här formen av litteratur och nämnde bland andra Henning Mankell, vars Wallanderserie sålt i stora upplagor här i USA.

Om någon månad får vi se om det storartade mottagandet och den omfattande lanseringen också leder till en försäljningssuccé. Eller är Lisbeth Salanders udda typ lite för svårsmält för "the average American"?