Rebecca Blank om ökad fattigdom i USA

Rebeccka Blank ger goda råd till den blivanda presidenten om hur USA kan lösa fattigdomsproblemet. Bilden tagen häromdagen när jag träffade henne i samband med ett seminarium här i DC.

Det är Thanksgiving och vi har precis kommit hem från några vänner efter att ha ätit fantastiskt god mat i enorma mängder. Denna dag är den stora mathögtiden i USA. Amerikanerna formligen vräker i sig turkey, mashed potatoes, bread stuffing, sweet potatoes, smoked salmon samt ett otal desserter.

Samtidigt rapporterar Washington Post att antalet utdelade matkuponger till ekonomiskt svaga hushåll håller på att slå alla rekord. En kombination av stigande matpriser och ökad arbetslöshet gör att fler amerikaner har det allt svårare att få pengarna att räcka till. I november tog hela 30 miljoner personer emot matkuponger. Det är var tionde invånare.

Socialtjänsten i USA är inte särskilt väl utvecklad. Den består mest av insatser som t ex matkuponger och tillfälliga nödbostäder ("shelters") för hemlösa. Övigt stöd baseras mestadels på frivilliga krafter. Många religiösa samfund och församlingar gör här en stor insats, liksom andra volontärorganisationer.

Problemet är att de flesta insatser är av akut karaktär. Tidiga insatser eller mer strukturella försök att bryta en individs utsatta situation förekommer knappt alls.

Detta är ett växande dilemma som Rebecca Blank, professor och en av USA:s ledande experter på fattigdom ("poverty"), har diskuterat mycket. Jag har pratat med henne vid ett par tillfällen och fångats av hennes engagemang och kompetens i det här ämnet.

Nu senast har Rebecca Blank skrivit ett "Memo to the President". Där redogör hon för vad Barack Obama bör prioritera för att bekämpa den ökande fattigdomen - som hon ser som ett av de absolut största samhällsproblemen i dag och under de närmaste åren.

Hennes förslag går bland annat ut på att samhället ska satsa mer resurser på grupper som löper den största riken att hamna i ekonomiskt och socialt utsatta situationer. Det handlar om att skapa fler offentliga jobb, minska skatten för låginkomsttagare, skapa ett bättre fungerande socialt skyddsnät kring t ex ensamstående mammor, bygga ut och förbättra olika former av utbildningar och en hel del annat.

Blank hoppas och tror att den ekonomiska krisen ska sätta fokus på det ökade fattigdomsproblemet och att Obama verkligen menar allvar med de utfästelser som han gjort i sitt politiska handlingsprogram. Särskilt nu när den nya adminstrationen uttalat sig för en statlig stimulanspolitik. Obama har sagt sig vara beredd att satsa uppemot 700 miljarder dollar till olika former av stöd och statliga insatser.

Det är närmast ett rent keynesianskt program (enkelt förklarat: staten lånar pengar för att stimulera ekonomin i lågkonjunktur via investeringar i t ex infrastruktur, för att sedan betala tillbaka när skattepengarna börjar rulla in), som ska bli mycket intressant att följa. Och det ska gudarna veta att USA behöver investera i sin infrastruktur. Den är helt klart kvar på 1900-talsstandard i många stycken. Tidigt 1900-tal...

Back to New Deal, alltså.

Färre amerikaner oförsäkrade

Trots skakig ekonomi, fallande bostadspriser, högre arbetslöshet och höga energikostnader, så finns det en del siffror som går åt motsatt håll. Census Bureau rappporterade i går, tisdag, att antalet personer i USA utan sjukförsäkring minskade med en halv procenteenhet, eller 1,3 miljoner personer mellan åren 2006 och 2007. Orsaken till att fler nu är försäkrade är främst att allt fler täcks av offentligt finansierade försäkringar. 45,7 miljoner amerikaner står utan sjukförsäkring i dag.

Huhållens genomsnittliga inkomst har under samma tid ökat med 665 dollar per år och är nu uppe i 50.233 dollar/år. Hushållens genomsnittliga inkomst är dock fortfarande lägre än i slutet av 1990-talet. Antalet hushåll som lever på eller under fattigdomsgränsen (poverty rate) är stabilt 12,5 procent.

Statistik av det här slaget används snabbt av de båda partikandidaternas strateger. Från McCains sida påpekade man att detta visar att alla amerikaner nu själva kan se att de tjänar på den politik som förts av den sittande presidenten och att man därför bör se till att placera ännu en republikan i Vita Huset. Obamas läger konstaterar att antalet fattiga är oförändrat och att de mest utsatta fått betala ett högt pris för de senaste sju årens ekonomiska politik.