Östberg har sonat sina brott

Annika Östberg Deasy har fått åka till Sverige efter nästan 28 år i amerikanskt fängelse efter att ha blivit dömd för mord på en polisman. Ja, ni kan väl alla detaljer om fallet så jag ska inte fördjupa mig i detta. Däremot kommer nu som ett brev på posten en diskussion om den bild vi fått av henne, framförallt via svenska massmedier. Har den verkligen varit relevant och rättvis?

Medievärldens chefredaktör Stefan Wahlberg och Expressens tidigare chefredaktör Staffan Thorsell debatterade tidvis affekterat om detta i P1 Morgon denna onsdagsmorgon. Och i Aftonbladet intervjuas en kritisk Leif GW Pettersson under rubriken "Annika Östberg särbehandlas".

Själv tillhör jag nog dom är kluvna. Det är ju i och för sig uppenbart att Östberg särbehandlats och att den svenska mediebilden av henne har varit vinklad, skev och i vissa fall direkt felaktig. Samtidigt har det ju funnits gott om artiklar och inslag som inte alls tystat ner hennes brott eller det faktum att hon sannolikt spelade en mycket aktiv roll i samband med båda de mord som föregick hennes gripande.

Men samtidigt... Hon har i princip suttit hela sitt vuxna liv i fängelse. Hon har väl rimligen sonat sina brott - även om de må ha varit oerhört obehagliga. Låt henne komma ut i vårgrönskan och få några årtionden i frihet. Och om svenska mediala överdrifter på något sätt medverkat till hennes överflyttning till Sverige, så må det vara hänt. Även om jag knappast tror att så är fallet. Och att jag i princip är oerhört mån om att massmedierna ska förmedla relevanta och sanna bilder.

Jag har en personlig erfarenhet av ett liknande fall - en gammal bekant till mig från barn- och ungdomsåren, Mikael Schiöld, satt många år i amerikansk fängelse. Tillsammans med sitt rockband åkte han över på USA-turné. Turnén skulle vara i nästan 20 år, fast kanske inte riktigt på det sättet som Micke hade tänkt sig. Precis som i Östberg-fallet fastnade han i narkotikamissbruk, hamnade i kriminella kretsar och hans amerikanska äventyr slutade med att han slog ihjäl en knarklangare. Följden blev 18 år i fängelse.

För fem år sedan blev han överflyttad till Sverige och sedan fri. Den senaste jag hörde om honom är att han flyttat tillbaka till vår gemensamma barndomsstad och försöker skapa sig ett normalt liv - 20 år senare.

Dagens Nyheter berättade om Mickes öde i en läsvärd artikel strax efter hans hemkomst.

Jag kan tycka att även Micke sonat sitt brott med råge.

Enligt uppgift finns det över 100 svenska medborgare som sitter med långa fängelsestraff utomlands. De flesta är inte alls uppmärksammade i Sverige. Varför just Annika Östberg Deasy fått så stort medialt genomslag är värt att diskutera. Men hur som helst är hon värd sin frihet.