Sent omsider ser jag att självaste president Obama skrivit på Svenskans debattsida Brännpunkt. Wow, vilken fjäder i hatten för debattredaktören som var Sune Olofson i många år, men som jag nu förstått har slutat. Tydligen har även DN:s debattredaktör, Mats Bergstrand, beslutat sig för att lämna sin post.
DN Debatt har ju i många år varit debattsidornas oomtvistade konung, trots att den ju egentligen inte inte varit någon debattsida i ordets rätta bemärkelse (även om repliker accepteras i något större utsträckning de senaste åren, både i papperstidningen och framförallt på webben). Många har även irriterats över debattredaktörens - ska vi kalla det - egna tolkning av hur man kan använda citat i rubriker. Nyskapande är väl en bra beskrivning.
På senare är är det min bestämda känsla att Brännpunkt blivit allt mer intressant på DN Debatts bekostnad. Jag märker hur jag själv slår upp Svenskans debattsida på nätet betydligt oftare än DN:s. Däremot läser jag nog nyhetssidorna i ungefär samma utsträckning.
Jag har inte gjort någon närmare analys över vad denna känsla bottnar i. Kanske är Brännpunkt mer oväntad, lite mer spänstig och inte rikigt lika förutsägbar. Som detta att Obama plötsligt får in en debattartikel i Svenskan. Senast jag såg en debattartikel underskriven av Obama var i Washington Post tidigare i vintras.
Nu ska det kanske tilläggas att presidentens text är publicerad av många tidningar i många länder samtidigt. Men i alla fall...
Visar inlägg med etikett Brännpunkt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Brännpunkt. Visa alla inlägg
tisdag 24 mars 2009
fredag 5 december 2008
Om Claes Ryns inlägg på Brännpunkt
Det är uppenbart att Claes Ryn, svensk professor i statvetenskap vid ett universitet här i Washington DC-området, har något emot Barack Obama. Före, under och efter presidentvalet har han gjort vad han kunnat för att tona ner och förminska Barack Obamas karaktär, kompetens och röstframgångar.
Bland annat hävdar han att Obamas valseger var knapp och inte ens i närheten av Bill Clintons båda segrar under 1990-talet. I själva verket är den helt i paritet med dessa. Det skiljer bara fem respektive 14 elektorsröster (Obama fick 365, Clinton hade 370 respektive 379 vid sina båda val).
Räknat i absoluta tal har aldrig någonsin så många amerikaner röstat på en och samma president som vid det nyss avslutade valet och räknar man proportionella andelen av hela befolkningen så får vi gå tillbaka till Ronald Reagans storvinst 1984 för att hitta något motsvarande.
I gårdagens Brännpunkt (Svenska Dagbladets debattsida), menar Claes Ryn återigen att Barack Obama är överskattad, svagt rustad, en "skapelse för medieåldern", en produkt av en "mäktig politisk maskin i Chicago, som för övrigt är ökänd för sin korruption". I artikeln kallar han Obama för "förment svart" och skriver att Obamas kampanj präglades av brist på entusiasm och att detta "framgick av att amerikanarna i år var påfallande obenägna att sätta upp valplakat på sina gräsmattor och kring vägarna och att klistra namnet på sin presidentkandidat på bilen".
Jag vet inte vad professorn har för belägg för dessa påståenden, De flesta amerikanska politiska bedömare säger precis tvärtom. Just entusiasm och engagemang har karaktäriserat Obamas kampanj. Det här stärks av att det aldrig förr varit så många som stött en presidentkampanj ekonomiskt. Nästan fyra miljoner amerikaner har donerat stora och små summor. Det är breddden som var den ekonomiska basen i Obamas kampanj, inte några få stora donatorer från storfinansen, som Ryn låter ana i sin artikel.
Sedan är det irriterande att Claes Ryn har rena faktafel i sin artikel. Det stämmer exempelvis inte att Hillary Clinton fick fler röster än Barack Obama i samband med primärvalen.
Att Barack Obama har en tuff uppgift när han tillträder som president i januari, mitt i en ekonomisk kris av historiska mått, råder det inga tvivel om. Och visst kan Obama misslyckas med sitt presidentskap eller fatta felaktiga beslut.
Men Claes Ryn har tagit ut Barack Obamas misslyckande i förtid. Och man får en känsla av att han intensivt önskar att Obama gör bort sig. Ordentligt. Och det får han väl önska. Men man önskar sig att han önskade detta baserat på god och evidensbaserad argumentering och inte ett allmänt svepande tyckande och förmedlande av felaktiga fakta. Han är ju trots allt professor. Och lite krav måste man kunna ställa på en sådan. Väl?
Bland annat hävdar han att Obamas valseger var knapp och inte ens i närheten av Bill Clintons båda segrar under 1990-talet. I själva verket är den helt i paritet med dessa. Det skiljer bara fem respektive 14 elektorsröster (Obama fick 365, Clinton hade 370 respektive 379 vid sina båda val).
Räknat i absoluta tal har aldrig någonsin så många amerikaner röstat på en och samma president som vid det nyss avslutade valet och räknar man proportionella andelen av hela befolkningen så får vi gå tillbaka till Ronald Reagans storvinst 1984 för att hitta något motsvarande.
I gårdagens Brännpunkt (Svenska Dagbladets debattsida), menar Claes Ryn återigen att Barack Obama är överskattad, svagt rustad, en "skapelse för medieåldern", en produkt av en "mäktig politisk maskin i Chicago, som för övrigt är ökänd för sin korruption". I artikeln kallar han Obama för "förment svart" och skriver att Obamas kampanj präglades av brist på entusiasm och att detta "framgick av att amerikanarna i år var påfallande obenägna att sätta upp valplakat på sina gräsmattor och kring vägarna och att klistra namnet på sin presidentkandidat på bilen".
Jag vet inte vad professorn har för belägg för dessa påståenden, De flesta amerikanska politiska bedömare säger precis tvärtom. Just entusiasm och engagemang har karaktäriserat Obamas kampanj. Det här stärks av att det aldrig förr varit så många som stött en presidentkampanj ekonomiskt. Nästan fyra miljoner amerikaner har donerat stora och små summor. Det är breddden som var den ekonomiska basen i Obamas kampanj, inte några få stora donatorer från storfinansen, som Ryn låter ana i sin artikel.
Sedan är det irriterande att Claes Ryn har rena faktafel i sin artikel. Det stämmer exempelvis inte att Hillary Clinton fick fler röster än Barack Obama i samband med primärvalen.
Att Barack Obama har en tuff uppgift när han tillträder som president i januari, mitt i en ekonomisk kris av historiska mått, råder det inga tvivel om. Och visst kan Obama misslyckas med sitt presidentskap eller fatta felaktiga beslut.
Men Claes Ryn har tagit ut Barack Obamas misslyckande i förtid. Och man får en känsla av att han intensivt önskar att Obama gör bort sig. Ordentligt. Och det får han väl önska. Men man önskar sig att han önskade detta baserat på god och evidensbaserad argumentering och inte ett allmänt svepande tyckande och förmedlande av felaktiga fakta. Han är ju trots allt professor. Och lite krav måste man kunna ställa på en sådan. Väl?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)