Svågerpolitik och korruption på väg tillbaka i DC

Washington DC är den amerikanska huvudstaden och världens absoluta maktcentrum. Dess juridiska status är - och har alltid varit - rätt märklig. Sta'n tillhör ingen delstat och har därför ingen representant med rösträtt i den federala kongressen - som ironiskt nog ligger mitt i DC. Historiskt har många av de lokala besluten fattats av den ferala kongressen - det var t ex inte mer än några decennier sedan som alla större beslut om sta'ns kommunala skolor fattades av nationens parlament. Vilket ju kan tyckas vara en smula "over the top".

Under senare tid har alltmer av de kommunala angelägenheterna förts över till kommunala nämnder och styrelser. Lokala beslut har börjat fattas lokalt. Och det är naturligtvis en helt rimlig utveckling. Washington DC börjar därmed alltmer likna alla andra tusentals städer i USA - med borgmästare, politiskt vald "kommunstyrelse" (City Council), kommunala tjänstemän osv.

DC:s lokala politiska historia är alltså realtivt kort. Den första borgmästaren, som för övrigt lämpligt nog hette Washington i efternamn, tillsattes till exempel inte förrän 1975. Och politiken har i stort sett alltid varit kantad av större eller mindre skandaler, mutbrott, korruption, nepotism, inkompetens och annat skojigt.

Jag har tidigare skrivit om Marion Barry, som varit borgmästare i sammanlagt 16 år och som sedemera dömdes till fängelse för bland annat narkotikabrott - brott som inträffat under hans tid som borgmästare. Barry återvaldes fantastiskt nog till borgmästare några år senare.

Han är bara ett av många exempel på kommunala förtroendevalda och högre chefer som gjort sig skyldiga till diverse brott eller tveksamheter i samband med sina uppdrag eller anställningar.

I slutet av 1980-talet utsågs DC till den kommun som hade "the worst city government i America". Men i slutet av 1990-talet och framförallt under 200-talet började det hända saker. Det kom in nytt folk i de politiska församlingarna, en mängd kommunala chefer, rektorer och andra högre tjänstemän byttes ut och när Adrian Fenty valdes till borgmästare 2006 hade sta'ns rykte börjat förbättrats avsevärt.

Fenty fortsatte reformeringen och moderniseringen av förvaltningen och tog bland annat krafttag för att förbättra de kommunala skolorna - både avseende utbildningens kvalitet och de nedslitna byggnaderna; mängder av renoveringar inleddes.

Fenty var dock inte särskilt populär i alla läger, han kritiserades främst för sin ledarstil men hade även han en del småskandaler under sina fyra år. Bland annat åkte han på något som inte gärna kunde ses som annat än rena semesterresor med familjen, på skattebetalarnas bekostnad... Men överlag var Fentys mandatperiod relativt fri från korruptionsanklagelser och andra tveksamheter.

I höstas förlorade han valet och Vincent Gray tillträdde. Och Gray kunde ha fått en bättre start.

Efter bara knappt två månader som borgmästare har han lyckats med en hel del som han säkert ångrar:

• Han har godkänt de dyra och bensinslukande SUV:arna som tjänstebilar för sig själv och för andra ledamöter i kommunstyrelsen. Bland annat har styrelsens ordförande Kwame Brown numera två leasade monstertruckar till en total kostnad på omkring 4 000 dollar per månad för skattebetalarna.
• Han har anställt ett flertal nya höga chefstjänstemän på löner som vida överstiger de löner som Fenty godkände - och som dessutom ligger över de kommunala lönetak som finns.
• Och i dagens Washington Post (läs ledaren "Mayor Gray's bad start on hiring") får Gray kritik för ytterligare en rekrytering - han hade anställt Sulaimon Brown, uppenbart inkompetent och en pajaskandidat i samband med det senaste borgmästarvalet, på en kommunal tjänst och med en årsinkomst på drygt 700 000 kronor. Dagen efter anställningen, fick han sparken. Det är inte otänkbart att han nu kommer att stämma sta'n för löftesbrott.

Frågan är om dessa exempel (det finns flera, bl a har Gray fattat en del konstiga beslut när det gäller skolfrågor och bland det första som hände när han valdes var att den kända skolschefen Michelle Rhee packade ihop och stack), kommer att leda till att DC åter börjar närma sig gamla goda tider, där nepotism, mutor och vänskapsband blir viktigare än kompetens och lämplighet.

Eller som Washington Post avslutar sin ledare:

Neither Mr. Gray nor the city can afford a return to the sad days of city governance when whom you knew mattered more than what you knew or what you could accomplish.

Borgmästaren som hamnade i fängelse

Washington DC är en märklig skapelse. Det är USA:s huvudstad, men det är en stad som inte tillhör någon delstat. Det innebär bland annat att invånarna i DC inte har någon respresentation i kongressen. Därav den text på registreringsskylten som vi alla Distriktsbor kör omkring med på våra bilar:

"Taxation without representation". En av de mer uppmärksammade demonstrationsplakaten, skulle jag tro...

Men det var inte om detta jag skulle berätta, utan om DC politiska ledning i allmänhet och den tidigare borgmästaren Marion Barry i synnerhet.

Staden lyder direkt under kongressen. Förr bestämdes en massa lokala saker i DC av det nationella parlamentet, allt från skolfrågor till parkskötsel. En smula opraktiskt kan tyckas. Och dessutom föga demokratiskt. Så i långsam takt har de federala beslutsfattarna i allt större utsträckning släppt ner mer och mer makt till det lokala samhället. Detta ledde till att man 1975 ändrade den politiska organiseringen i Distriktet. Sedan dess har den politsiak ledningen bestått av en borgmästare och en "city council" - som ungefär motsvarar en kommunstyrelse i Sverige - med den skillnaden att ledamöterna här är direktvalda av de röstberättigade.

Den som varit borgmästare längst i DC är Marion Barry. Han satt sammanlagt 16 år, först mellan 1979 och 1991 och därefter mellan 1995 och 1999. Naturligtvis är han demokrat. DC är ett demoktaiskt fäste utan like. I senaste presidentvalet fick Obama 93 procent av rösterna...

Även om Marion Barry inte är borgmästare numera, så är han fortfarande synnerligen politisk aktiv och sitter bland annat som ledamat i "city council", där han representerar ett av de fattigaste områdena i staden. Han fyller 74 år i mars och verkar inte ha några planer på att trappa ner.

Men han kanske tvingas. Barry har nämligen en gedigen kriminell lista med i bagaget. Och nu börjar till och med hans mest fanatiska anhängare fundera på vad han håller på med.

Han har en bakgrund som medborgarrättsaktivist från 1960-talet och under årens lopp har han byggt upp ett stort förtroende bland framförallt den stora svarta - och fattiga - befolkningen i DC. Hans brottningsmatcher med rättvisan har folk haft överseende med. De har i honom sett en talesperson, någon som förstår deras vardag och livssituation.

Listan är lång. Några exempel:

Sedan mitten av 1980-talet har han varit inblandad i diverse kokainaffärer. 1990, då han fortfarande var borgmästare, dömdes han till sex månaders fängelse för narkotikabrott. Samma höst förlorade han knappt borgmästarvalet och året efter avtjänade han straffet.

I början av 2000-talet hittade polisen marijuana och crack i hans Jaguar, som dessutom stod felparkerad i sydöstra Washington.

2005 erkände han sig skyldigt till att ha struntat i att lämna in skattedeklaration under sex år. Året efter stoppades han av polisen, uppenbart påverkad och dessutom körande en bil som saknade körtillstånd och som inte hade registreringsskylt.

Sedan åkte han fast med marijuana och kokain i blodet. Därefter stoppades han återigen när han körde utan giltigt körkort. Förra sommaren åtalades han för att ha förföljt en före detta flickvän. Och nu i februari kom en intern rapport fån "city council" fram till att Barry gjort personliga vinster på ett avtal som kommunen träffat med en annan flickvän till honom.

Marion Barry sitter fortfarande kvar i DC:s högsta politiska ledning, men nu höjs allt fler röster för att han bör avgå - eller avsättas. Och även om hans bakgrund som medborgarrättsaktivist ger honom en särskild ställning, så är det onekligen en smula märkligt att han lyckats hålla sig kvar i stadens politiska topp i över 35 år - med den meritlistan. Det hade garanterat varit en politisk omöjlighet på de flesta andra städer och delstater i det här landet.

Möjligen illustrerar detta även Washington DC:s problem. Det är svårt att bygga upp en trovärdighet och ett vettigt fungerande och stabilt politiskt system, när den tongivande politikern döms till fängelse för brott som utförts under hans tid som borgmästare.

Fakta i detta inlägg är hämtat från en sammanställning i Washington Post.