Tea Party-rörelsen rör om i primärval

Det är drygt två månader kvar till höstens mellanårsval den 2 november och valkampanjerna är i full gång både nationellt, delstatligt och lokalt. Det är ju inte bara en tredjedel av senaten och alla 435 platser i representahuset det ska röstas om, utan också delstatliga guvernörer, lokala borgmästare och en hel del annat.

I kväll, tisdag, är en relativt stor förfäktning inför det egentliga valet. Lite av en Super Tuesday. I fem delstater är det primärval, det vill säga respektive parti tar ut sina kandidater i de olika valen. Och Tea Party-rörelsen har satt sin prägel på denna tisdag.

Mest intressanta i kväll är Florida, Arizona och Alaska.

I Florida har det i och för sig varit klart sedan rätt länge vilka kandidaterna till senaten skulle bli. Marco Rubio slog, med hjälp av Tea Party-rörelsen, ut den sittande guvernören Charlie Crist i kampen om att bli republikanernas kandidat till senaten. Crist kommer nu istället ställa upp som oberoende (independent) kandidat i höstens val. Demokraternas kandidat blir Kendrick Meek. Här var det istället republikanernas primärval till guvernörskandidat som väckte mest uppmärksamhet. Rick Scott tog till slut hem segern mot Bill McCollum efter en jämn omröstning. Det innebär ytterligare en Tea Party-framgång.

I Arizona slåss förre presidentkanditaden John McCain mot utmanaren och radioprataren J D Hayworth (också han med stöd från Tea Party-rörelsen). På grund av tidsskillnaden vet jag inte resultatet här ännu, men allt annat än en stor seger för John McCain vore en sensation.

I Alaska spekulerades det tidigare om Sarah Palin skulle ställa upp i senastvalet. Men det gjorde hon inte. Hennes kandidat är istället Joe Miller, en kompis till hennes make. Miller befinner sig långt ut på högerkanten och har även han Tea Party-rörelsens stöd. Han utmanar sittande republikanska senatorn Lisa Murkowski. Även här innebär tidsskillnaden att jag inte kan redovisa något resultat, men Murkowski har haft ett kraftigt övertag i opinionsmätningarna.

Oavsett hur det går i kvällens olika val, står en sak klar:

Den brokiga Tea Party-rörelsen fortsätter att spela en stor roll i de kommande intensiva månaderna fram till valet den 2 november.

Teaparty-rörelsens första politiska offer

Republikanen Robert Bennett ville gärna ha en fjärde mandatperiod som senator för Utah. Och för något år sedan var det knappast någon som tvekade att han skulle sitta kvar. Hans väljarstöd i den konservativa delstaten var massivt.

Tills Teaparty-rörelsen kom in i bilden. Då förändrades allt. Nu blir det ingen ytterligare period för Bennett.

Bennetts senatorsplats är en av de drygt 30 som är föremål för omval nu i höst. Varje senator sitter sex år och vartannat år är en tredjedel av mandaterna uppe till val.

Robert Bennett är en konservativ republikan. Men enligt teapartisterna är han inte tillräckligt konservativ. De har bland annat kritiserat honom för att han stödde de första besluten om att gå in och stödja bankerna med statliga medel - något som för övrigt också kritiserades från västerhåll. Det ironiska i sammanhanget är att det var den förra presidenten George W Bush som drev igenom detta statliga stöd...

Trots att Bennett fick stöd av Mitt Romney - en ytterst tänkbar republikansk presidentkandidat 2012 - röstade partiets nomineringsmöte bort honom. Och anledningen till detta kan härledas direkt till kritiken från Teaparty-rörelsen. Läs mer i Washington Post.

Att Romneys stöd inte räckte är i sig intressant och säger en del om hur stämningen är internt i det republikanska partiet och vilken effekt teaparty-rörelsen redan har internt. Det är uppenbart att partiet är på väg att vika kraftigt mot höger. Och detta är något som ses med viss förtjusning från demokraterna, eftersom ett alltmer extremt republikanskt parti lär skrämma bort mittenväljarna och de mer liberalt sinnade republikanerna.

Det finns flera tänkbara offer i kölvattnet från teapartisterna. I Florida hade den sittande republikanske guvernören Charlie Crist tänkt sig en senatorsplats från 2010 och till att börja med såg allt ut att gå enligt planerna. Men så dök Marco Rubio upp. Han befinner sig långt ut på partiets högerflygel och med stöd från bland annat teapartisterna seglade han snabbt upp i ledningen i opinionsmätningarna.

För en dryg vecka sedan meddelande Crist att han inte kommer att kandidera för det republikanska partiet vid senatsvalet i november. Han ställer upp som oberoende kandidat - och hoppas därmed att kunna få röster från mer moderata mittenväljare som tycker att Rubio befinner sig för långt till höger.

Det återstår att se om denna taktik kommer att bli framgångsrik.

Men redan nu kan man konstatera att teaparty-rörelsen satt konkreta avvttryck på den politiska kartan...