Ödets timme för sjukvårdsreformen

Nio tämligen ålderstigna domare (snittåldern är 66 år) i den amerikanska Supreme Court är i centrum för den politiska uppmärksamheten för tillfället. Just nu pågår nämligen den sedan länga emotsedda förhandlingen om huruvida den två år gamla sjukvårdsreformen är laglig enligt konstitutionen eller inte.

26 av delstaterna har överklagat reformen. De menar framförallt att den nationella staten inte kan fatta beslut om ett obligatorium för befolkningen; reformen innebär ju bland annat att alla ska vara försäkrade - något förenklat förklarat. De som inte går med kommer att tillföras en straffavgift.

Det är okonstitutionellt att tvinga på folk något sådant menar främst republikanerna, vars presidentkandidater för närvarande övertrumfar varandra i kritiken mot "Obamacare". Ironiskt nog är reformen i sort sett en kopia av den sjukvårdsreform som Mitt Romney skrev under som guvernör i Massachusetts för ganska exakt sex år sedan, den 12 april 2006.

Förhandlingen i högsta domstolen kommer att pågå i några dagar. Utslaget kommer dock sannolikt inte förrän i sommar. Domstolen har i princip tre alternativ: Antingen ger man hela reformen tummen upp. Eller så slår man ner på delar av den. Eller så menar man att inget av reformen är förenlig med konstitutionen.

Oavsett vad domen kommer att bli, så kommer den att påverka höstens val kraftigt. Fem av de nio domarna är för övrigt utsedda av republikanska presidenter...

Omkring 50 miljoner amerikaner är fortfarande utan sjukvårdsförsäkring. Ytterligare några tiotal miljoner är "undersförsäkrade", det vill säga har bara en mycket påver och basal försäkring. USA:s sjukvårdskostnad, mätt i andel av BNP, är ungefär dubbelt så hög som i jämförbara länder (omkring 18 procent). De skenande kostnaderna var ett av Obamas viktigaste argument för att genomföra reformen 2010.

Yttrandefrihet - var går gränsen?

Westboro Baptist Church. Bild från Wikipedia

"Jag delar inte dina åsikten, men är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem".

Enligt sägnen är det ett citat av Voltaire, men det var sannolikt författaren Evelyn Beatrice Hall som formulerade den världberömda meningen.

Yttrandefriheten är djupt rotad bland de flesta av oss. Rätten att fritt få hävda sina åsikter borde vara självklar, åtminstone vid en första anblick. Men begreppet är inte helt problemfritt. Bör det finnas någon gräns för vad som ska vara tillåtet att yttra?

Och i så fall, var ska denna gräns dras? Och av vem?

Rätt snart kommer man in på subjektiva tyckanden och tassar i utmarkerna av offentlig eller statlig åsiktskontroll.

Jag har tidigare skrivit om den här frågan under rubriken "Om presstöd och högerextremism". Inlägget handlade om huruvida det är rätt eller fel att ge tidningen Nationell Idag presstöd och om presstödsnämndens uppgift är att vara åsiktpolis eller strikt utgå ifrån det regelverk som finns.

I går kom ytterligare ett exempel på dilemmat. Den amerikanska högsta domstolen, Supreme Court, avgjorde i går ett ärende som handlar om en extrem kristen rörelses rätt att demonstrera och yttra sina åsikter offentligt. Westboro Baptist Church i Kansas har fullständigt makabra åsikter och rörelsen (som består av runt 100 församlingsmedlemmar) är övertygade om att homosexualitet är något naturvidrigt och att Gud nu straffar mänskligheten för att vi tillåter homosexuella män och kvinnor att leva öppet.

Kyrkan blev omskriven i Sverige för några år sedan när man gick ut och tackade Gud för tsunamikatastrofen. Att så många svenskar dog såg man som ett straff för den svenska inställningen till homosexuelitet i allmänhet och det faktum att pastor Åke Green åtalades efter en homofobisk predikan (han friades av hovrätten så småningom) i synnerhet.

Guds straff ska bland annat yttra sig i att amerikanska soldater dödas i krig. Alltså samlar den här rörelsen ihop anhängare och demonstrerar - torgför sina åsikter - i samband med begravningar av soldater. Och det här upprör förstås i stort sett varenda amerikan. "Support our troops" är något fundamentalt här i USA (oavsett vad man tycker om krigen) och att uttrycka förakt och hat i samband med begravningen av en man eller kvinna som offrat sitt liv för landet är oerhört provocerande och anses kränkande av de flesta.

Kyrkan har demonstrerat i samband med minst 600 militära begravningar. En pappa anmälde rörelsen för domstol för fem år sedan och det är nu det fallet som avgjorts av högsta instans.

Domstolen, som i stort sett var enig, bara en ledamot gick emot utslaget, menar att yttrandefriheten är central för nationen och att rätten att uttala sig fritt måste värnas även om det är obehagliga och osympatiska åsikter som framförs.

Domstolen skriver bland annat: att en dödad soldats begravning "is certainly hurtful and its contribution to public discourse may be negligible." Men att tysta ner den som talar är ingen framkomlig väg: "(...) As a nation we have chosen a different course - to protect even hurtful speech on public issues to ensure that we do not stifle public debate."

Den lilla extrema församlingen har naturligtvis tagit emot HD:s dom med största glädje och ska nu trappa upp sina protester ännu mer. Samtidigt har militärveteranernas mc-klubbar - och det finns ett stort antal sådana - sagt att de ska bli mer aktiva för att "skydda" militära begravningar framöver. Risk för rejäla konflikter, alltså. I yttrandefrihetens namn...

Läs mer om Högsta domstolens beslut i t ex Washington Post.

Alla rätt, Obama

Han lyckades plocka rätt många poäng med sitt val till ny domare till USA högsta domstol (läs mitt tidigare inlägg för bakgrund). I dag meddelade Barack Obama att hans kandidat till Supreme Court är Sonia Sotomayor.

Hon är kvinna, hispanic, ung i dessa sammanhang (född 1954) och har en bakgrund som närmast är den perfekta bilden av the American Dream:

Föräldrarna var fattiga invandrare från Puerto Rico. Pappan, som hade gått tre år i skola och inte kunde ett ord engelska när familjen kom hit under andra världskriget, dog när Sotomayor var 9 år. Hon och brodern växte upp med sin ensamstående mamma i ett fattigt område i Bronx, New York. Mamman hade tidvis två jobb för att klara ekonomin. Genom stipendier kunde både Sonia Sotomayor och brodern studera på universitet. Hon gick både Princeton och Yale. Brodern är numera läkare.

Den formella utnämningen sker av senaten, men dyker det inte upp några gravade hundar så lär Sonia Sotomayor dra på sig den långa, svarta kaftanen i samband med att domstolen inleder sitt arbete i september. Även om republikanerna i senaten säkert kommer att göra vad de kan för att sätta käppar i hjulet på utnämningen...

Etnicitet eller genus?

Vad är viktigast? Etnicitet eller genus?

Barack Obama har fått mycket beröm för sin första tid i Vita Huset, men på ett område har han knappast lyckats bättre än sin företrädare: Jämställdheten.

Även om ett av hans första beslut var att godkänna en lag som ger formell rätt till lika lön för lika arbete oavsett kön, så kan det inte bortförklaras: 75 procent av hans regering består av män och i hela administrationen är den manliga dominansen påtaglig.

Det här är inte på någpt sätt typiskt för just Obama. Hela det amerikanska samhället präglas av män, män och män. Jag har skrivit en krönika om det här om ni vill ha lite mer fakta och åsikter.

Nu har dock presidenten chans att rätta till fördelningen i en av de absolut mest genus-sneda institutionerna inom USA:s förvaltning, Högsta Domstolen. Av de nio ledamöterna är för närvarande en kvinna, den svårt cancersjuka 76-åriga Ruth Ginsburg. Resten gubbar. David Souter har meddelat sin avgång, vilket innebär att Obama nu kan tillsätta en ny ledamot.

I dag, onsdag, ska han träffa en massa höga jurister och andra betrodda för att diskutera utnämningen, som troligen kommer att offentliggöras senast i sommar. Spekulationerna är redan i full gång. Att det blir en domare med dragning åt det liberala hållet torde vara ställt utom allt tvivel. Hittills har diskussionen mest kretsat kring etnicitet. Är det dags för en första "hispanic"? Eller ytterligare en ledamot med african-american-bakgrund?

Åldern har också pratats om. Domstolen behöver föryngras. Souter är 69 år och betraktas som ung i sammanhanget. Den äldste domaren är 89 år.

Några har även påpekat att det skulle kunna vara bra att tänka på att få in en kvinna till i församligen. Särskilt med tanke på att det sannolikt bara är en tidsfråga innan Ginsburg tvingas avgå.

Det är en intressant avvägning som Obama måste göra inom kort. Kan han hitta en kompetent, ung, kvinna med latinamerikansk bakgrund? I så fall prickar han in rätt många rätt.

Det är intressant att se hur genus och etniticitet rätt ofta hamnar i en slags konkurrenssituation här i USA. Jag har inga vetenskapliga belägg för det, men min absoluta känsla är att etniciteten nästan alltid sätts före genus. Åtminstone tycker jag mig se betydligt mer offentliga diskussioner om etnisk bakgrund, jämfört med diskussioner om könsfördelning.

Jag är förvånad över hur lite det pratas om genusaspekten här. Visst, det finns stora kvinnoorganisationer som NOW, National Organization for Women. Läs för övrigt deras åsikt om den kommande domarutnämningen här: "One is not enough". Men dessa organisationer verkar ha väldigt svårt att göra sin röster hörda i den allmänna mediekakafonin.

Jämställdheten här i USA står sammanfattningsvis och stampar på ungefär samma fläck.

För den som vill höra en bra krönika i ämnet rekommenderas den här på Sveriges Radio.

Om val och aborter i South Dakota

Valdagen den 4 november handlar inte enbart om presidentval. Nya guvernörer ska väljas i elva delstater. 35 nya senatorer likaså. Liksom samtliga 435 ledamöter i representanthuset.

Dessutom kan många medborgare välja både ledamöter i delstatsparlament och lokala politiker. Här i Washington DC står till exempel de 13 platserna i lokala Council of the Districkt of Columbia på spel den 4 november. Tolv av platserna innehas i dag av demokrater, för övrigt.

Men valdagen innehåller mer. Invånarna i South Dakota ska säga ja eller nej till aborter. Och mycket talar för att det blir ett nej.

Abortdiskussionen är intensiv i USA. Sedan 1973 finns det ett beslut ("Roe v. Wade") i Supreme Court, Högsta Domstolen, som innebär att abort är legalt i hela landet med en del skillnader i detaljer.

Högsta Domstolens beslut har ifrågasatts ett flertal gånger och flera delstater är på gång för att få frågan prövad igen. Även John McCain har markerat att han vill ha en förändring när det gäller aborträtten och att beslutet om legalitet ska ligga på delstatsnivå.

Redan för ett par år sedan fick invånarna i South Dakota, en av de mest konservativa delstaterna i USA, rösta om aborträtten. Den gången blev det en seger för dem som ville ha kvar de rådande reglerna.

Nu är det alltså dags igen. Och den här gången tror många att abortmotståndarna kommer att vinna. Anledningen är främst att förslaget ser annorlunda ut den här gången. Det ska t ex vara tillåtet med aborter när en kvinna blivit gravid på grund av våldtäkt och/eller incest. Förra gången var det den absoluta abortlinjen som gällde, det vill säga den som Sarah Palin förordar och som inte ger en kvinna rätt till abort under några omständigheter förutom vid akut hot mot hennes liv.

Förslaget om ett "mjukare" abortförbud kan alltså vinna omröstningen i South Dakota den 4 november. I praktiken betyder dock inte detta beslut något förrän HD ändrat sitt prejudikat. Det finns flera delstater som redan har "vilande" beslut om abortförbud, som kommer att träda i kraft om HD t ex bestämmer att rätten att fatta beslut om abortlagstiftning ska ligga på delstatsnivå.

South Dakota anses redan i dag ha de mest restrektiva abortreglerna i landet. Bland annat måste en läkare informera en kvinna som vill göra abort att hon löper ökad risk att begå självmor. Det finns det inte en enda läkare i delstaten som genomför aborter i dag. Läkare flygs in från Minnesota till den enda abortkliniken, som ligger i Sioux Falls.