Om presstöd och högerextremism

I dag, torsdag, beslutade presstödsnämnden att bevilja 2,3 miljoner kronor i presstöd till tidningen Nationell Idag, en främlingsfientlig tidning som är knuten till det lilla högerextrema partiet Nationaldemokraterna. Partiet bildades av en grupp som bröt sig ur Sverigedemokraterna 2001.

Tidningen Nationell Idag uppfyller såvitt vad som framkommit alla formella krav för att vara berättigad till presstöd. Nämnden anser sig därmed inte ha något val. Uppfylls villkoren får man stödet, oavsett vilken polititisk färg eller åsikt man framför (förutsatt förstås att de håller sin inom lagens gränser). Så enkelt är det. Å ena sidan. Å andra sidan är det inte alls enkelt.

Nämndens beslut sätter fokus på presstödets funktion och ändamål. Från början skapades stödet för att säkerställa att ett flertal politiska röster skulle kunna komma till tals i den offentliga debatten. Ekonomiskt svaga andra- och tredjetidningar hölls under armarna i yttrandefrihetens och mångfaldens namn. Och systemet fungerade hyfsat i många år, även om det naturligtvis alltid har kritiserats. Främst från borgerligt håll.

Själv har jag jobbat på flera tidningar av olika politiska kulörer som haft presstöd. Socialdemokratiska Arbetet, Centerpartistiska Skånska Dagbladet. Syndikalistiska Arbetaren. Gemensamt för dem är att de är helt beroende av detta stöd (eller var i Arbetets fall). Utan presstöd, ingen tidning.

Så här hamnar flera i den något märkliga situationen att de kritiserar nämndens beslut om att ge Nationell Idag presstöd, samtidigt som de inte ifrågasätter presstödet i sig. Det handlar således om vilka som ska anses vara berättigade till stödet utifrån ett ideologiskt, etiskt eller moraliskt perspektiv. För rent tekniskt är det ju som sagt sannolikt klart som korvspad.

Så vem ska dra gränsen för vad som kan anses vara ideologiskt, etiskt eller moraliskt försvarbart? Vem är villig att ta på sig rollen som åsiktspolis? Ska staten ta sig den rollen, via Presstödsnämnden? Vilka regler ska gälla? Går det att sätta en tydlig gräns eller är det mer eller mindre godtycke i varje enskilt fall som ska gälla? När går man över gränsen? När vet man att man går över gränsen?

Vill vi verkligen ha någon som talar om för oss vad som är rätt och vad som är fel? Börjar vi inte närma oss en orwellsk mardröm då?

Är tidningen Proletären okej? Den har presstöd och framför åsikter som knappast kan sägas ligga nära vad de flesta kallar demokrati. Den ges ut av Kommunistiska partiet, tidigare KPML(r), vars tidigare partiledare uttalat sitt förakt för homosexuella, som han betraktade som en borgerlig avvikelse. Det vill säga ungefär samma sak som tidskiften Nationell Idag och partiet Nationaldemokraterna påstår.

Är det godkänt att vara homofob på vänsterkanten men inte på högerkanten?

För mig är frågan snarare om vi ska ha kvar presstödet som företeelse överhuvudtaget. Den politiska mångfalden och yttrandefriheten lever och frodas som aldrig förr, tack vare att det aldrig tidigare varit så enkelt och billigt att publicera sig. Se bara på den här anspråkslösa bloggen!

Grunden för presstödet, som garant för det fria ordet, har alltså till stora delar spelat ut sin roll. Även om dagstidningar fortfarande dominerar medieflödet stort, så spelar de inte alls lika stor roll längre som opinionsbildare och debattforum. Dessutom har antalet dagstidningar sjunkit drastiskt i landet de senaste årtiondena, de som finns kvar ägs allt oftare av varandra och det politiska budskapet har alltmer sjunkit undan till förmån för ren och skär kommersialism.

Så jag ser två alternativ. Lägg ner Presstödsnämnden helt och hållet. Eller låt den fortsätta ungefär som i dag. Utan att ha en åsiktspolisiär uppgift.

Och med den logiken bör alltså den osympatiska, högerextrema tidningen Nationell Idag få sina miljoner. Åtminstone så länge Presstödsnämnden finns kvar.

För andra åsikter, läs exempelvis Kurdo Baksi i Journalisten.