100 år sedan Ronald Reagan föddes

I dag, söndagen den 11 februari, är det 100 år sedan USA:s 40:e president, guvernören och skådespelaren Ronald Reagan föddes.

Jag var här i USA samband med att han dog sommaren 2004 och det var nog första gången jag på allvar insåg vilken stor och respekterad president han faktiskt var. Nu, i samband med 100-årsdagen, är tidningar, radio och TV fyllda med porträtt och debatt om Reagan. Och det intresanta är att det knappast råder enighet om hans politiska arv och genmäle.

Det är inte alldeles självklart att den man, som kanske mer än någon annan stått som symbol för amerikansk politsikt konservatism under efterkrigstiden, skulle finna sig väl tillrätta i dagens högerpopulistiska politiska rörelse - som the Tea Party.

Ronald Reagan var utan tvekan en konservativ republikansk politiker och dessutom något av enm ikon för dagens konservativa på den republikanska högerkanten.

Han inledde sin presidentperiod med att sänka skatterna kraftigt överlag. Men han kom aldrig tillrätta med den amerikanska statens budgetunderskott under sina åtta år som president under 1980-talet. Och efter den inledande skattesänkningen, ägnade han rätt mycket kraft åt att höja dem igen. Något som dagens konservativa, som tävlar om att höja honom till skyarna, talar väldigt tyst om.

Han var inte heller särskilt framgångsrik när det gällde att skära ner den offentliga sektorns utgifter. Tvärtom så ökade de varje år under hans två perioder. Antalet federalt anställda personer ökade från 2,8 till 3 miljoner under samma tid. Tillsammans med den inledande skattesänkningen ledde detta till att han lämnade över ett gigantiskt budgetunderskott till efterträdaren, George Bush den äldre.

Faktum är att det var demokraten Bill Clinton som skar i federala utgifterna. Han minskade antalet anställda med 300.000 personer och lyckades så småningom komma tillrätta med det underskott som han fick ärva efter åtta år med Reagan och fyra år med Bush.

Som guvernör i Kalifornien stödde Reagan kvinnors rätt till aborter och drev också igenom en delstatslag om detta. Även om han sedemera utaade sig mot aborter i mer allmänna ordalag, så gjorde han i praktiken ingenting för att förbjuda dem via federal lagstiftning.

Det är alltså ingen klockren konservativ hjälte som Sarah Palin, Newt Gringrich och andra politiker på högerkanten nu höjer till skyarna. Det är kanske inte någon tillfällighet att Barack Obama nyligen sa att han såg fram mot att läsa en nyligen utkommen stor biografi om Ronald Reagan. Politiskt står de båda närmare varandra än vad många tror.

Och även om Ronald Reagan är en populär president i historiens ljus, så är han "bara" trea enligt en nyligen genomförd enkätundersökning. De populäraste amerikanska presidenterna är nämligen två demokrater: John Kennedy och Bill Clinton.

Läs mera om debatten kring Ronald Reagans politiska arv och betydelse i t ex dagens Washington Post.

Om kapitalismens död och Keynes återuppvaknande

Karl Marx förutspådde kapitalismens död genom dess inbyggda paradox - det som han teoretiskt uttryckte som profitkvotens fallande tendens. Kort och mycket förenklat innebär denna teori att kapitalismen utvecklas snabbt i ett omoget och inledande skede, pengar och resurser allokeras direkt och effektivt via konkurrens och med vinsten (profiten) som drivkraft.

När en marknad är mättad eller mogen, faller profitkvoten. Kapitalet söker då nya marknader. På sikt går allt mer av investeringarna till icke-produktiva marknader, eftersom de basala marknaderna inte går att utveckla mer. Vi får vad man brukar kalla en spekulationsekonomi, där allt mer resurser eller kapital sätts in i finansiella marknader. Det kan vara handel med värdepapper, spekulationer i framtida marknadsförändringar (förändringar av fastighetsvärden, valutaförändringar, derivat etc) eller liknande.

Som vi väl känner till så har spekulationsmarknader en tendens att utveckla bubblor som sedan kan spricka. Vi hade en kännbar sådan finansiell kollaps i början av 1990-talet och befinner oss av allt att döma i en ny just nu.

Detta har fått huvudledaren i dagens Washington Post att ställa frågan "Is Capitalism Dead?". Inte helt oväntat svarar ledarskribenten nej på den frågan. Däremot beskrivs den amerikanska kapitalismen som varande i en djup strukturell kris, vars rötter står att finna i vågen av avregleringar som inleddes redan under Reagans tid som president.

Dagens kris lär oss att det behövs en ny modell av kapitalism, menar Post. Den måste innehålla tydligare spelregler och regleringar och fler "konsistenta principer". Staten kan inte lämna fältet fritt för ohämmade spekulationskapitalister som bara tänker på kortsiktiga vinster.

Fast är det där så nytt? Tydliga regleringar tillsammans med en massiva statlig intervention på marknaden är ju i själva verket inget annat än klassisk keynesiansk ekonomisk politik (efter John Maynard Keynes).

Det visar väl egentligen bara att allting kommer tillbaka. Det har blivit dags att damma av Keynes, ropa på fler regleringar och mer aktivt försöka hålla tillbaka icke-produktiva spekulationer.

Jag skulle tro att nyliberaler kommer att ha det tufft några år framåt.

Chanslös McCain

Det var "my friends" hit och "my friends" dit och nog försökte han vara personlig och offensiv och framstå som en framtidens ledare. Men senator John McCain gav bara ett trött och gammalt intryck, han pratade för mycket om sin idol Ronald Reagan och han var ärligt talat totalt chanslös i gårdagens debatt mot Barack Obama.

Det blev således inte det nödvändiga lyft som kampanjen så desperat behövde. Långt därifrån. Eller snarare tvärt om. Opinionsmätningarna direkt efter debatten visade också att de flesta tyckte att Obama gjorde betydligt bättre ifrån sig jämfört med McCain.

I dag har republikanernas fulkampanj fortsatt, bland annat i samband med en längre intervju i den närmast komiskt McCain-vanliga TV-kanalen Fox.