Hade ni frågat mig för ett par veckor sedan, hade jag varit stensäker: Barack Obama kommer att vinna höstens val och sitta kvar i Vita Huset i fyra år till.
Men nu är jag inte längre lika övertygad. Det är flera saker som gjort mig tveksam.
För det första: Arbetslösheten sjunker inte längre. Månad efter månad har statistiken varit tydlig: Allt fler får jobb. Den mätbara arbetslösheten har sjunkit sakta men säker från runt tio procent till omkring åtta procent under mandatperioden. Likaså har antalet nya jobb ökat stadigt. Detta var en sanning fram till för två månader sedan. För första gången på länge visade då nya siffror att arbetslösheten still - den hade slutat sjunka. Och för ett par veckor sedan visade ny statistik att arbetslösheten börjat öka igen - samtidigt som antalet nyskapade jobb är rekordlågt.
Ytterst bekymmersamt för Obama. Det är inte ens ett halvår kvar till valet. Mitt Romney kommer naturligtvis peka på de svaga sysselsättningssiffrorna och förklara dem med att Obama inte vet hur man skapar jobb. Och han onekligen en poäng.
Särskilt allvarligt är det om trenden med ökande arbetslöshet fortsätter över sommaren och tidig höst. Ekonomin och sysselsättningen är utan tvekan valets viktigaste fråga.
För det andra: Den republikanske guvernören Scott Walkers vinst i "recall"-valet i Wisconsin häromdagen över den demokratiske utmanaren Tom Barrett. Som ni kanske kommer ihåg så var det stora protester i Wisconsin för ett drygt år sedan, med bland annat en fredlig ockupation av delstatsparlamentet. Folk var förbaskade över den då nyvalde guvernörens hårda besparingsprogram, som bland annat innebar drastiskt försämrade fackliga rättigheter för offentligt anställda.
Protesterna i Wisconsin spred sig över landet och inspirerade bland annat den så kallade occupy-rörelsen, som drog igång efter sommaren förra året. I Wisconsin påbörjades en kampanj för att få Walker avsatt som guvernör. Enligt delstatsreglerna behövs drygt en halv miljon namnunderskrifter för att få till stånd en så kallad recall election. Man fick in en miljon underskrifter rekordsnabbt och de flesta var övertygade om att Scott Walkers dagar som guvernör var räknade.
I tisdags gick delstaten till val. Och Scott Walker vann tämligen komfortabelt med drygt 53 procent av rösterna. Ett klart bakslag för demokraterna i en delstat som vanns klart av Barack Obama i presidentvalet 2008. Till och med John Kerry vann här 2004. Rimligen är Wisconsin en av de delstater som Obama måste vinna i höstens val. Och den segern kanske inte är helt klar på förhand...
För det tredje: Den amerikanska vänstern är fortfarande överlag besviken över stora delar av Barack Obamas politik. Det handlar om progressiva kärnfrågor som fattigdomsbekämpning, fackliga rättigheter, miljöfrågor och fredssträvanden. Inom dessa områden har Obamas adminstration knappast gjort någon radikal amerikan glad.
Hans sociala program har knappast genomförts alls - kanske man kan säga att det drunknade i den ekonomiska krisen som sköljde in som en tsunami ungefär samtidigt som han vann valet 2008. Han lyckades inte ens ta tillbaka George W Bushs tillfälliga skattelättnader för de allra rikaste, något som kanske inte betyder särskilt mycket för det federala budgetunderskottet men som har ett stort symbolvärde.
I samband med valet så lovade han att genomföra den så kallade Employee Free Choise Act, en reform som skulle ge de fackliga organisationerna större möjligheter att organisera anställda på arbetsplatserna, saker som är helt självklara i Europa. Ett färdigt reformförslag låg redan klart när han tillträdde och hade också godkänts av representanthuset. Obama hade en gyllene chans att genomföra reformen under sin första tid som president, med supermajoriteter i kongressens båda kamrar. Men den hamnade i långbänk. Och där ligger den kvar. Den fackliga besvikelsen är stor och Barack Obama kan knappast räkna med samma entusiasm från det hållet i höstens val.
Också när det gäller presidentens insatser inom miljö- och fredsfrågorna är besvikelsen stor. Miljöfrågan har hamnat helt i bakvatten och han har retat upp miljörörelsen genom att gå med på utökad oljeborrning till havs och en relativt kraftig utbyggnad av kärnkraften. Och hans krigsaktiviteter - upptrappning av de militära insatserna i både Afghanistan och Pakistan bland annat - bemöts ständigt av kraftig kritik från den amerikanska vänstern. Likaså hans brutna löfte om att stänga Guatanamo-fängelset på Kuba.
För att summera: Den sittande presidenten har inga bra sysselsättningssiffror att peka på längre. Hans parti har precis förlorat ett viktigt val som de flesta trodde skulle bli en promenadseger för dem. Och han kan knappast räkna med någon större entusiasm från den amerikanska vänstern.
Ändå tror jag fortfarande han vinner valet.Varför?
För att alternativet är så mycket sämre.
Men jag är inte längre lika övertygad.
Visar inlägg med etikett arbetslöshet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett arbetslöshet. Visa alla inlägg
torsdag 7 juni 2012
fredag 6 januari 2012
Statistiken vinner valet för Obama
Underskatta aldrig statistiken makt.
Det är statistiken som kan ge Barack Obama segern i höstens presidentval.
När Barack Obama tillträdde som president den 20 januari 2009 var arbetslöshetsnivån i USA omkring åtta procent (7,7 procent i januari 2009 och 8,2 i februari). Då hade arbetslösheten i stort sett fördubblats under George W Bushs sista år. Under Obamas första år i Vita Huset fortsatte siffran att stiga. Som mest var den omkring tio procent under hösten och vintern 2009/10.
I dag, fredag, presenterades de officiella arbetslöshetssiffrorna för förra månaden. De sjunker för fjärde månaden i rad och är nu nere på 8,5 procent.
Fortsätter trenden kommer arbetslösheten ligga på ungefär åtta procent redan till våren. Det vill säga på ungefär samma nivå som den var när republikanerna (Bush) lämnade över Vita Huset till demokraterna (Obama).
Det bör i sin tur innebära att valet i praktiken redan är avgjort.
De republikanska presidentkandidaterna i allmänhet och Mitt Romney i synnerhet har främst kritiserat Obama för hans oförmåga att skapa jobb. Det har varit deras huvudsakliga angreppsstrategi, vid sidan av hälso- och sjukvårdsreformen.
Men med sjunkande arbetslöshet faller detta argument platt på hälleberget. Barack Obama kan visa att hans ekonomiska handlingsprogram ger resultat i ökat antal jobb och ökad tillväxt - trots att han ärvde en närmast extrem lågkonjunktur av sin företrädare. Och skulle arbetslösheten till och med sjunka under nivån som den var när Bush flyttade ut från Vita Huset - då kommer det att bli väldigt svårt för Mitt Romney (eller vem det nu blir) att besegra den sittande presidenten den 6 november.
Det är statistiken som kan ge Barack Obama segern i höstens presidentval.
När Barack Obama tillträdde som president den 20 januari 2009 var arbetslöshetsnivån i USA omkring åtta procent (7,7 procent i januari 2009 och 8,2 i februari). Då hade arbetslösheten i stort sett fördubblats under George W Bushs sista år. Under Obamas första år i Vita Huset fortsatte siffran att stiga. Som mest var den omkring tio procent under hösten och vintern 2009/10.
I dag, fredag, presenterades de officiella arbetslöshetssiffrorna för förra månaden. De sjunker för fjärde månaden i rad och är nu nere på 8,5 procent.
Fortsätter trenden kommer arbetslösheten ligga på ungefär åtta procent redan till våren. Det vill säga på ungefär samma nivå som den var när republikanerna (Bush) lämnade över Vita Huset till demokraterna (Obama).
Det bör i sin tur innebära att valet i praktiken redan är avgjort.
De republikanska presidentkandidaterna i allmänhet och Mitt Romney i synnerhet har främst kritiserat Obama för hans oförmåga att skapa jobb. Det har varit deras huvudsakliga angreppsstrategi, vid sidan av hälso- och sjukvårdsreformen.
Men med sjunkande arbetslöshet faller detta argument platt på hälleberget. Barack Obama kan visa att hans ekonomiska handlingsprogram ger resultat i ökat antal jobb och ökad tillväxt - trots att han ärvde en närmast extrem lågkonjunktur av sin företrädare. Och skulle arbetslösheten till och med sjunka under nivån som den var när Bush flyttade ut från Vita Huset - då kommer det att bli väldigt svårt för Mitt Romney (eller vem det nu blir) att besegra den sittande presidenten den 6 november.
fredag 2 december 2011
Det som talar för Obama
Det finns åtminstone två saker som pekar mot att Barack Obama kommer att vinna nästa års presidentval och få fyra nya år i Vita Huset:
1. De republikanska utmanarna är erbarmligt svaga
2. Arbetslösheten är sakta på väg att sjunka.
Låt mig börja med de republikanska utmanarna. Många av dem har gått upp som en sol för att sedan ramla ner som en pannkaka. I morgon, lördag, kommer sannolikt den nyss så uppskrivne och populäre Herman Cain meddela att han hoppar av racet. Rick Perry är körd, liksom Michele Bachmann. Ron Paul är det ingen som tar på allvar och Rick Santorum (som nu ringt mig två dagar i rad via så kallade robocall, oerhört irriterande) och John Huntsman är det ingen som överhuvudtaget bryr sig om.
Återstår Newt Gingrich och Mitt Romney. Gingricht har tagit ett rejäl skutt i de senaste opinionsmätningarna och enligt till exempel Rasmussen Reports har han nu stöd av 38 procent - mot bara 17 procent för Romney. Lägger man ihop den senaste veckans opinionsmätningarna leder han med drygt sex procentenheter: 26,6 mot Romneys 20,4.
Sommarens och höstens berg- och dalbana när det gäller de olika republikanska kandidaternas popularitet visar i själva verket bara på en sak: Det finns ingen riktigt klockren utmanare till Barack Obama. För republikanerna handlar det snarare om att försöka hitta det minst dåliga alternativet. Och det minst dåliga alternativet just denna vecka verkar vara Newt Gingrich.
Jag har svårt att se hur han på allvar skulle kunna ge Obama en match.
Den andra saken som just nu spelar den sittande presidenten i händerna är den sjunkande arbetslösheten - och det faktum att det skapas nya jobb.
I dag publicerades november månads statistik över arbetslösheten. Och den visar på ett relativt kraftig hopp neråt. 8,6 procent var arbetslösheten i november, en minskning från 9,0 procent månaden före. Och jämfört med våren 2010, då siffran låg och pendlade på runt tio procent, så är minskningen relativt stor. Mycket talar dessutom för att trenden med sjunkamnde arbetslöshet kommer att hålla i sig. Antalet nya jobb som skapas ökar och ligger nu i snitt på uppemot 130 000 per månad, samtidigt som färre sägs upp eller permitteras.
Intressant att notera är också att alla jobb som nu tillkommer är inom den privata sektorn. I den offentliga sektorn minskar antalet arbetstillfällen, främst som en följd av att många deltater genomfört kraftiga besparingsprogram.
Ekonomin och jobben är nyckelfrågorna i det kommande valet. De överskuggar alla andra ämnen totalt. Och kan Barack Obama visa att utvecklingen går åt rätt håll, att jobben fortsätter öka och att arbetslösheten sjunker, då tar han också bort sina utmanares bästa argument - att han inte kan hantera den ekonomiska krisen.
Samtidigt bör jag kanske tillägga att det är rätt långt kvar till november 2012. Ännu kan mycket hända...
1. De republikanska utmanarna är erbarmligt svaga
2. Arbetslösheten är sakta på väg att sjunka.
Låt mig börja med de republikanska utmanarna. Många av dem har gått upp som en sol för att sedan ramla ner som en pannkaka. I morgon, lördag, kommer sannolikt den nyss så uppskrivne och populäre Herman Cain meddela att han hoppar av racet. Rick Perry är körd, liksom Michele Bachmann. Ron Paul är det ingen som tar på allvar och Rick Santorum (som nu ringt mig två dagar i rad via så kallade robocall, oerhört irriterande) och John Huntsman är det ingen som överhuvudtaget bryr sig om.
Återstår Newt Gingrich och Mitt Romney. Gingricht har tagit ett rejäl skutt i de senaste opinionsmätningarna och enligt till exempel Rasmussen Reports har han nu stöd av 38 procent - mot bara 17 procent för Romney. Lägger man ihop den senaste veckans opinionsmätningarna leder han med drygt sex procentenheter: 26,6 mot Romneys 20,4.
Sommarens och höstens berg- och dalbana när det gäller de olika republikanska kandidaternas popularitet visar i själva verket bara på en sak: Det finns ingen riktigt klockren utmanare till Barack Obama. För republikanerna handlar det snarare om att försöka hitta det minst dåliga alternativet. Och det minst dåliga alternativet just denna vecka verkar vara Newt Gingrich.
Jag har svårt att se hur han på allvar skulle kunna ge Obama en match.
Den andra saken som just nu spelar den sittande presidenten i händerna är den sjunkande arbetslösheten - och det faktum att det skapas nya jobb.
I dag publicerades november månads statistik över arbetslösheten. Och den visar på ett relativt kraftig hopp neråt. 8,6 procent var arbetslösheten i november, en minskning från 9,0 procent månaden före. Och jämfört med våren 2010, då siffran låg och pendlade på runt tio procent, så är minskningen relativt stor. Mycket talar dessutom för att trenden med sjunkamnde arbetslöshet kommer att hålla i sig. Antalet nya jobb som skapas ökar och ligger nu i snitt på uppemot 130 000 per månad, samtidigt som färre sägs upp eller permitteras.
Intressant att notera är också att alla jobb som nu tillkommer är inom den privata sektorn. I den offentliga sektorn minskar antalet arbetstillfällen, främst som en följd av att många deltater genomfört kraftiga besparingsprogram.
Ekonomin och jobben är nyckelfrågorna i det kommande valet. De överskuggar alla andra ämnen totalt. Och kan Barack Obama visa att utvecklingen går åt rätt håll, att jobben fortsätter öka och att arbetslösheten sjunker, då tar han också bort sina utmanares bästa argument - att han inte kan hantera den ekonomiska krisen.
Samtidigt bör jag kanske tillägga att det är rätt långt kvar till november 2012. Ännu kan mycket hända...
fredag 7 januari 2011
Arbetslösheten sjunker i USA - men varför?
Arbetslösheten i USA sjönk relativt kraftigt i december visar nya siffror som publicerades av det amerikanska arbetsmarknadsdepartementet i dag, fredag.
I november var siffran 9,8 procent. I december sjönk den till 9,4. Det är den lägsta officiella arbetslösheten sedan maj 2009 och ett glädjebesked för president Obama, som för övrigt just nu håller på att förändra hela sin organisation som en förberedelse inför nästa val.
Men statistik är en sak och verklighet en annan.
Enligt en annan studie så var nämligen antalet nytillkomna jobb relativt litet i december, omkring 113 000 bara. Det är betydligt färre än vad de flesta anaytiker hade väntat sig.
Så att fler fått jobb förklarar troligen bara en del av den minskade arbetslösheten. Det finns också en annan, och inte lika positiv, orsak: Att allt fler inte bryr sig om att anmäla sig som arbetslösa och därmed försvinner ut ur statistiken. Det handlar främst om långtidsarbetslösa, som gett upp alla förhoppningar om att få ett jobb.
Denna långtidsarbetslöshet, personer som varit utan jobb ett år eller längre, börjar torna upp som ett allt större problem på. Tidigare har den amerikanska arbetsmarknaden överlag varit väldigt flexibel, med relativt gott om kortare eller längre jobb, många utan några större kompetenskrav och ofta säsongsbetonade. Blev man arbetslös dök det upp något förr eller senare om än bara tillfälligt.
I och med den senaste ekonomiska krisen har arbetsmarknadsstrukturen börjat förändras. De snabba, tillfälliga jobben har blivit färre. Det har blivit mycket lättare att fastna i en långvarig arbetslöshet.
Och precis som i Sverige och i övriga västvärlden, så är det i USA betydligt lättare att fastna i utanförskap ju längre man går utan jobb.
I november var siffran 9,8 procent. I december sjönk den till 9,4. Det är den lägsta officiella arbetslösheten sedan maj 2009 och ett glädjebesked för president Obama, som för övrigt just nu håller på att förändra hela sin organisation som en förberedelse inför nästa val.
Men statistik är en sak och verklighet en annan.
Enligt en annan studie så var nämligen antalet nytillkomna jobb relativt litet i december, omkring 113 000 bara. Det är betydligt färre än vad de flesta anaytiker hade väntat sig.
Så att fler fått jobb förklarar troligen bara en del av den minskade arbetslösheten. Det finns också en annan, och inte lika positiv, orsak: Att allt fler inte bryr sig om att anmäla sig som arbetslösa och därmed försvinner ut ur statistiken. Det handlar främst om långtidsarbetslösa, som gett upp alla förhoppningar om att få ett jobb.
Denna långtidsarbetslöshet, personer som varit utan jobb ett år eller längre, börjar torna upp som ett allt större problem på. Tidigare har den amerikanska arbetsmarknaden överlag varit väldigt flexibel, med relativt gott om kortare eller längre jobb, många utan några större kompetenskrav och ofta säsongsbetonade. Blev man arbetslös dök det upp något förr eller senare om än bara tillfälligt.
I och med den senaste ekonomiska krisen har arbetsmarknadsstrukturen börjat förändras. De snabba, tillfälliga jobben har blivit färre. Det har blivit mycket lättare att fastna i en långvarig arbetslöshet.
Och precis som i Sverige och i övriga västvärlden, så är det i USA betydligt lättare att fastna i utanförskap ju längre man går utan jobb.
lördag 4 april 2009
Nya dystra siffror
Medierna här i USA rapporterar i dag om nya dystra siffror när det gäller arbetsmarknaden. Mer än 660 000 personer miste jobbet i mars och totalt har nu ofattbara fem miljoner amerikaner blivit av med sina arbeten på ett år.
Även om en del av dem har hittat nya jobb, så har den öppna arbetslösheten ökat med 70 procent under samma tid. Den är nu uppe i 8,5 procent och flera tunga prognosmakare är inne på att det arbetslösheten kommer att passera 10 procent redan i höst.
Dystert sa Bull.
Finns det då inga tecken på en vändning? Nej, egentligen inte. Huspriserna har slutat gå ner på en del ställen, men fortsätter falla på andra. Bostadsförsäljningen har ökat något totalt, men bara jämfört med urusla försäljningsmånader tidigare i vinter. Konsumtionen fortsätter att vika och flera stora kedjor inom detaljhandeln rapporterar om drastiska nedskärningar eller risk för konkurs. Resandet och turismen minskar kraftigt. Nöjespark-kedjan Six Flag sägs vara mer eller mindre bankrutt.
Och så vidare, och så vidare.
Det enda lilla tecken på uppgång skulle möjligen kunna vara att börserna här i USA har återhämtat sig något under mars månad. Dow Jones index orkade i fredags ta sig över 8 000 punkter för första gången på nästan två månader. Men då ska man veta att indexet låg på
omkring 14 000 för ett drygt år sedan.
President Obama försökte skicka positiva signaler till hemmafronten från toppmötet i London, men lyckades väl inte särskilt bra. Det är inte lätt att försöka hävda att vändningspunkten är här och låta trovärdig när nya dystra siffor ständigt sköljer in.
Även om en del av dem har hittat nya jobb, så har den öppna arbetslösheten ökat med 70 procent under samma tid. Den är nu uppe i 8,5 procent och flera tunga prognosmakare är inne på att det arbetslösheten kommer att passera 10 procent redan i höst.
Dystert sa Bull.
Finns det då inga tecken på en vändning? Nej, egentligen inte. Huspriserna har slutat gå ner på en del ställen, men fortsätter falla på andra. Bostadsförsäljningen har ökat något totalt, men bara jämfört med urusla försäljningsmånader tidigare i vinter. Konsumtionen fortsätter att vika och flera stora kedjor inom detaljhandeln rapporterar om drastiska nedskärningar eller risk för konkurs. Resandet och turismen minskar kraftigt. Nöjespark-kedjan Six Flag sägs vara mer eller mindre bankrutt.
Och så vidare, och så vidare.
Det enda lilla tecken på uppgång skulle möjligen kunna vara att börserna här i USA har återhämtat sig något under mars månad. Dow Jones index orkade i fredags ta sig över 8 000 punkter för första gången på nästan två månader. Men då ska man veta att indexet låg på
omkring 14 000 för ett drygt år sedan.
President Obama försökte skicka positiva signaler till hemmafronten från toppmötet i London, men lyckades väl inte särskilt bra. Det är inte lätt att försöka hävda att vändningspunkten är här och låta trovärdig när nya dystra siffor ständigt sköljer in.
söndag 8 mars 2009
Arbetslösheten mot nya höjder
I slutet av förra veckan kom arbetslöshetssiffrorna för februari här i USA och de var värre än vad många trodde. Mer än 600 000 personer miste sina jobb under månaden och arbetslöseheten är nu uppe i 8,1 procent. Så hög har den inte varit på decennier och nu menar allt fler bedömare att arbetslösheten kommer att överstiga 10 procent redan i höst eller åtminstone före årsskiftet.
Mest modest i sina prognoser är Federal Reserve, som spår att arbetslösheten kommer att ligga på runt 9 procent vid nästa årsskifte.
I slutet av november förra året intervjuade jag Tom Woodruff, en av ledarna för fackförbundet SEIU. Han var säker på att arbetslösheten, som då precis började närma sig 7 procent, skulle bli större än 10 procent på kort tid.
Då, för bara drygt tre månader sedan, var det inte särskilt många som höll med. Men det ser ut som om Woodruff kommer att få rätt. Det är sannolikt bara en tidsfråga innan var tionde amerikan går utan jobb.
För övrigt kan jag rekommendera en intressant artikel av Svenskans USA-korrespondent Karin Henriksson i dag. Hon skriver om hur begrepp som kommunism, socialism, planekonomi och marxism nu används flitigt i den aktuella amerikanska politiska debatten. Läs artikeln här.
Mest modest i sina prognoser är Federal Reserve, som spår att arbetslösheten kommer att ligga på runt 9 procent vid nästa årsskifte.
I slutet av november förra året intervjuade jag Tom Woodruff, en av ledarna för fackförbundet SEIU. Han var säker på att arbetslösheten, som då precis började närma sig 7 procent, skulle bli större än 10 procent på kort tid.
Då, för bara drygt tre månader sedan, var det inte särskilt många som höll med. Men det ser ut som om Woodruff kommer att få rätt. Det är sannolikt bara en tidsfråga innan var tionde amerikan går utan jobb.
För övrigt kan jag rekommendera en intressant artikel av Svenskans USA-korrespondent Karin Henriksson i dag. Hon skriver om hur begrepp som kommunism, socialism, planekonomi och marxism nu används flitigt i den aktuella amerikanska politiska debatten. Läs artikeln här.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)