In the Purple Tunnel of Doom

Alltmer uppgifter kommer nu fram om hur illa det egentligen var i samband med organisaeringen av Obamas stora installationskalas i tisdags. I dag ägnade Washington Post en lång artikel om kaoset i och kring det som numera kallas "The Purple Tunnel of Doom". Som jag tidigare berättat finns det t o m en särskilt Facebook-sida betitlad "Survivors of the Purple Tunnel of Doom". För närvarande är det nästan 5 000 medlemmar på denna community. Ytterligare inlägg på samma tema hittas här.

Jag kan inte säga att jag är förvånad över att det blev så här. Jag var nog snarare mer förvånad över att de första rapporterna sa att det mesta flutit på såpass bra. Enligt de inledande uttalandena av talespersoner från parkpolisen, den vanliga polisen, secret service och andra institutioner med ansvar för organisering och säkerhet, hade allt gått hur bra som helt.

Efter något dygn erkände man att omkring 4 000 personer av okänd anledning fastnat i den berömda "Tunnel of Doom". Nu står det alltmer klart att det handlar om betydligt fler personer än så. Kanske var det tio gånger det antalet som aldrig nådde fram. Kanske ännu fler.

Vi själva tillhörde dom som aldrig lyckades ta oss in till den plats dit vi hade biljetter. Men vi insåg rätt tidigt att det var kört och stannade betydligt längre bak. Det var okej där också, vi kunde se det hela på stora jumbotroner och högtalarsystemet fungerade utmärkt. Men många missade hela kalaset, antingen för att de var helt inklämda i tunneln eller för att de desperat försökte ta sig in på området på annat sätt.

Jag är som sagt inte förvånad. Och anledningen är i grunden rätt enkel. Man hyser här i DC en ofantlig förkärlek för överorganisering och överplanering. Det är i stort sett alltid för många inblandade (secret service, federal polis, lokal polis, räddningstjänst, militär, parkpolis, frivilligorganisationer, anställda inom senaten, inaugurationskommittén osv), det är för många och för dumma regler, för många som tar sitt jobb alldeles för bokstavstroget, för lite kreativitet och flexibilitet, tokmycket säkerhetskollar även vid avstånd som sunda förnuftet säger är aslltför stor för att på något sätt kunna utgöra ett hot. Osv osv.

Det är helt enkelt för mycket av allt. Och det här mönstret upprepar sig gång på gång så fort det är något större arrangemang. Istället för att eftersträva enkelhet, flexibilitet och smart logistik, verkar man närmast sätta en ära i att göra allt så krångligt som möjligt. Och varje institution bevakar ytterst noga just sina domäner - och är samtidigt noga med att inte kliva över gränsen för just sina befogenheter.

I det här konkreta fallet ledde det till att den lokala polisen fortsatte att hänvisa ner folk i tunneln, eftersom de hade stängt de andra gatorna som ledde till övriga ingångar till området framför kongressen. Samtidigt stängde säkerhetspersonalen vid checkpointen även entré i änden av tunneln, av säkerhetsskäl. Vilket ledde till att fler och fler människor tryckte på ner i tunneln, där det inte fanns en enda polis eller vakt som kunde organisera kön eller se till att folk började gå därifrån.

Till slut var trängseln så stor nere i tunneln att det verkar ha varit ren tur att inte masspanik utbröt. En sådan kunde ha lett till en veritabel katastrof med många döda och svårt skadade.

Det hade naturligtvis varit smartare att se till att öppna många fler entréer in till området - från olika håll. På så sätt hade inte trycket blivit så stort från ett enda håll. Och bakom området där det krävdes biljetter kunde man helt enkelt öppnat upp hela the Mall, utan en massa onödiga kravallstaket och meningslösa avstängningar som man nu satt upp överallt och som bara gjorde folk förvirrade och ökade trängseln och minskade möjligheten att komma fram smidigt.

Men även om tiotusentals personer sannolikt aldrig lyckades se installationen, trots biljetter och många timmars köande, så var det - trots all överorganisering - uppemot 1,8 miljoner personer som faktiskt var i området. Oavsett om man såg eller hörde något eller ej...

Alla vill vara med när historia skrivs

Jag har aldrig förr upplevt något liknande när det gäller preventiva säkerhetsåtgärder. Fler än 25 000 poliser, secret service-agenter och militärer är utkommenderade för denna långhelg i Washington DC. Sirener hörs ständigt runt om i stan, helikoptrar kretsar i luften och i gatuhörnen står militärer (utan vapen dock) med det enkla syftet att bara synas. "Det är ingen idé att ni hittar på något...".

I morgon väntas mer än en miljon personer ta sig innanför säkerhetsområdet runt centrala DC. Samtliga ska gå igenom säkerhetskontroller och köerna lär bli oändliga. En försmak på hur det kan bli fick vi redan igår, när det var kickoff vid Lincoln Memorial. Köerna till säkerhetskontrollerna/entréerna ringlade kilometerlånga och många som hade planerat att gå in och lyssna gav upp. Andra stod tålmodigt i kön i flera timmar bara för att tvingas vända - klockan 14 stängdes nämligen alla entréer eftersom man tyckte att det var tillräckligt med folk innanför staketen. Säkerheten kunde inte garanteras.

Det var rätt irriterad stämning utanför grindarna just då.

Annars är stämningen överlag väldigt god här i Distriktet. Stan är helt klart präglad av Barack Obamas inauguration. Överallt syns bilder och plakat som hyllar den tillträdande presidenten och festerna är oräkneliga. Alla jag pratat med och som bott här i DC under många år säger att denna installation slår allt de tidigare varit med om.

Antalet kändisar i stan överträffar också det mesta. Här är rockstjärnor, politiker, författare, skådespelare, idrottare osv osv. Och en hel del svenskar har hittat hit också. Inte minst journalister. Och den svenska ambassadören, Jonas Hafström, ska närvara som svensk representant vid installationen vid kongresstrappan i morgon vid lunchtid, lokal tid.

Alla vill vara med när historia skrivs.

Washington - snart en belägrad stad

Den stora dagen är snart här; Inauguration Day den 20 januari. Och ju närmare datumet vi kommer, desto mer inser vi alla hur stort det här kommer att bli.

Washington DC kommer helt enkelt att vara som en belägrad stad från lördagen den 17 januari, då festligheterna har kick off, och fram till morgonen onsdagen den 21:a.

Även om myndigheterna modererat sina ursprungliga kalkyler om fyra miljoner besökare i samband med Barack Obamas installation och efterföljande parad, så väntas fortfarande rekordmånga besökare till DC. Runt två miljoner verkar vara den gängse uppskattningen.

Enkelt matematik: Av två miljoner besökare är sannolikt fler än 1,5 miljoner utsocknes. Normalt bor och verkar uppemot 700 000 personer inom distriktets gränser. Nu blir det minst en fördubbling av invånarantalet. Eftersom många kommer att resa till DC redan på fredagen eller lördagen (måndagen är en helgdag här i USA och Inauguration Day är på tisdagen), leder det till en fyra dagar med kraftigt utökat antal personer i stan.

Det innebär enorma belastningar på transportsystem, logimöjligheter, livsmedelsförsörjning etc. Lokala myndigheter har redan gått ut och varnat för att det kan bli brist på förnödenheter, särskilt färska livsmedel som bröd och mejeriprodukter, i affärerna. Också restauranger och snabbmatställen kan få problem med att få råvarorna att räcka till.

Hotell och privatrum är sedan länge inbokade till bristningsgränsen. Vi har vänner som både har hyrt ut enskilda rum och hela sina hus till besökande.

Våra grannar har uppmanat oss att så tidigt som möjligt hitta en parkeringsplats på gatan - och sedan låta bilen stå under de fyra mest intensiva dagarna. Det kommer att bli väldigt svårt att hitta en parkeringsplats i de delar av Washington som omger downtown.

Och downtown, det vill säga området kring the Mall (mellan Lincoln Memorial och kongressbyggnaden), Vita Huset och omgivande kvarter, är totalt avstängt under hela tisdagen. I stort samtliga broar över floderna Potomac och Anacostia in till centrala DC är avspärrade. Till och med cykeltrafik har förbjudits i stora delar av centrum.

Lokaltidningarna här har helsidor med artiklar, reportage, kartor, statistik, goda råd och fakta kring Inauguration Day. Bland annat har Washington Post skrivit om att flera familjer bosatta i DC flyr stan för att de börjar ana att det kommer att bli rätt jobbigt.

Och NPR, National Public Radio (motsvarande P1 i Sveriges Radio), rapporterade i morse om att hotell i Florida erbjuder upp till 40 procents rabatt för flyende Washingtonbor.

Själva har vi bestämt oss för att bunkra upp ordentligt med mat i början av nästa vecka, så vi klarar belägringen. Alternativt får vi väl fly till Florida...

Extremt intresse för Inauguration Day

Washington DC bävar inför Inauguration Day den 20 januari. Enligt en del bedömare kommer hela fyra miljoner personer att samlas här i DC för att vara med när Barack Obama svärs in som den förste svarta amerikanska presidenten.

Fyra miljoner personer är ungefär tre miljoner för många för huvudstadens infrastruktur. Tunnelbanesystemet fungerar vanligtvis utmärkt, men har en maximal kapacitet på 120 000 passagerare per timme. Detta under förutsättning att alla tåg fungerar och att det inte händer något som stoppar upp. Vilket det naturligtvis kommer att göra med så mycket folk i farten.

Bussar och taxibilar kommer att ha mycket begränsade möjligheter att ta sig fram i centrala Washington, eftersom stora delar av downtown ska vara avstängd av säkerhetsskäl. Att ta sin egen bil i närheten av DC den 20 januari är det knappast någon ens överväger. Det kommer att vara kaos på gatorna.

Ta tunnelbanan tidigt på morgonen och var beredd att stanna i stan hela dagen. Eller cykla eller gå om du har möjlighet. Det är uppmaningen från de lokala myndigheterna.

Flygbolagen har satt in extraflyg. Tågen är i stort sett fullbokade. Det finns endast ett fåtal hotellrum kvar - och priserna är extremt upptrissade. Folk hyr ut sina hus eller lägenheter till skampriser. För några veckor sedan läste jag om att ett hus nära centrala stan hyrts ut för helt obegripliga 60.000 dollar för en vecka.

Själv räknar jag med att vandra den 20 januari. Vi bor omkring en timmes promenad från kongressen, men vi lär inte komma i närheten av själva byggnaden. Istället får vi inrikta oss på att få se en skymt av paraden. Möjligen.

Hur som helst så kommer det bli en väldigt intressant dag i Washington DC den 20 januari 2009.