Min gode vän Fredrik N har märkligt nog funderat på samma sak som jag: Var tar alla sopor vägen i det här landet? USA är världens utan jämförelse största "producent" av sopor, både i absoluta tal och räknat per capita. Jag skrev om detta för en tid sedan - Det amerikanska sopberget. I inlägget nämnde jag att jag länge haft en tanke om att göra ett reportage om soporna och amerikanerna.
Nu har New York Times snott min idé (de lusläser sannolikt Amerika-reportage). I söndags publicerade man ett rep från Tullytown landfill, strax norr om Philadelphia. Det är där en stor del av staden New Yorks sopor hamnar. Det handlar om cirka 2 500 ton sopor. Varje dag. Sex dagar per vecka.
Fotnot: När man talar om ton i USA är det lika med 2 000 pound, det vill säga lite drygt 900 kilo. 2 500 ton i N Y Times är således lika med ungefär 2 200 "svenska" ton.
Visar inlägg med etikett N Y Times. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett N Y Times. Visa alla inlägg
tisdag 3 november 2009
måndag 31 augusti 2009
Mer om senator Kennedy
Ted Kennedys liv och verkan har diskuterats intensivt sedan han avled för någon vecka sedan. Ett antal medier har gjort ambitiösa sammandrag av alla de lagar och förslag som han fått igenom i senaten och som så småningom också godkänts av representanthus och skrivits under av presidenter.
I flera sammanhang har dessa förslag gått igenom tack vare kompromisser och överenskommelser över partigränsen. Senator Kennedy har själv varit villig att "gå över till andra sidan". Ett sådant exempel är lagen "No Child Left Behind" som antogs 2001 efter initiativ av George W Bush. Lagen har kritiserats för att sätta för stort fokus på mätbara resultat (olika former av delstatliga och nationella tester) istället för att skapa rejäla förbättringar för elever och större möjligheter för skolor att bedriva god utbildning.
När George W Bush undertecknade lagen, fanns Ted Kennedy med bland nyckelpersonerna bakom presidenten.
Ted Kennedy gick alltså över partgränsen i vissa lägen. I ett sammanhang gjorde han det dock inte, vilket han senare uttryckt ånger för. I början av 1970-talet hade Richard Nixon ambitionen att genomföra en rejäl vårdreform, som bl a skulle innebära en allmän sjukvårdsförsäkring. Eftersom republikanerna vid denna tid saknade tillräcklig majoritet i kongressen, sträckte Nixon ut handen till Kennedy med förhoppningen att denne skulle medverka till en bred uppgörelse.
Kennedy sa nej och därmed föll Nixons vårdreform på hälleberget. Det paradoxala i den här historien är att Nixons förslag då till stora delar var mer radikalt än det som Obama försöker driva igenom nu.
Den intresserade kan läsa mer om Kennedy, kompromisser, republikaner och en del annat i nobelpristagaren Paul Krugmans kolumn i dagens New York Times.
I flera sammanhang har dessa förslag gått igenom tack vare kompromisser och överenskommelser över partigränsen. Senator Kennedy har själv varit villig att "gå över till andra sidan". Ett sådant exempel är lagen "No Child Left Behind" som antogs 2001 efter initiativ av George W Bush. Lagen har kritiserats för att sätta för stort fokus på mätbara resultat (olika former av delstatliga och nationella tester) istället för att skapa rejäla förbättringar för elever och större möjligheter för skolor att bedriva god utbildning.
När George W Bush undertecknade lagen, fanns Ted Kennedy med bland nyckelpersonerna bakom presidenten.
Ted Kennedy gick alltså över partgränsen i vissa lägen. I ett sammanhang gjorde han det dock inte, vilket han senare uttryckt ånger för. I början av 1970-talet hade Richard Nixon ambitionen att genomföra en rejäl vårdreform, som bl a skulle innebära en allmän sjukvårdsförsäkring. Eftersom republikanerna vid denna tid saknade tillräcklig majoritet i kongressen, sträckte Nixon ut handen till Kennedy med förhoppningen att denne skulle medverka till en bred uppgörelse.
Kennedy sa nej och därmed föll Nixons vårdreform på hälleberget. Det paradoxala i den här historien är att Nixons förslag då till stora delar var mer radikalt än det som Obama försöker driva igenom nu.
Den intresserade kan läsa mer om Kennedy, kompromisser, republikaner och en del annat i nobelpristagaren Paul Krugmans kolumn i dagens New York Times.
söndag 31 maj 2009
Ekologisk mjölk-kris
New York Times rapporterade häromdagen att den ekologiska mjölken har tappat i försäljning för första gången någonsin. Och tappet har gått snabbt. Oerhört snabbt.
För bara något år sedan hade certifierade eko-mjölkbönder svårt att hinna möta den ständigt växande efterfrågan. Och så hade det varit under flera år. Konsumenternas nyvaknade intresse ledde till att allt fler konventionella mjölkproducenter övergick till ekologisk mjölkproduktion.
Ett säkert sätt att tjäna mer pengar, trodde de flesta. Det här med "organic" hade kommit för att stanna och efterfrågan fortsatte att stiga hela tiden. För övrigt samma utveckling som i Sverige, där det stundtals varit svårt att få fram tillräckligt med Krav-märkta varor för att möta efterfrågan.
Så kom då den ekonomiska krisen. Och på bara några månader förändrades allt. Plötsligt började främst barnfamiljer att köpa konventionell mjölk istället. Ekomjölken kostar i snitt ett par kronor mer per liter, en skillnad som är tillräckligt stor för att marginalkonsumenter väljer pris före miljö.
Försäljningen av den dyrare ekomjölken har sjunkit med 20 procent sedan i höstas och många av de bönder som precis ställt om sina gårdar till ekoproduktion känner sig nu närmast lurade.
"Hade jag vetat om det här hade jag aldrig bytt produktionssätt" säger en mjölkbonde till N Y Times.
Mjölkupphandlarna har nu aviserat att de kommer att säga upp runt tio procent av de kontrakterade gårdarna som levererar ekologisk mjölk. Och de flesta andra leverantörer och producenter har fått beskedet att de måste skära ner på volymerna.
En del av ilskan riktar sig mot USDA Organic. Till skillnad från i Sverige, där ju Krav-märkning är en fristående och självständig certifieringsorganisation, är USDA (United States Department of Agriculture) Organic en statligt driven och kontrollerad certifiering. Och USDA har också propagerat för att fler bönder ska övergå till ett mer ekologiskt inriktat jordbruk. Vilket naturligtvis är bra. Problemet är bara att man använt ekonomi som ett bärande argument. Och just det argumentet visade sig inte vara riktigt hållbart.
För bara något år sedan hade certifierade eko-mjölkbönder svårt att hinna möta den ständigt växande efterfrågan. Och så hade det varit under flera år. Konsumenternas nyvaknade intresse ledde till att allt fler konventionella mjölkproducenter övergick till ekologisk mjölkproduktion.
Ett säkert sätt att tjäna mer pengar, trodde de flesta. Det här med "organic" hade kommit för att stanna och efterfrågan fortsatte att stiga hela tiden. För övrigt samma utveckling som i Sverige, där det stundtals varit svårt att få fram tillräckligt med Krav-märkta varor för att möta efterfrågan.
Så kom då den ekonomiska krisen. Och på bara några månader förändrades allt. Plötsligt började främst barnfamiljer att köpa konventionell mjölk istället. Ekomjölken kostar i snitt ett par kronor mer per liter, en skillnad som är tillräckligt stor för att marginalkonsumenter väljer pris före miljö.
Försäljningen av den dyrare ekomjölken har sjunkit med 20 procent sedan i höstas och många av de bönder som precis ställt om sina gårdar till ekoproduktion känner sig nu närmast lurade.
"Hade jag vetat om det här hade jag aldrig bytt produktionssätt" säger en mjölkbonde till N Y Times.
Mjölkupphandlarna har nu aviserat att de kommer att säga upp runt tio procent av de kontrakterade gårdarna som levererar ekologisk mjölk. Och de flesta andra leverantörer och producenter har fått beskedet att de måste skära ner på volymerna.
En del av ilskan riktar sig mot USDA Organic. Till skillnad från i Sverige, där ju Krav-märkning är en fristående och självständig certifieringsorganisation, är USDA (United States Department of Agriculture) Organic en statligt driven och kontrollerad certifiering. Och USDA har också propagerat för att fler bönder ska övergå till ett mer ekologiskt inriktat jordbruk. Vilket naturligtvis är bra. Problemet är bara att man använt ekonomi som ett bärande argument. Och just det argumentet visade sig inte vara riktigt hållbart.
onsdag 22 april 2009
Det amerikanska skolproblemet
Just nu är det stor testvecka i de kommunala skolorna här i Washington DC. Alla barn från tredje klass och uppåt deltar i det så kallade DC CAS, en lokal variant av något som görs över hela USA och som möjligen kan jämföras med de svenska nationella proven.
USA har haft problem med skola och utbildning under många år. Fram till 1960-talet tillhörde man toppnationerna när det gällde kunskapsnivåer bland elever. På 1970- 0ch 80-talen tappade man positioner och nu ligger kunskapsnivån för elever i de högre årskurserna bland de lägsta av alla jämförbara länder. Det intressanta är att amerikanska elever preseterar rätt bra i de första årskurserna för att sedan tappa ungefär fråm mellanstadiet och framåt.
"The longer American children are in school, the worse they perform compared to their international peers", som en nyligen publicerad forskningsstudie, gjord av konsultfirman McKinsey, konstaterar.
Den förra presidenten var inte omedveten om problemen. Hans stragegi för att vända trenden blev lagen "No Child Left Behind Act". Problemet med denna lag är dock att den är väldigt fokuserad på mätbara testresultat och inte alls tar tag i djupare och mer strukturella problem, som föråldrad pedagogik, brist på resurser, sociala faktorer, omotiverade barn och föräldrar etc.
Följden har blivit att i stort sett alla skolor i landet nu är mer fokuserade än någonsin tidigare på de årliga testerna. Det är utifrån testresultaten som en skola betygssätts, tilldelas resurser, lockar till sig kompetenta lärare och så vidare.
Thomas Friedman, kolumnist i New York Times, ägnar sin spalt i dagens tidning åt det amerikanska skolproblemet. Värd att läsa. Du hittar spalten här.
USA har haft problem med skola och utbildning under många år. Fram till 1960-talet tillhörde man toppnationerna när det gällde kunskapsnivåer bland elever. På 1970- 0ch 80-talen tappade man positioner och nu ligger kunskapsnivån för elever i de högre årskurserna bland de lägsta av alla jämförbara länder. Det intressanta är att amerikanska elever preseterar rätt bra i de första årskurserna för att sedan tappa ungefär fråm mellanstadiet och framåt.
"The longer American children are in school, the worse they perform compared to their international peers", som en nyligen publicerad forskningsstudie, gjord av konsultfirman McKinsey, konstaterar.
Den förra presidenten var inte omedveten om problemen. Hans stragegi för att vända trenden blev lagen "No Child Left Behind Act". Problemet med denna lag är dock att den är väldigt fokuserad på mätbara testresultat och inte alls tar tag i djupare och mer strukturella problem, som föråldrad pedagogik, brist på resurser, sociala faktorer, omotiverade barn och föräldrar etc.
Följden har blivit att i stort sett alla skolor i landet nu är mer fokuserade än någonsin tidigare på de årliga testerna. Det är utifrån testresultaten som en skola betygssätts, tilldelas resurser, lockar till sig kompetenta lärare och så vidare.
Thomas Friedman, kolumnist i New York Times, ägnar sin spalt i dagens tidning åt det amerikanska skolproblemet. Värd att läsa. Du hittar spalten här.
måndag 13 april 2009
Paul Krugman och jag
Jag träffade en nobelprisvinnare i dag. Paul Krugman gästade Foreign Press Center och jag passade förstår på att gå dit eftersom jag håller på med ett reportage där jag tänkte att han ska få redogöra för sin syn på Obamas första tid som president.
Hur som helst. Samma dag, det vill säga i dag, måndag, publicerade Krugman en intressant kolumn i New York Times under rubriken "Tea Parties Forever". Det roliga med denna spalt är att den delvis handlar om det som jag skrev om här på bloggen i går - det vill säga om de halvgalna Obamahatarna på högerkanten. Kul att ligga en dag före en nobelvinnare i ekonomi.
"Republicans have become embarrassing to watch. And it doesn’t feel right to make fun of crazy people. Better, perhaps, to focus on the real policy debates, which are all among Democrats", skriver Krugman bland annat.
Några ytterligare citat:
"Thus, President Obama is being called a “socialist” who seeks to destroy capitalism. Why? Because he wants to raise the tax rate on the highest-income Americans back to, um, about 10 percentage points less than it was for most of the Reagan administration. Bizarre."
"But the charge of socialism is being thrown around only because “liberal” doesn’t seem to carry the punch it used to. And if you go back just a few years, you find top Republican figures making equally bizarre claims about what liberals were up to. Remember when Karl Rove declared that liberals wanted to offer “therapy and understanding” to the 9/11 terrorists?"
"Speaking of Mr. Limbaugh: the most impressive thing about his role right now is the fealty he is able to demand from the rest of the right. The abject apologies he has extracted from Republican politicians who briefly dared to criticize him have been right out of Stalinist show trials. "
Läs gärna hela artikeln, som handlar om det republikanska partiets djupa kris.
Hur som helst. Samma dag, det vill säga i dag, måndag, publicerade Krugman en intressant kolumn i New York Times under rubriken "Tea Parties Forever". Det roliga med denna spalt är att den delvis handlar om det som jag skrev om här på bloggen i går - det vill säga om de halvgalna Obamahatarna på högerkanten. Kul att ligga en dag före en nobelvinnare i ekonomi.
"Republicans have become embarrassing to watch. And it doesn’t feel right to make fun of crazy people. Better, perhaps, to focus on the real policy debates, which are all among Democrats", skriver Krugman bland annat.
Några ytterligare citat:
"Thus, President Obama is being called a “socialist” who seeks to destroy capitalism. Why? Because he wants to raise the tax rate on the highest-income Americans back to, um, about 10 percentage points less than it was for most of the Reagan administration. Bizarre."
"But the charge of socialism is being thrown around only because “liberal” doesn’t seem to carry the punch it used to. And if you go back just a few years, you find top Republican figures making equally bizarre claims about what liberals were up to. Remember when Karl Rove declared that liberals wanted to offer “therapy and understanding” to the 9/11 terrorists?"
"Speaking of Mr. Limbaugh: the most impressive thing about his role right now is the fealty he is able to demand from the rest of the right. The abject apologies he has extracted from Republican politicians who briefly dared to criticize him have been right out of Stalinist show trials. "
Läs gärna hela artikeln, som handlar om det republikanska partiets djupa kris.
torsdag 16 oktober 2008
Greenspan, derivaterna och manlig härskarteknik
Från hjälte till skurk på ett halvår. Federal Reserves ordförande i nästan 20 år, Alan Greenspan, utmålas som en av dem som är skyldig till den finansiella krissituation som uppkommit. De senaste veckorna har jag tagit del av åtminstone fyra rejäla hängningar av den tidigare närmast helgonförklarade centralbankschefen. New York Times, Washington Post, National Public Radios ekonomiprogram samt CNN har alla pekat ut Greenspan som "skyldig".
Det är framförallt hans hårdnackade motstånd mot regleringar (det som han hyllades för tidigare) som nu kritiseras och då särskilt att han vägrade reglera handeln med så kallade derivater, som började uppträda i större skala här under andra halvan av 1990-talet och vars totala omsättning formligen exploderat de senaste tre, fyra åren.
Det fanns de som redan för tio år sedan såg vad som var på gång och ville reglera denna handel. Risken är annars att handeln skenar iväg och att detta i sin tur kan medverka till en ny finansiell bubbla, menade man. Och hur rätt hade man inte. Handeln med derivater, tillsammans med avregleringar inom bolånesektorn har lett till en gigantisk bubbla som nu spricker fullständigt.
Det var främst Brooksley Born, ordförande i den kommission som övervakar och reglerar handeln med så kallade futures (terminsaffärer), som slogs för mer regleringar. Hon blev dock närmast utmobbad av Greenspan, som tillsammans med några andra gubbar ur båda partierna lyckades knäcka Born såpass att hon fann det för gott att säga upp sig.
Nu har medierna grävt upp denna strid snart tio år gamla strid. Det är en mycket intressant läsning som även innehåller inte så lite symbolik: En ensam kvinna i en totalt mansdominerad ekonomivärld, där denna kvinna dessutom har mage att utmana och ifrågasätta den rådande manliga enigheten om det vettiga med helt eller delvis oreglerade finansiella marknader.
1999 skrattade de etablerade männen år henne och anklagade henne för att inte förstå, för att driva en egen agenda och för att vilja minska den ekonomiska tillväxttakten.
Nu skrattar inte dessa män längre. De flesta hörs inte alls och vägrar uttala sig offentligt. Några av dem har i alla fall så mycket heder i sig att du nu i efterhand erkänt att de hade fel.
Det är framförallt hans hårdnackade motstånd mot regleringar (det som han hyllades för tidigare) som nu kritiseras och då särskilt att han vägrade reglera handeln med så kallade derivater, som började uppträda i större skala här under andra halvan av 1990-talet och vars totala omsättning formligen exploderat de senaste tre, fyra åren.
Det fanns de som redan för tio år sedan såg vad som var på gång och ville reglera denna handel. Risken är annars att handeln skenar iväg och att detta i sin tur kan medverka till en ny finansiell bubbla, menade man. Och hur rätt hade man inte. Handeln med derivater, tillsammans med avregleringar inom bolånesektorn har lett till en gigantisk bubbla som nu spricker fullständigt.
Det var främst Brooksley Born, ordförande i den kommission som övervakar och reglerar handeln med så kallade futures (terminsaffärer), som slogs för mer regleringar. Hon blev dock närmast utmobbad av Greenspan, som tillsammans med några andra gubbar ur båda partierna lyckades knäcka Born såpass att hon fann det för gott att säga upp sig.
Nu har medierna grävt upp denna strid snart tio år gamla strid. Det är en mycket intressant läsning som även innehåller inte så lite symbolik: En ensam kvinna i en totalt mansdominerad ekonomivärld, där denna kvinna dessutom har mage att utmana och ifrågasätta den rådande manliga enigheten om det vettiga med helt eller delvis oreglerade finansiella marknader.
1999 skrattade de etablerade männen år henne och anklagade henne för att inte förstå, för att driva en egen agenda och för att vilja minska den ekonomiska tillväxttakten.
Nu skrattar inte dessa män längre. De flesta hörs inte alls och vägrar uttala sig offentligt. Några av dem har i alla fall så mycket heder i sig att du nu i efterhand erkänt att de hade fel.
måndag 6 oktober 2008
Nygammal svensk deckarvåg
Stieg Larssons "The Girl With the Dragon Tattoo" gick direkt in på fjärde plats på Best Seller-lista i helgens N Y Times Book Review. Och i Washington Post ligger den på tredje plats på motsvarande lista, en placering upp jämfört med förra veckan.
Samtidigt kommer nu två Maj Sjöwall/Per Wahlöö-alster ut i nytryck här. Det är de två första böckerna i parets tio romaner om brott, "Roseanna" (1965) och "The Man Who Went Up In Smoke" ("Mannen som gick upp i rök", 1966), som ges ut i pocket med nyskrivna introduktionstexter.
Romanen "The Story of Edgar Sawtelle" toppar både Post's och N Y Times' bästsäljarlistor. Den är skriven av David Wroblewski. Den handlar om pojken Edgar som är stum och som flyr ut i skogarna i Wisconsin tillsammans med tre hundar efter att hans pappa avlidit. Det är Wroblewskis debutroman och den har blivit hyllad av både recensenter och läsare här i USA.
Samtidigt kommer nu två Maj Sjöwall/Per Wahlöö-alster ut i nytryck här. Det är de två första böckerna i parets tio romaner om brott, "Roseanna" (1965) och "The Man Who Went Up In Smoke" ("Mannen som gick upp i rök", 1966), som ges ut i pocket med nyskrivna introduktionstexter.
Romanen "The Story of Edgar Sawtelle" toppar både Post's och N Y Times' bästsäljarlistor. Den är skriven av David Wroblewski. Den handlar om pojken Edgar som är stum och som flyr ut i skogarna i Wisconsin tillsammans med tre hundar efter att hans pappa avlidit. Det är Wroblewskis debutroman och den har blivit hyllad av både recensenter och läsare här i USA.
söndag 28 september 2008
Stieg Larsson på boktoppen
Jodå, Stieg Larssons "The Girl with the Dragon Tattoo", som jag skrev lite om här tidigare på bloggen, kastade sig rakt in på femte plats i Washington Posts lista över mest sålda böcker förra veckan. Lanseringen och de goda recensionerna resulterar uppenbarligen också i hög försäljning.
Den norske författaren Per Pettersons "Out Stealing Horses" kom ut här i USA för ett drygt år sedan och blev en stor framgång. N Y Times bokupplaga utsåg den till en av de tio bästa böckerna förra året och den sålde i stor upplaga. Nu ges även hans "To Siberia" ut här i USA, den släpps i oktober. Redan nu har jag sett flera artiklar om den kommande boken. Petterson har blivit något av en kritikerfavorit här, åtminstone bland de större tidningarna.
I övrigt kan konstateras att de flesta verkar tycka att Barack Obama vann fredagens debatt över John McCain. I de tre olika opinionsundersökningar som jag har sett och som gjordes direkt efter debattens slut, ansåg majoriteten (mellan fyra och tio procentenheter fler) att Obama gjorde bättre ifrån sig än McCain.
På torsdag väntar nästa debatt, mellan vice presidentkandidaterna Sarah Palin och Joe Biden.
Den norske författaren Per Pettersons "Out Stealing Horses" kom ut här i USA för ett drygt år sedan och blev en stor framgång. N Y Times bokupplaga utsåg den till en av de tio bästa böckerna förra året och den sålde i stor upplaga. Nu ges även hans "To Siberia" ut här i USA, den släpps i oktober. Redan nu har jag sett flera artiklar om den kommande boken. Petterson har blivit något av en kritikerfavorit här, åtminstone bland de större tidningarna.
I övrigt kan konstateras att de flesta verkar tycka att Barack Obama vann fredagens debatt över John McCain. I de tre olika opinionsundersökningar som jag har sett och som gjordes direkt efter debattens slut, ansåg majoriteten (mellan fyra och tio procentenheter fler) att Obama gjorde bättre ifrån sig än McCain.
På torsdag väntar nästa debatt, mellan vice presidentkandidaterna Sarah Palin och Joe Biden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)