Mer om senator Kennedy

Ted Kennedys liv och verkan har diskuterats intensivt sedan han avled för någon vecka sedan. Ett antal medier har gjort ambitiösa sammandrag av alla de lagar och förslag som han fått igenom i senaten och som så småningom också godkänts av representanthus och skrivits under av presidenter.

I flera sammanhang har dessa förslag gått igenom tack vare kompromisser och överenskommelser över partigränsen. Senator Kennedy har själv varit villig att "gå över till andra sidan". Ett sådant exempel är lagen "No Child Left Behind" som antogs 2001 efter initiativ av George W Bush. Lagen har kritiserats för att sätta för stort fokus på mätbara resultat (olika former av delstatliga och nationella tester) istället för att skapa rejäla förbättringar för elever och större möjligheter för skolor att bedriva god utbildning.

När George W Bush undertecknade lagen, fanns Ted Kennedy med bland nyckelpersonerna bakom presidenten.

Ted Kennedy gick alltså över partgränsen i vissa lägen. I ett sammanhang gjorde han det dock inte, vilket han senare uttryckt ånger för. I början av 1970-talet hade Richard Nixon ambitionen att genomföra en rejäl vårdreform, som bl a skulle innebära en allmän sjukvårdsförsäkring. Eftersom republikanerna vid denna tid saknade tillräcklig majoritet i kongressen, sträckte Nixon ut handen till Kennedy med förhoppningen att denne skulle medverka till en bred uppgörelse.

Kennedy sa nej och därmed föll Nixons vårdreform på hälleberget. Det paradoxala i den här historien är att Nixons förslag då till stora delar var mer radikalt än det som Obama försöker driva igenom nu.

Den intresserade kan läsa mer om Kennedy, kompromisser, republikaner och en del annat i nobelpristagaren Paul Krugmans kolumn i dagens New York Times.

Watergate 35 år senare

Watergatekomplexet i Washington DC.

För omkring 35 år sedan briserade en av de största politiska skandalerna i modern amerikansk historia; Watergate-affären. En solkig historia som innehöll såväl inbrott som illegala bandinspelningar och omfattande mörkläggningsaktiviteter. Den ledde så småningom till att president Richard Nixon tvingades avgå den 9 augusti 1974.

Jag kom att tänka på den här affären när jag satt i väntrummet till mina barns tandläkare tidigare i dag. Den 12-årige sonen skulle laga ett par små hål och det kändes en aning märkligt att befinna sig här i ett sådant vardagligt ärende som ett tandläkarbesök.

Mottagningen ligger nämligen i Watergate.

För mig var nyhetsrapporteringen kring den här skandalen väldigt stor. Trots att jag inte var särskilt gammal då, så minns jag tydligt hur svenska medier bevakade historien och jag kommer också ihåg när Nixon så småningom höll sitt tal där han meddelade sin avgång. Watergate har i många år symboliserat smutsig och korrumperad politik för mig.

När jag var i Washington för första gången 1998 tog jag en promenad till komplexet. Dels för att med egna ögon se den byggnad som fick ge namn till det som ledde till en presidents avgång. men det fanns även en annan anledning. En annan skandal. Med en annan president.

Monica Lewinsky-affären.

"I did not have sexual relations with that woman, Miss Lewinsky", som Bill Clinton så fint uttryckte det hela i en intervju.

Lewinsky bodde våren -98 i en lägenhet i Watergate och när historien var som hetast var gatan utanför hennes bostad full av TV-team och fotografer. Jag minns hur jag stod och pratade med några TV-fotografer en stund, innan jag långsamt vandrade vidare. Plötsligt kom en bil körande i full fart upp från garaget under byggnaden. Jag skulle precis gå över gatan vid ett övergångsställe och tog för givet att bilen skulle stanna och släppa fram mig. Men det gjorde den inte. Jag fick hejda mig och tittade argt in i bilen. En manlig förare. Och bredvid satt Monica Lewinsky. USA:s mest jagade person. En halvmeter ifrån mig.

Så kan det gå.

Och nu är alltså platsen för några av de mest omtalade politiska affärerna i USA också platsen där mina barn gör sina dental check-ups. Det känns onekligen en aning märkligt.