Svågerpolitik och korruption på väg tillbaka i DC

Washington DC är den amerikanska huvudstaden och världens absoluta maktcentrum. Dess juridiska status är - och har alltid varit - rätt märklig. Sta'n tillhör ingen delstat och har därför ingen representant med rösträtt i den federala kongressen - som ironiskt nog ligger mitt i DC. Historiskt har många av de lokala besluten fattats av den ferala kongressen - det var t ex inte mer än några decennier sedan som alla större beslut om sta'ns kommunala skolor fattades av nationens parlament. Vilket ju kan tyckas vara en smula "over the top".

Under senare tid har alltmer av de kommunala angelägenheterna förts över till kommunala nämnder och styrelser. Lokala beslut har börjat fattas lokalt. Och det är naturligtvis en helt rimlig utveckling. Washington DC börjar därmed alltmer likna alla andra tusentals städer i USA - med borgmästare, politiskt vald "kommunstyrelse" (City Council), kommunala tjänstemän osv.

DC:s lokala politiska historia är alltså realtivt kort. Den första borgmästaren, som för övrigt lämpligt nog hette Washington i efternamn, tillsattes till exempel inte förrän 1975. Och politiken har i stort sett alltid varit kantad av större eller mindre skandaler, mutbrott, korruption, nepotism, inkompetens och annat skojigt.

Jag har tidigare skrivit om Marion Barry, som varit borgmästare i sammanlagt 16 år och som sedemera dömdes till fängelse för bland annat narkotikabrott - brott som inträffat under hans tid som borgmästare. Barry återvaldes fantastiskt nog till borgmästare några år senare.

Han är bara ett av många exempel på kommunala förtroendevalda och högre chefer som gjort sig skyldiga till diverse brott eller tveksamheter i samband med sina uppdrag eller anställningar.

I slutet av 1980-talet utsågs DC till den kommun som hade "the worst city government i America". Men i slutet av 1990-talet och framförallt under 200-talet började det hända saker. Det kom in nytt folk i de politiska församlingarna, en mängd kommunala chefer, rektorer och andra högre tjänstemän byttes ut och när Adrian Fenty valdes till borgmästare 2006 hade sta'ns rykte börjat förbättrats avsevärt.

Fenty fortsatte reformeringen och moderniseringen av förvaltningen och tog bland annat krafttag för att förbättra de kommunala skolorna - både avseende utbildningens kvalitet och de nedslitna byggnaderna; mängder av renoveringar inleddes.

Fenty var dock inte särskilt populär i alla läger, han kritiserades främst för sin ledarstil men hade även han en del småskandaler under sina fyra år. Bland annat åkte han på något som inte gärna kunde ses som annat än rena semesterresor med familjen, på skattebetalarnas bekostnad... Men överlag var Fentys mandatperiod relativt fri från korruptionsanklagelser och andra tveksamheter.

I höstas förlorade han valet och Vincent Gray tillträdde. Och Gray kunde ha fått en bättre start.

Efter bara knappt två månader som borgmästare har han lyckats med en hel del som han säkert ångrar:

• Han har godkänt de dyra och bensinslukande SUV:arna som tjänstebilar för sig själv och för andra ledamöter i kommunstyrelsen. Bland annat har styrelsens ordförande Kwame Brown numera två leasade monstertruckar till en total kostnad på omkring 4 000 dollar per månad för skattebetalarna.
• Han har anställt ett flertal nya höga chefstjänstemän på löner som vida överstiger de löner som Fenty godkände - och som dessutom ligger över de kommunala lönetak som finns.
• Och i dagens Washington Post (läs ledaren "Mayor Gray's bad start on hiring") får Gray kritik för ytterligare en rekrytering - han hade anställt Sulaimon Brown, uppenbart inkompetent och en pajaskandidat i samband med det senaste borgmästarvalet, på en kommunal tjänst och med en årsinkomst på drygt 700 000 kronor. Dagen efter anställningen, fick han sparken. Det är inte otänkbart att han nu kommer att stämma sta'n för löftesbrott.

Frågan är om dessa exempel (det finns flera, bl a har Gray fattat en del konstiga beslut när det gäller skolfrågor och bland det första som hände när han valdes var att den kända skolschefen Michelle Rhee packade ihop och stack), kommer att leda till att DC åter börjar närma sig gamla goda tider, där nepotism, mutor och vänskapsband blir viktigare än kompetens och lämplighet.

Eller som Washington Post avslutar sin ledare:

Neither Mr. Gray nor the city can afford a return to the sad days of city governance when whom you knew mattered more than what you knew or what you could accomplish.

Nytt år och nya politiska vindar i USA

Nytt år innebär att de nyvalda ledamöterna tar plats i de tusentals olika politiska församlingar som finns på olika nivåer runt om i USA.

Nationellt är det ju maktskifte i representanthuset, som från och med nu behärskas av republikanerna efter den stora valsegern i höstas. Partiet tog 63 mandat från demokraterna och har nu 242 av de totalt 435 platserna.

Talmannen sedan fyra år, demokraten Nancy Pelosi, tvingas nu avgå och kommer att ersättas av republikanen John Boehner. Han tillträder formellt på onsdag, i samband med att den 112:e kongressen öppnas.

Även i senaten gick republikanerna framåt, men där behåller demokraterna majoriteten. Men det var på håret. Partiet har nu 51 senatorer av de totalt 100 platserna. Dessutom brukar man räkna in de två oberoende ledamöterna till dem demokratiska senatsgruppen, så republikanerna har totalt 47 platser. Att demoktratena inte förlorade majoriteten beror enbart på att bara en dryg tredjedel av mandaten i senaten var uppe för omval - eftersom mandatperioden för varje ledamot är sex år, så är respektive plats valbar endast vart tredje val.

Den nya sammansättningen i kongressens båda kamrar lär inte underlätta för Barack Obama. Bland annat har republikanerna i representanthuset sagt sig vilja riva upp den historiska hälso- och sjukvårdsreformen.

När det gäller delstaterna, så är nu 29 av de 50 guvernörerna republikaner, jämfört med 24 före nyår. Även i delstatsparlementen har republikanerna skördat stora framgångar överlag.

Här i Washington DC tillträdde den nya borgmästaren formellt i samband med en stor ceremoni i går, söndag. Mer än 3 500 personer deltog i festligheterna när Vincent Gray tog över efter Adrian Fenty. Och Gray gick redan dag ett ut och kritiserade sin företrädare för att ha misskött sta'ns finanser. Underskottet på 440 miljoner dollar ska reduceras främst via besparingar, men det kan också bli skattehöjningar. De satsningar som Fenty initierade, som renoveringar av stadens skolor och parker, utbyggnad av cykelleder och liknande, kommer att prioriteras ner.

Det har kommit en ny tid till Washington..

Michelle Rhee lägger ner kvasten

För ett par år sedan prydde Washingtons DC:s då relativt nya skolchef Michelle Rhee omslaget till Time. Bilden gav genklang och budskapet gick inte att ta miste på. Hon stod stadigt på ett skolgolv, med stenhård blick riktad rakt mot kameran och med en kvast i handen.

Här skulle det gamla eländiga amerikanska skolsystemet sopas ut.

Och säga vad man vill om Rhee, men hon har definitivt sett till att det hänt mycket i den amerikanska huvudstadens kommunala skolor. Hundratals lärare har fått sparken, ett stort antal rektorer likaså och drygt 20 skolor har lagts ner. Nya, unga och nyutexaminerade lärare har anställs i stort antal och elevernas mätbara studieresultat har förbättrats överlag - i några fall väsentligt.

Men under resans gång lyckades hon reta upp ungefär halva befolkningen i DC. Det var folk som inte gillade att deras skolor las ner, att deras lärare försvann eller som menade att hon ensidigt gynnade de rikare och vitare stadsdelarnas skolor framför de fattiga och svarta delarna av sta'n.

När så den nuvarande borgmästaren Adrian Fenty, som handplockade Michelle Rhee som skolchef, förlorade det nyligen hållna primärvalet mot Vincent Gray och därmed i praktiken inte kommer att fortsätta som borgmäster efter nyår, då insåg vi nog alla att det var kört också för skolchefen.

Faktum är att Gray till stora delar vann över Fenty just på grund av Rhees impopularitet.

I går kom det väntade beskeded. Michelle Rhee slutar som skolchef i DC. Det hela är en smula paradoxalt, dels på grund av skolorna i DC faktiskt förbättrats kraftigt under hennes drygt tre år här och dels för att en dokumentärfilm - "Waiting for Superman" - precis haft premiär här i USA. I filmen, som handlar om det överlag urusla amerikanska offentliga skolsystemet spelar just Michelle Rhee en bärande roll. Det är helt enkelt hon som är Superman. Hon som ska rädda skolorna.

Nu har Superman lagt ner ner kvasten och tagit sin mats ur skolan, om bildspråket tillåts.

Vad hon tar vägen härnäst är inte känt, men ett tips är att hon dyker upp någonstans på västkusten vad det lider. Hennes särbo sedan flera år, Kevin Johnson, är nämligen borgmästare i Sacramento. Johnson är för övrigt före detta professionell basketbollspelare.

Intressanta primärval på flera håll

Från den yngste till den äldste. Vince Gray vann primärvalet för den demokratiska borgmästarkandidaturen i DC överlägset i går, tisdag. Siffrorna är ännu inte klara, men som det ser ut fick Gray 53 procent av rösterna mot 47 för sittande Adrian Fenty.

Fenty, den yngste borgmästaren någonsin i Washington DC, tvingas därmed lämna posten efter bara en mandatperiod, något som ingen trodde för bara ett halvår sedan. Han efterträds av Gray, som ironiskt nog blir den äldste borgmästaren någonsin. Han är 67 år och kommer alltså vara 71 vid nästa val. För den som är intresserad av bakgrunden kan jag rekommendera en väldigt bra artikel i dagens Washington Post. Fentys misstag kan en och annan politisk strateg säkert lära sig rätt mycket av...

Överhuvudtaget var det en del intressanta primärval runt om i landet i går. Främst i Delawere, där den i princip helt okända Tea Party-kandidaten Christine O'Donell överraskande vann mot den stora favoriten Mike Castle. O'Donell blir nu republikanernas kandidat till senaten. Vilken demokrat hon ska möta är ännu oklart. Senatsplatsen är vice president Joe Bidens gamla. Han har suttit på det mandatet sedan valet 1972. Enligt rapporter jublade demokraterna över O'Donells seger, hon anses vara för extrem för att locka väljarna i den politiska mittfåran.

För detta presidenten Bill Clinton uttalade sig för övrigt i en AP-intervju i går att "många av republikanernas kandidater (inför höstens val) får George W Bush att framstå som liberal".

Han har onekligen en poäng.

Förvånansvärt spännande borgmästarval i DC

Trots att det egentligen är sju veckor kvar till valet, så avgörs det vem som blir borgmästare här i Washington DC redan i morgon, tisdag.

Anledningen är att den amerikanska huvudstaden i praktiken leds och styrs av ett parti, demokraterna, som normalt brukar få mellan 70 och 90 procent av rösterna. Vid presidentvalet 2008 fick t ex Barack Obama 93 procent...

I morgon är det alltså dags för demokraterna att hålla lokalt primärval. Man ska utse sin borgmästarkandidat. Och den som utses kommer sedan att vinna valet i överlägsen stil.

Så det är nu spänningen infinner sig, inte i det riktiga valet den 2 november.

Kampen står mellan sittande borgmästaren Adrian Fenty och utmanaren Vincent Gray, nuvarande ordförande i motsvarigheten till kommunstyrelsen. Med tanke på hur de här fyra åren varit för DC, borde Fenty vinna enkelt och klart:

• De kommunala skolorna har äntligen börjat bli bättre. Eleverna i alla stadsdelar och i alla årskurser har förbättrat sina testresultat jämfört med övriga landet, i några fall kraftigt.
• Ett antal kommunala skolor, parker, lekplatser, idrottsanläggningar och liknande har genomgått omfattande och mycket välbehövliga renoveringar under Fentys mandatperiod.
• Standard, skötsel och underhåll av vägar har förbättrats kraftigt.
• Snösvängen fungerade jämförelsevis mycket bra under det stora snöovädret i vintras.
• Staden har byggt ett antal tillfälliga och mer permanenta bostäder för hemlösa.
• Kriminaliteten har minskat, särskilt i de socialt mest utsatta områdena i nordöstra och sydöstra DC.
• Den allmänna servicenivån för de kommunala verksamheterna har förbättrats rejält. Inkompetenta och halvkorrupta chefer har rensats bort och flera större omorganiseringar har gjorts.

Men trots alla påtagliga förbättringar lutar det åt att Adrian Fenty kommer att förlora i morgon. Och det är främst den svarta majoriteten i DC - drygt 50 procent av invånarna har afro-amerikanskt ursprung - som vänt sig mot honom.

Man är irriterad över hans attityd och menar att han inte lyssnat på de svarta, särskild de som bor i de fattigare stadsdelarna. Hans intresse för denna stora väljargrupp försvann dagen efter det förra valet, menar kritikerna.

Att Fenty själv är svart spelar ingen roll - eller gör till och med hans svek ännu värre. Han är uppvuxen i det mer välbärgade nordvästra DC, umgås gärna med sina vänner i de rikare stadsdelarna och saknar helt förankring i det verkliga DC, tycker många.

Vincent Gray, däremot, bor och har sina rötter i ward 7, den fattigaste och mest utsatta delen av Distriktet. Något han ofta framhåller på möten och debatter. Han hyser stort förtroende bland de svarta ledarna i DC (kyrkliga ledare, community organizers och liknande), som i princip alla gått ut och aktivt stött Gray.

Han är nästan 30 år äldre än Adrian Fenty, är lugn och sansad och har enligt många en betydligt bättre förmåga att få folk att hålla ihop och gemensamt gå mot samma håll. Kanske kan man säga att Fenty är en klassisk "doer" med mindre bra förmåga att lyssna på vad andra säger. Och att Gray är ungefär tvärtom: Kompromissinriktad och öppen för diskussion och intryck.

Och tydligen är det en Gray-typ som Washingtonborna föredrar. Åtminstone just nu.

Valet är dock inte avgjort ännu. Enligt opinionssiffrorna leder Gray med runt 5-10 procentenheter. Men ett primärval är svårt att förutse. Det handlar bland annat om hur många av dem som registrerat sig som demokrater som faktiskt kommer att gå och rösta i morgon.

Det lär bli en spännande valvaka i Distriktet.

Bike To Work Day

Den tredje fredagen i maj är det Bike To Work Day här i USA och i Kanada och jag förväntar mig att se en massa vingliga cyklister när jag som vanligt tar bilen (!) och kör sonen till skolan vid halv åtta-tiden i morgon bitti.

Under de 13 år jag till och från vistats i Washington DC - de senaste tre åren som permanent boende - har cyklandet formligen exploderat. I slutet av 1990-talet var det fortfarande sällsynt att se en vardagscyklist på gatorna i huvudstaden. Cykeln var i första hand ett fritidsredskap. På helgerna svämmades stigarna längs Potomac River av cyklister, påfallande ofta med de senaste och mest avancerade cyklarna och tillhörande kläder och annan utrustning.

Numera ser man folk på vanliga cyklar och med vanliga kläder inne i stan under veckorna. Cykeln har förvandlats från ett fritidssyssla till ett transportmedel. Folk har börjat upptäcka att det går både fortare och är betydligt billigare att cykla till jobbat jämfört med att ta bilen.

Det finns flera orsaker till denna utveckling. En av de viktigaste är de höjda bensinpriserna. För några år sedan dubblerade priset på bensin inom loppet av ett halvår - till hårresande sju kronor per liter. Det sände en chockvåg över landet, eftersom så mycket infrastruktur här bygger på bilar och lastbilar. Kollektivtrafiken är ofta urusel, särskilt om man bor lite utanför stadskärnorna. Tågtrafiken är ett skämt på de flesta håll. Plötsligt insåg folk att cykeln kanske ändå var ett alternativ till bilen.

Här i DC har även den cyklande borgmästaren Adrian Fenty satsat rejält på att bygga ut cykelleder också inne i stan. Han har också initierat ett slags lånecykel-system, som fungerar så att man betalar 40 dollar per år och sedan kan man fritt lösa ut en lånecykel på någon av de automatiska stationer som finns runt om i stan.

Dessutom har säkert både klimat- och hälsodebatterna påverkat att folk i allt större utsträckning väljer att använda cykeln för transporter.

Ytterligare ett skäl för att välja cykeln är att det oftast går fortare att cykla jämfört med att ta bilen. Vid rusningstrafik sägs genomsnittsfarten för en bil inne i centrala DC vara omkring 10-15 kilometer i timmen. Och när man väl är framme måste man hitta parkeringsplats, vilket kan ta sin rundliga tid. Om man inte har en fast parkering, som dock kostar åtskilliga hundra dollar per månad att hyra downtown.

Den senaste diskussionen här lokalt är om de stora centrala gatorna M Street och Pennsylvania Avenue ska få särskilt markerade cykelbanor. Det skulle i så fall innebära att en körfil skulle försvinna från respektive gata, något som fått en del bilförare och yrkestrafikanter att protestera.

Långsiktigt är de flesta överens om att biltrafiken kommer att minska här i DC. Trenden med ökade bränslepriser kombinerat med en jämförelsevis ambitiös utbyggnad av både lokaltåg, tunnelbana och eventuellt också spårvagnstrafik, kommer att leda till färre bilar på stans gator.

Man har till och med kunnat hitta en del vilda tankar om en trängselavgift eller biltullar, ett förslag som naturligtvis är politiskt totalt omöjligt ännu så länge men som möjligen inte är helt otänkbart i ett längre tidsperspektiv. Lokaltidningarna här har bland annat haft artiklar där Stockholm och London tagits upp som positiva exempel på att det faktiskt kan fungera.

Här i Washington DC har borgmästaren fått kritik för att han försöker smyginföra en slags trängselavgift genom att höja de kommunala parkeringsavgifterna. Men det är fortfarande billigt att parkera på gatan här i stan - normalt kostar det en dollar för en timme (knappt åtta kronor).

Skolfrågan i DC - en politisk krutdurk

Det drar ihop sig till en rejäl skolstrid här i Washington DC. I fokus är nuvarande borgmästaren Adrian Fenty och hans handplockade skolchef Michelle Rhee.

I november är det borgmästarval i DC, men valet avgörs i praktiken redan i september. Då håller nämligen demokraterna sitt primärval för att utse sin kandidat till borgmästare. Och eftersom demokraterna i senaste valet tog hem ganska exakt 93 procent av rösterna, så kan man i praktiken betrakta den amerikanska huvudstaden som en enparti-kommun...

Kampanjen inför primärvalet är redan i full gång. Fenty är framförallt utmanad av kommunstyrelsens ("City Council") nuvarande ordförande, Vincent Gray.

Och i spelet inför valet ligger skolfrågan och sjuder. Det är en veritabel krutdurk som när som helst kan explodera.

Bakgrunden i korthet: Skolchef Rhee tillträdde strax efter att Fenty blev vald 2006 och hon jobbar direkt på hans uppdrag och inte, som brukligt är, under skolstyrelsen. Rhee har satt igång en oerhört intensiv förändringsprocess i det ytterst nedgångna, misskötta och i vissa fall korrupta skolsystemet i DC. Lärare har sparkats, skolor har lagts ner, ett stort antal rektorer har bytts ut, skolbyggnader har renoverats, skolmaten har förbättrats och mer beslutanderätt har centraliserats och lagts direkt i skolchefens kansli. Och förändringarna har gett resultat. Förra årets testresultat visade att eleverna i DC: kommunala skolor tillhör dom som förbättrar sig mest i hela landet. Visserligen från en pinsamt låg nivå, men i alla fall.

Men under resans gång har Rhee retat många och skaffat sig ett antal fiender. Paradoxalt nog är det främst invånare i de fattigaste stadsdelarna som är mest kritiska till skolchefen, trots att de sannolikt är de största vinnarna när det gäller förändringarna. Det är framförallt Rhees tuffa attityd mot lärare, lärarfack och skolledningar som väckt ilska, men hon har även anklagats för att vara rasist och för att ensidigt arbeta för att vita ska placera sina barn i kommunala skolor istället för i privata - och på så sätt konkurrera ut barn med afro-amerikansk bakgrund. Många av dem bussas i dag till skolor i "vita" områden, eftersom dessa skolor annars skulle stå halvtomma. Skulle flera närboende placera sina barn i de här skolorna, hänvisas de inbussade barnen till sämre skolor i deras ofta fattiga och socialt utsatta bostadsområden. Närboende har alltid garanterad plats på "sin" skola.

Borgmästarvalet kan sluta hur som helt. Gray leder något i opinionsmätningarna. Och skulle han vinna är det i hög grad oklart om Michelle Rhee får fortsätta som skolchef. Hon anses vara för lierad med den sittande borgmästaren. Och försvinner Rhee, försvinner sannolikt också de förändringarnas vindar som blåser över Distriktets skolvärld.

Men det är värre än så. En del av huvudstadens skolbudget bygger på donationer. Och ett antal av de större donatorerna har villkorat sina gåvor; "Försvinner Rhee försvinner våra pengar" är budskapet. De är inte villiga att donera medel om Distriktet återgår till sitt gamla skolsystem med en skolchef som arbetar under skolstyrelsen, där makten decentraliseras och där rektorerna återigen kommer att bli som kungar i sina egna små kungariken.

Sammanlagt handlar det om åtskilliga miljoner som på detta sättet riskerar att försvinna ur skolbudgeten nästa år. Något som direkt och konkret kommer att påverka utbildningskvalitet och barnens möjlighet att tillgodogöra sig undervisningen.

Detta visar också på svagheten i ett system som delvis finansieras av donationer. Donatorerna kan således styra den politiska processen på ett inte särskilt demokratiskt sätt. För vad ska Gray välja? Vill han följa folkopinionen som vänt sig mot Rhee och Fenty? Och är han därmed beredd att mista ett antal miljoner i skolbudgeten, samtidigt som stadens skolor formligen skriker efter mer resurser bara för att klara av den dagliga verksamheten?

Och hur tungt väger egentligen det faktum att skolorna uppenbarligen fungerar allt bättre under skolchefens hårda nypor - åtminstone om man utgår från elevernas testresultat?

Borgmästarens paradox

Adrian Fenty heter den demokratiska borgmästaren här i Distriktet. Han tillträdde något halvår innan vi flyttade hit, i januari 2007. Jag minns att stämningen kring den nyvalde och unge Fenty (född 1970) var entusiastisk då, för snart tre år sedan. Han sågs som en frisk fläkt, en man som äntligen skulle göra upp med det gamla och korrupta, som skulle fixa det urusla kommunala skolsystemet och se till att DC-borna fick samma levnadsförhållanden som genomsnittsamerikanen.

Och det började bra. Han anställde en ny skolchef, Michelle Rhee, som omedelbart började röja i skolorna. han beslutade om omorganiseringar och effektiviseringar av stans omfattande byråkrati. Han såg till att inleda välbehövliga upprustningsprojekt av skolor, vägnät och rekreationsanläggningar.

Adrian Fenty blev dessutom den första borgmästaren som öppet stödde Barack Obama, de blev snabbt vänner och inte långt senare prydde Michelle Rhee omslaget till Time Magazine. Det spekulerades i om hon skulle bli Obamas utbildningsminister.

Det hände saker i Washington DC, the nations capital. Stan var på gång. Fenty var på gång. Borgmästarjobbet i DC var bara en mellanlandning mot högre mål på federal nivå, sas det.

I september är det dags att välja borgmästare igen. Och nu är stämningen kring Adrian Fenty en helt annan.

Washington Post publicerade i helgen en opinionsundersökning som visade att hans "approval rating" har sjunkit drastiskt på bara ett år. Paradoxalt nog upplever samtidigt allt fler att DC är på väg åt rätt håll, med mindre kriminalitet, tryggare bostadsområden, bättre skolor... Således: Borgmästaren gör ett bra jobb men blir allt mindre populär. Och minst populär är han hos de omkring 50 procent av invånarna som är svarta.

Också för Rhee har populariteten sjunkit, trots att eleverna gör bättre resultat i skolorna och att föräldarna upplever förbättringar på sina barns skolor.

Undersökningen kommenterades på tidningens ledarsida under rubriken "D.C.'s Fenty paradox".

En förklaring som The Posts kommentator Petula Dvorak är inne på att denna paradox kan bero på Adrian Fentys attityd. Han ger ett överlägset, känslokallt och arrogant intryck. Samma sak gäller för Michelle Rhee.

Dessutom har borgmästaren lyckats reta upp befolkningen genom en mängd småskandaler under de år som gått. Det har handlat om att fixa jobb till vänner och släktingar, han har tagit med familjen på "arbetsresor" till semesterorter på skattebetalarnas bekostnad och han lät sätta in en värmeanläggning i den kommunala utomhuspool där han själv tränar inför sina triathlon-lopp (de flesta kommunala utomhisbaden är bara uppvärmda av solen).

Om Fenty förlorar borgmästarvalet i höst, kommer garanterat även Michelle Rhee att ryka all världens väg. Och hur det då ska gå med den helt nödvändiga reformeringen av DC ruttna skolsystem står skrivet i stjärnorna.

Det kommer att bli ett mycket intressant lokalval här i september.

Mayor Fenty goes public

Washington DC:s borgmästare, Adrian Fenty, spås av många vara ett framtidsnamn inom det demokratiska partiet. Han är ung, han är svart, han är energisk och han är taktisk. Dessutom har han faktiskt fått ett och annat gjort under de snart tre år han suttit som borgmästare. Han har särskilt satsat på stadens undermåliga och underpresterande skolsystem. Genom att anställa den mycket tuffa skolchefen Michelle Rhee och ge henne i stort sett fria händer och tillika rätt bra med resurser, har det så sakta börjat hända saker i Distriktets skolor.

Men på en punkt har borgmästare Fenty fått en hel del kritik: han har inte satt sina egna barn i sitt eget offentliga skolsystem. Hans tvillingpojkar har istället gått i en privat Montessoriskola med mycket hög skolavgift.

Nu är det dock slut med det. I måndags började de båda pojkarna i fjärde klass i Lafayette Elementary School, en helt vanlig kommunal skola som ligger i norra DC, på gränsen till Maryland.

En viktig symbol, menar många. Att borgmästaren sätter sina egna barn i en offentlig, skattefinansierad skola måste rimligen innebära att han nu, äntligen, har tilltro till det skolsystem som han är ansvarig för.

Beskattning med representation i Distriktet

"Taxation without representation". Så står det på vår bils registreringsskylt här i DC. Det är sannolikt en av de mer märkliga demonstrationsplatser som finns i denna värld. Bakgrunden är att invånarna i den amerikanska huvudstaden saknar formell representation i det amerikanska parlamentet. Detta beror i sin tur på att Distriktet inte är någon officiell delstat. De omkring 600.000 invånarna betalar således skatt som alla andra men har ingen rösträtt i kongressen. Det finns en invald observatör från Distriktet och hon får delta i debatterna. Men inte vara med när besluten ska fattas.

Men nu blir det sannolikt ändring på det. Under onsdagen sa senaten ja till ett förslag som innebär att representanthuset -den ena av de båda kamrarna i kongressen - ska utökas med två platser. Och att den ena ska vikas för huvudstaden. Så nu blir det alltså sannolikt både "taxation" och "representation" så småningom. Även om det återstår en del innan det är helt klart - representanthuset ska säga ja och sedan ska det hela prövas av en konstitutionsdomstol - så är det troligen bara en tidsfråga innan Distriktet får sin efterlängtade representation

Beslutet är en stor seger för DC:s borgmästare Adrian Fenty, som kämpat hårt för det här sedan han tillträdde för några år sedan. Och segern kom oväntat snabbt, det flesta trodde nog att det skulle ta åtminstone flera år till innan kongressen var mogen för ett beslut. Sannolikt är den snabba hanteringen ett tecken på att Fenty satsade på rätt häst tidigt under presidentkampanjen. Han var en av de första inflytelserika lokala och regionala politiker som gick ut och öppet stödde Barack Obamas kandidatur. Kanske är detta Obamas tack för detta stöd...

Frågan är bara vad Distriktet nu ska göra med de flera hundra tusen registreringsskyltar med protesttexten. Ovh vad denna text ska ersättas med...

Ps. Frasen "No taxation without representation" kommer ursprungligen från frigörelsekampen från britterna på 1700-talet. Det blev ett slagord mot att invånarna på den amerikanska östkusten betalade skatt till Storbritannien utan att få rösträtt eller inflytande i det brittiska politiska livet.

Bästa skolan i USA - granne med de sämsta

Det bästa kommunalt drivna gymnasiet (eller egentligen high school) i USA ligger på cykelavstånd från mitt frilanskontor här i Washington DC. Thomas Jefferson High School for Science and Technology i Alexandria, Virginia, rankas som nummer ett i stor riksomfattande studie där man jämfört elevernas testresultat. Studien har enbart tittat på kommunalt drivna high schools. Se listan här.

Det är en smula ironiskt att landets bästa public school ligger granne med landets sämsta public school-system. DC:s kommunala skolor ligger nämligen i botten när det gäller de flesta kriterier: elevernas kunskapsnivåer, olika testresultat, närvaro, lärarkvalitet, nivå på lokaler etc, etc.

Samtidigt tillhör skolsystemet här ett av de dyrare i landet. Det finns flera orsaker till det. En är Distriktets märkliga juridiska status, som innebar att länge var kongressen som fattade beslut om lokala skolfrågor. Ett horribelt system som i praktiken innebar att avståndet mellan beslutsfattare och verksamhet blev väldigt stort. Som en följd frodades en kultur som präglades av slöseri, ineffektivitet, brist på vettig styrning och ledning.

Numera är det Distriktet som själv fattar beslut och till stora delar också bekostar det offentliga skolsystemet. Men det är svårt att ändra på gamla dåliga vanor. Politiker och skolledare har kämpat för att öka kvaliteten på skolorna här. Det har gått trögt. Många ambitiösa lärare, elever och föräldrar har bara blivit alltmer frustrerade. Även stora bidragsgivare till det offentliga skolsystemet i Washington DC, som Bill Gates, har offentligt gått ut och kritiserat skolsystemet.

Nu börjar det dock hända saker. För 1,5 år sedan anställde Adrian Fenty, borgmästaren här i Distriktet, Michelle Rhee. Hon flyttade hit med sina två döttrar som hon placerade i en public elementary school. Strax därpå sprakade hon barnens rektor. Sedan sparkade hon ytterligare mer än 20 rektorer. Därefter la hon ner mer än 20 skolor. Och nu vill hon säga upp lärarnas rätt till fasta anställningar, så att hon kan bli av med alla urusla, omotiverade och lågpresterande lärare.

Snacka om stormvind. Och mycket riktigt har Rhee blivit omtalad - och omdiskuterad - trots sin korta tid som skolchef i DC. I näst senaste Time Magazine pryder hon omslaget. Med oerhört beslutsam min står hon i ett klassrum med en sopkvast. Rubriken är: "How to fix America's schools".

I artikeln utmålas hon som oerhört tuff, målmedveten och som något av hoppet för det offentliga amerikanska skolsystemet.

Det återstår väl att se hur väl hon faktiskt kommer att lyckas. Det har ännu gått för kort tid för att kunna se om elevernas kunskapsnivåer och närvaro stiger - men det är ingen tvekan om att Michelle Rhee rört om i skolgrytan här i DC. Med besked.

Bostadslösheten ökar i USA

Som ett brev på posten kommer nu de första preliminära siffrorna som visar att antalet hemlösa stiger i USA. I våras skrev jag ett reportage i ämnet för en svensk tidning. Statistiken visade då att antalet hem- eller bostadslösa varit ungefär detsamma under de senaste åren och i vissa städer även minskat.

Problemet är bara att USA haft en långvarig högkonjunktur och i själva verket borde hemlösheten ha minskat betydligt mer under den här tiden. I artikeln skrev jag att många är bekymrade över den här situationen. Det finns risk för en kraftig ökning av bostadslösheten när ekonomin blir sämre. Och nu är vi där.

USA Today rapporterar i dag att antalet utmätningar på grund av att folk inte klarar av sina bostadslån, ökat med 300 procent på tre år. I år har redan mer än två miljoner amerikanska bostäder tagits över av långivaren (foreclosure) och sålts för att lösa lånen - eller åtminstone delar av dem.

Som en direkt följd stiger antalet hushåll som saknar fast bostad. I de flesta amerikanska storstäder är det nu fler familjer som söker tillfällig bostad eller bostadsstöd ("house aid or shelter") jämfört med för ett år sedan. I några fall, som i New York City, handlar det om ökningar på 30 procent på ett år.

Här i washington DC har borgmästaren, demokraten Adrian Fenty, beslutat om ett ambitiöst program med målet att bostadslösheten ska vara borta inom tio år. Programmets första två år har varit framgångsrika, men med den ekonomiska krisen lär målet bli svårt att nå.