I oljekatastrofens spår

Oljekatastrofen utanför Louisianas kust präglar hela den amerikanska delen av gulfkusten, mer eller mindre. Vi har just kommit tillbaka till DC efter en veckas resa i oljans spår. Här är några snabba reflektioner.

Det sprutar ut minst 800 000 liter råolja från den havererade oljeriggen. Varje dygn. Och detta har snart pågått i 50 dagar. Det innebär i runda slängar 40 miljoner liter olja.

Och ingenting talar för att läckan ska kunna tätas den närmaste tiden. Oljebolaget BP har försökt med olika metoder, men alla har misslyckats och försöken blir nu alltmer desperata. Under tiden drabbas de olika biotoperna runt gulfen allt hårdare.

Värst är det kanske för de omfattande och extremt känsliga våtmarkerna (wetlands) i Mississppiflodens gigantiska deltaområde. Här formligen sjuder det av liv och den här delen av den Mexikanska golfen spelar en viktig roll i den komplicerade ekologiska näringskedjan för hela området.

En del av våtmarkerna har redan drabbats av oljan, med lokalt förödande konsekvenser för häckande fåglar, kräldjur, fiskar och växtlighet. Nu fruktar experter att orkansäsongen, som precis inletts, ska leda till att mycket större mängder olja pressas in mot stränder och våtmarker. Och då blir katastrofen än värre.

Hittills har de oljebälten som bildats hållits sig ganska stabilt ute runt den havererade riggen. Vädret har varit gynnsamt och strömmarna har inte tagit tag i oljan i någon större omfattning. Stränderna väster om Mississippideltat är förorenade och avstängda. Man har även börjat se olja komma in till stränderna i deltaterna Mississippi, Alabama och Florida. Men ännu så länge i liten omfattning.

Det är inte bara djur och natur som drabbas. Näringslivet i den här delen av USA är baserat på tre saker. Fiske, turism och oljeindustri. Alla är länkade till varandra på ett raffinerat och komplicerat sätt. Därför är det svårt att hitta någon som är riktigt förbannad på oljeindustrin i allmänhet och BP i synnerhet - trots katastrofen. Oljan ger jobb och många är oroliga över att det nu blir svårare att få tillstånd för att borra efter olja utanför kusten. Den oron är större än ilskan över försvunna turister och ninskat fiske.

Fisket är i det närmaste utslaget i Louisiana. Såväl räkfisket som annat fiske går på sparlåga, eftersom det råder fiskeförbud i stora delar av de normala fiskevattnen.

Också turismen drabbas. De amerikanska delstaterna som drabbats hårdast rapporterar om uppemot 25 procent färre bokningar än normalt. Och i vissa delar, som Grand Isle i södra Louisiana är det i princip inga turister alls.

"Vi brukar ha omkring 8 000 personer här på stranden under Memorial weekend", sa en kommunalanställd som jag träffade. Han blickade ut över stranden, som var helt tom förutom på ett tiotal TV-bolag som ställt upp sändarbussar och kameror - och på mängder av olja som flutit i land i form av klumpar; olja blandat med sand och grus.

Den lokala stormarknaden på Grand Isle ekade tyst och öde. Restaurangerna var tomma. Däremot var de lokala motellen fullbokade - av saneringspersonal och folk som kallats in extra av den amerikanska kustbevakningen.

"Vi har ju precis hämtat oss från orkanen Katrina, som drabbade oss väldigt hårt. Så kommer det här nu", sa en annan person som jag pratade med. Hon har sommarbott på ön i 30 år och fick sitt hus förstört av Katrina.

"Och nu det här..." sa hon sorgset och gjorde en svepande gest över stranden från sin veranda.

På det lokala Community Center hade BP satt upp ett katastrofkontor, där fiskare och ortsbefolkning kunde ställa frågor eller ge kommentarer. Så länge vi var där såg jag knappt en enda människa gå fram till personalen.

Det finns väl inte så mycket att fråga om längre, antar jag.

Det råder en allmän uppgivenhet i södra Louisiana. Det är nästan som om folk gett upp. Och man kan förstå dom.

Oljekatastrof ändrar Obamas ståndpunkt?

I slutet av januari i år höll Barack Obama sitt första formella tal till nationen, det som kallas State of the Union. Jag skrev om det här på bloggen ett par gånger (se här respektive här).

En av de saker han tog upp var oljeborrning till havs. Det har funnits ett generellt förbud att etablera ny oljeborrning längs USA:s kuster sedan flera år. Detta är något som republikanerna körde som en av profilfrågorna i samband med det senaste presidentvalet. "Drill, baby, drill!" löds stridsropet från både John McCain och framförallt från Sarah Palin.

Obama och det demokratiska partiet har generellt varit mot oljeborrning längs kusterna. Miljöriskerna är för stora, har man menat. Men i sitt State of the Union gick Obama republikanerna till mötes och sa att han nu är för oljeborrning. Sannolikt handlade det om kohandel på hög nivå, det är ju flera viktiga lagförslag på gång i kongressen (några har antagits sedan dess) och det gäller att ge och ta i kompromissandets och förhandlandets förlovade konst - politiken.

Den amerikanska miljörörelsen protesterade högljutt och varnade bland annat för den ökade risken för utstläpp av olja i känsliga havsområden.

Och hur rätt fick de inte?

Med tanke på det som just nu händer vid en oljerigg strax utanför New Orleans, kanske Barack Obama ångrar sin utsträckta hand till republikanerna. Närmast obegripligt stora mängder olja pumpas nu ut i den mexikanska gulfen och mycket talar för att vinden vänder i dag eller i morgon och att det gigantiska oljebältet sakta kommer att flyta in mot en Mississippi-deltat, en biotop som formligen kryllar av liv som det ofta gör där salt och sött vatten möts.

Der ska bli intressant att se om oljekatastrofen i Gulfen innebär att Barack Obama ändrar sin inställning när det gäller oljeborrning längs kusterna.

Super Bowl-söndag

Det har blivit dags för årets största enskilda sporthändelse i USA: Super Bowl. Eller finalen mellan segrarna i de båda ligorna NFL (National Football League) och AFL (American Football League).

Det handlar alltså om amerikansk fotboll, vid sidan av baseboll den största sporten i USA sett till antalet åskådare, ekonomi och intresse.

Årets final spelas mellan New Orleans Saints och Indianapolis Colts och avgörs i ett varmt och soligt Miami. Matchen är stor i sig, men innehåller i år en extra dimension: Det är nu som New Orleans ska visa att man rest sig som stad efter den förödande Katrina-stormen 2005.

Medierna här har variut fyllda av reportage om den fattiga staden som drabbades så hårt och som nu mödosamt och långsamt håller på att hämta sig. Platsen i Super Bowl för the Saints handlar mycket mer om sportslig framgång. Det handlar även om att reparera stukad stolthet och visa resten av USA att man minsann är på fötterna.

Även spelarna i New Orleans, varav knappt någon är från närområdet, har uttalat att de känner sig extra tända på grund av invånarnas bakgrundshistoria och oerhörda engagemang för sitt lag och för sin stad.

Det återstår dock att se om Saints når ända fram. jag misstänker att the Colts vill ha ett ord med i den frågan... Matchen börjar om några få minuter.

Gustav - ett budskap från högre makter?

Orkanen Gustav är nu på väg att nå in över den amerikanska sydkusten och enligt uppgift har uppemot två miljoner personer evakuerat från de områden som väntas ta emot de hårdaste vindarna.

Omkring 10 000 personer sägs vara kvar i de centrala delarna av New Orleans. Uppskattningsvis är runt hälften av dem journalister. Här i amerikanska (TV-)medier går knappt fem minuter utan att vi får se en reporter rapportera live i hård blåst och regn. Oftast går det inte att höra vad reportern försöker skrika i mikrofonen på grund av vinden, men jag har en känsla av att det spelar mindre roll. Det är ju ett bildmedium, trots allt.

Samtidigt uppe i Minnesota har republikanerna bestämt sig för att minimera och/eller skjuta upp konventet - som skulle ha startat i dag. President Bush kommer inte att dyka alls. Inte heller flera andra prominenta gäster.

På flera håll - halvt på skämt, halvt på allvar - pratas det om att det är högre makter som blandat sig i den amerikanska presidentstriden. Hur ska man annars tolka att en av de värsta stormarna i mannaminne når USA exakt samtidigt som republikanernas partikonvent skulle börja? Här finns stort utrymme för spännande konspirationsteorier med religiös bas under lång tid framöver. När kommer den första boken i ämnet?

Republikanerna riskerar att blåsa bort

Barack Obamas tal som avslutade partkonventet i Denver på torsdagskvällen, amerikansk tid, innehöll allt. Ingen grupp var bortglömd, inga ämnen var frånvarande. Här fanns löften. Här fanns uppmaningar. Här fanns en rejäl dos amerikansk patriotism. Här fanns naturligtvis mycket kritik mot John McCain.

Däremot kom det ingen Bruce Springsteen upp på scenen efter talet...

Hur republikanerna ska toppa det här när deras konvent inleds nästa vecka i svenskbygdernas S:t Paul, Minnesota, är svårt att förstå. Och kanske deras partikonvent bokstavligt talat kommer att blåsa bort.

Orkanen Gustav är nämligen på väg in mot södra USA. Den väntas bli oerhört kraftig, ta sig in över sydstaterna på tisdag och redan nu har man börjat förbereda evakuering av 10.000-tals människor i New Orleans. Det går rykten om att republikanerna inte kan hålla partikonvent samtidigt som en ny svår storm drar in över Mississippi. Den sittande republikanske presidenten har ju fått oerhört hård kritik för att han och staten inte ställde upp tillräckligt för de som drabbades av Katrina för ganska exakt tre år sedan. Tropiska stormar är med andra ord känsliga saker inom partiet.

Det har de republikanska strategerna fått något rejält att bita i. Det kommer att blåsa hårt nästa vecka...