Många tittade på Obamas TV-reklam

Drygt 33 miljoner amerikaner tittade på Barack Obamas halvtimmeslånga TV-reklam på "prime time" i förrgår, onsdag. Det är mer än var tionde amerikan och mer än så om man bara räknar bort alla de som är för unga för att rösta.

Det är således inga tvivel om att kampanjen och dess "Infomercial" nådde ut till en bred allmänhet. Men nådde budskapen fram? Och påverkades osäkra väljare? Det är naturligtvis svårare att svara på.

De senaste opinionsundersökningarna, publicerade nu på morgonen, ger inga indikationer åt något håll. Barack Obama har en stabil nationell ledning på omkring 7-10 procentenheter i de flesta undersökningarna.

Vad som är intressant är att Obama fortsätter att dominera de flesta av de så kallade "swing states" och att han även hotar McCain i en del tradiditionellt republikanska delstaterna. Med tanke på det amerikanska systemet med majoritetsval - vinnaren i en delstat får samtliga elektorer oavsett om vinstmarginalen är liten eller stor - kan det alltså bli en riktigt jordskredsseger för Obama om han har marginalerna på sin sida.

Aktiekurser och opinionssiffror

Finns det ett direkt samband mellan utveckligen på börsen och opinionssiffornas förändringar? Enligt grannen, som jobbar som politisk reporter på ett av de större TV-bolagen, går det att avläsa förändringar i opinionen i nästan exakt korrelation med aktiekurserna. Faller index med fyra procent, faller McCains siffror med fyra procent. Stiger börsen med tre procent, faller Obamas opinionssiffror med motsvarande.

Hon hade inga konkreta belägg för teorin, men hade pratat en hel del med en av McCains närmaste medarbetare som noga följt utvecklingen under de senaste månaderna och som tyckte sig se ett mönster.

Skulle det här stämma så kan det bli ett jämnare val än vad de flesta (inklusive jag själv) tror. Aktiekurserna har stigit en del de senaste dagarna och även i dag har den amerikanska börsen inlett uppåt.

Samtidigt har det i dag publicerats flera opinionsmätningar som talar om ett ökat försprång för Obama, både nationellt och i de nyckelstater som i praktiken kommer att avgöra valet.

I går visades också den omtalade, halvtimmeslånga Obama-filmen på bästa sändningstid i ett antal TV-kanaler. Jag såg delar av den och kunde konstatera att den var proffsig och snygg. Enligt uppgift har den kostat mellan 3,5 och 5 miljoner dollar. Jag vet inte om denna kostnad bara är vad det kostar att boka upp reklamtiden i TV-kanalerna eller om produktionskostnaden också är inkluderad. Hur som helst så har ju inte Obama ont om pengar till sin kampanj.

Frågan är hur mycket filmen påverkar opinionen. Det skulle vara intressant att se siffror på hur många som faktiskt såg den - och hur många som påverkades av den.

Varför blir dollarn dyrare?

Sedan i somras har dollarna gått upp med över 30 procent jämfört med den svenska kronan. Nu står den strax under åtta kronor, efter att ha sjunkit något det sista dygnet. Varför?

Normalt sjunker en valutas värde när efterfrågan på valutan minskar. Det kan i sin tur bero på t ex ekonomiskt stagnation, minskad produktion och handel, låg räntenivå, för att det finns en misstro mot valutans kort- eller långsiktiga värdeutveckling eller på grund av allmän brist på förtroende för den ekonomiska utvecklingen i området.

I USA har vi definitivt ekonomisk stagnation. Räntan är låg. Marknaden står stilla. Det går varken att sälja fastigheter, bilar eller elektronik. Arbetslösheten ökar.

Dollarn borde sjunka som en sten. Eller?

Det finns olika teorier kring valutarörelser. Det finns ingen teori som ger den definitiva förutsägbarheten. Den senaste tiden har jag sett många både svenska och amerikanska ekonomiska experter som har haft totalt fel i sina analyser av framtida valutaförändringar.

Men för att återgå till frågan. Dollarn stiger i värde för att det finns en stor efterfrågan på den, trots den djupa krisen i den amerikanska ekonomin. Det finns flera anledningar, till exempel:

• Flykten från världens aktiemarknader har frigjort oerhört stora värden. Därmed ökar trycket på de stora valutorna, särskilt dollarn. Investerare placerar sina värden i valutan eller ökar sin handel i dollar.
• I tider av ekonomisk oro finns det en tendens att små och svaga valutor överges. Dollarns internationella dominans stärks – och då ökar efterfrågan.
• Dollarn har sannolikt varit för lågt värderad det senaste året. Det har ökat intresset för att köpa dollar.
• Många länder kommer att sänka sina räntor för att stimulera ekonomin. Det gör det mindre intressant att behålla sina sparade slantar i dessa valutor. Som en reaktion på detta och för att skydda sina valutor kan dock en del stater höja styrräntan. Vilket förstärker den ekonomiska stagnationen. Kom ihåg hur det var i Sverige 1991…

Den svenska kronan kommer sannolikt att stärkas mot dollarn framöver, men ingen vet säkert. Troligen kommer rörelserna vara fortsatt kraftiga, vilket de också är när det gäller värdeutvecklingen av värdepapper. Den här ekonomiska turbulensen får vi nog leva med en bra stund framöver.

Kristen höger och USA-valet

"Kan en kristen rösta på Obama? Sju synpunkter utifrån ett bibliskt perspektiv."

Det är rubriken på en halvsidesannons införd i gårdagens USA Toaday av någon som kallar sig John Bona, en person som uppenbarligen inte har någon brist på pengar. Svaret på frågan är, enligt samma annons, nej. Som kristen kan man inte rösta på Barack Obama. Annonsen ger en inblick i hur den kristna rörelsen på högerkanten tänker och resonerar.

De sju argumenten i sammanfattning:

1. Obama stödjer aborter.
2. Obama skulle välja domare till Högsta Domstolen som är fientliga till kristendom.
3. Obama skulle stödja de homosexuella.
4. Obama skulle slå sönder familjestrukturen.
5. Obama skulle indoktrinera barnen i USA.
6. Obamas karaktär och omdöme brister, han umgås med terrorister.
7. Obama skulle stödja radikala islamistiska terrorister och FN och demoralisera USA:s militär.

Annonsen avslutas med: ”We do not judge Obama – that is God’s Work.

Om val och aborter i South Dakota

Valdagen den 4 november handlar inte enbart om presidentval. Nya guvernörer ska väljas i elva delstater. 35 nya senatorer likaså. Liksom samtliga 435 ledamöter i representanthuset.

Dessutom kan många medborgare välja både ledamöter i delstatsparlament och lokala politiker. Här i Washington DC står till exempel de 13 platserna i lokala Council of the Districkt of Columbia på spel den 4 november. Tolv av platserna innehas i dag av demokrater, för övrigt.

Men valdagen innehåller mer. Invånarna i South Dakota ska säga ja eller nej till aborter. Och mycket talar för att det blir ett nej.

Abortdiskussionen är intensiv i USA. Sedan 1973 finns det ett beslut ("Roe v. Wade") i Supreme Court, Högsta Domstolen, som innebär att abort är legalt i hela landet med en del skillnader i detaljer.

Högsta Domstolens beslut har ifrågasatts ett flertal gånger och flera delstater är på gång för att få frågan prövad igen. Även John McCain har markerat att han vill ha en förändring när det gäller aborträtten och att beslutet om legalitet ska ligga på delstatsnivå.

Redan för ett par år sedan fick invånarna i South Dakota, en av de mest konservativa delstaterna i USA, rösta om aborträtten. Den gången blev det en seger för dem som ville ha kvar de rådande reglerna.

Nu är det alltså dags igen. Och den här gången tror många att abortmotståndarna kommer att vinna. Anledningen är främst att förslaget ser annorlunda ut den här gången. Det ska t ex vara tillåtet med aborter när en kvinna blivit gravid på grund av våldtäkt och/eller incest. Förra gången var det den absoluta abortlinjen som gällde, det vill säga den som Sarah Palin förordar och som inte ger en kvinna rätt till abort under några omständigheter förutom vid akut hot mot hennes liv.

Förslaget om ett "mjukare" abortförbud kan alltså vinna omröstningen i South Dakota den 4 november. I praktiken betyder dock inte detta beslut något förrän HD ändrat sitt prejudikat. Det finns flera delstater som redan har "vilande" beslut om abortförbud, som kommer att träda i kraft om HD t ex bestämmer att rätten att fatta beslut om abortlagstiftning ska ligga på delstatsnivå.

South Dakota anses redan i dag ha de mest restrektiva abortreglerna i landet. Bland annat måste en läkare informera en kvinna som vill göra abort att hon löper ökad risk att begå självmor. Det finns det inte en enda läkare i delstaten som genomför aborter i dag. Läkare flygs in från Minnesota till den enda abortkliniken, som ligger i Sioux Falls.

Den omvända Bradley-effekten

Det är tio dagar kvar och ingenting talar för att John McCain/Sarah Palin kan vända på det här. Opinionsmätning efter opinionsmätning visar att Barack Obama/Joe Biden leder övertygande både nationellt och i de viktigaste "swingstaterna".

Det enda som möjligen skulle kunna tala emot Obama är den så kallade Bradley-effekten. Den kallas så efter Tom Bradley, en svart polititiker i Kalifornien som ställde upp i guvernörsvalet 1982. Bradley ledde klart i alla undersökningar inför valet men förlorade ändå. Vad man säger i en opinionsundersökning är en sak. Särskilt om man blir intervjuad eller inte kan garantera sin anonymitet. Svaren blir då ofta politiskt korrekta.

När man sedan står där för sig själv i röstbåset så är anonymiteten garanterad och då kastar man bort korrektheten. Man uppger en sak men handlar på ett annat. Ett välkänt fenomen i samband med enkäter och olika former av studier.

Således ska inte Obama/Biden vara alltför säkra på deras till synes stora ledning.

Å andra sidan har man här i USA börjat prata om den omvända Bradley-effekten. Det handlar om vita konservativa personer med arbetarbakgrund, som av tradition har haft svårt att acceptera african-americans som likvärdiga. När de pratar med varandra så är de troligen oerhört fördömande mot Obama, som ju dessutom har Hussein som mellannamn...

Men när de står där i valbåset så tänker de på hur hårt de drabbats av den finansiella krisen, på hur stor risken är att de kan bli arbetslösa och att de och deras barn sannolikt behöver hjälp och stöd från samhället. Och då blir det ändå en röst på Obama/Biden. Det är ju ingen som ser...

Chockad Greenspan inför kongressutskott

Tidigare chefen för Fereral Reserve, Alan Greenspan, var i dag kallad till ett av representanhusets utskott för att redogöra för sin syn på den ekonomiska krisen. Han sa bland annat att USA går mot en kraftig ökning av uppsägningar och arbetslöshet och att bostadpriserna kommer att fortsätta sjunka "i många månader till".

"Vi går mot en kris som är mer allvarlig än vad jag kunde föreställa mig", sa Greenspan till utskottet.

Enligt Washington Post kallade han situationen för "once-in-a-century credit tsunami" och sa att han var chockad över att banker och finansinstitut inte hade bättre koll på riskerna med den massiva utlåningen.

Han medgav att han missbedömt marknadens förmåga till självreglering och att den ekonomiska modell som han stått bakom i 40 år, innehåller brister som kan leda till sådana här konsekvenser.

Greenspan vill nu reglera finansmarknaden hårdare för att återställa stabiliteten. Det är en kovändningen från den förre centralbankschefen. Han har närmast varit symbolen för tron att en avreglerad marknad på egen hand ska hitta effektiva metoder för att identifiera och undvika för stora risker.

Något som visat sig vara ett rent önsketänkande.

Toppmöte i Washington 15 november

Det är nu klart att det aviserade internationella toppmötet om den ekonomiska krisen ska hållas här i Washington DC-området den 15 november, det vill säga knappt två veckor efter USA-valet. Minst ett 20-tal ledare från de största länderna ska bjudas in. Sannolikt kommer inte Sverige finnas med på inbjudningslistan.

Vi kan kan utgå ifrån att det blir stor uppmärksamhet och troligen också en hel del protester i samband med mötet. Jag lovar att återkomma med rapporter vad det lider.

Hälso- och sjukvårdens brister och framtida organisering är en av de mest omdiskuterade frågorna i det amerikanska presidentvalet. För växterna i det här landet finns det redan en "Health Care Plan". Till och med preventiv...

Bostadslösheten ökar i USA

Som ett brev på posten kommer nu de första preliminära siffrorna som visar att antalet hemlösa stiger i USA. I våras skrev jag ett reportage i ämnet för en svensk tidning. Statistiken visade då att antalet hem- eller bostadslösa varit ungefär detsamma under de senaste åren och i vissa städer även minskat.

Problemet är bara att USA haft en långvarig högkonjunktur och i själva verket borde hemlösheten ha minskat betydligt mer under den här tiden. I artikeln skrev jag att många är bekymrade över den här situationen. Det finns risk för en kraftig ökning av bostadslösheten när ekonomin blir sämre. Och nu är vi där.

USA Today rapporterar i dag att antalet utmätningar på grund av att folk inte klarar av sina bostadslån, ökat med 300 procent på tre år. I år har redan mer än två miljoner amerikanska bostäder tagits över av långivaren (foreclosure) och sålts för att lösa lånen - eller åtminstone delar av dem.

Som en direkt följd stiger antalet hushåll som saknar fast bostad. I de flesta amerikanska storstäder är det nu fler familjer som söker tillfällig bostad eller bostadsstöd ("house aid or shelter") jämfört med för ett år sedan. I några fall, som i New York City, handlar det om ökningar på 30 procent på ett år.

Här i washington DC har borgmästaren, demokraten Adrian Fenty, beslutat om ett ambitiöst program med målet att bostadslösheten ska vara borta inom tio år. Programmets första två år har varit framgångsrika, men med den ekonomiska krisen lär målet bli svårt att nå.

Om kapitalismens död och Keynes återuppvaknande

Karl Marx förutspådde kapitalismens död genom dess inbyggda paradox - det som han teoretiskt uttryckte som profitkvotens fallande tendens. Kort och mycket förenklat innebär denna teori att kapitalismen utvecklas snabbt i ett omoget och inledande skede, pengar och resurser allokeras direkt och effektivt via konkurrens och med vinsten (profiten) som drivkraft.

När en marknad är mättad eller mogen, faller profitkvoten. Kapitalet söker då nya marknader. På sikt går allt mer av investeringarna till icke-produktiva marknader, eftersom de basala marknaderna inte går att utveckla mer. Vi får vad man brukar kalla en spekulationsekonomi, där allt mer resurser eller kapital sätts in i finansiella marknader. Det kan vara handel med värdepapper, spekulationer i framtida marknadsförändringar (förändringar av fastighetsvärden, valutaförändringar, derivat etc) eller liknande.

Som vi väl känner till så har spekulationsmarknader en tendens att utveckla bubblor som sedan kan spricka. Vi hade en kännbar sådan finansiell kollaps i början av 1990-talet och befinner oss av allt att döma i en ny just nu.

Detta har fått huvudledaren i dagens Washington Post att ställa frågan "Is Capitalism Dead?". Inte helt oväntat svarar ledarskribenten nej på den frågan. Däremot beskrivs den amerikanska kapitalismen som varande i en djup strukturell kris, vars rötter står att finna i vågen av avregleringar som inleddes redan under Reagans tid som president.

Dagens kris lär oss att det behövs en ny modell av kapitalism, menar Post. Den måste innehålla tydligare spelregler och regleringar och fler "konsistenta principer". Staten kan inte lämna fältet fritt för ohämmade spekulationskapitalister som bara tänker på kortsiktiga vinster.

Fast är det där så nytt? Tydliga regleringar tillsammans med en massiva statlig intervention på marknaden är ju i själva verket inget annat än klassisk keynesiansk ekonomisk politik (efter John Maynard Keynes).

Det visar väl egentligen bara att allting kommer tillbaka. Det har blivit dags att damma av Keynes, ropa på fler regleringar och mer aktivt försöka hålla tillbaka icke-produktiva spekulationer.

Jag skulle tro att nyliberaler kommer att ha det tufft några år framåt.

Välgörenhet - det sociala smörjmedlet

Alltmedan John McCain talar om att Barack Obama står för socialism och att han vill "spread your wealth", ökar arbetslösheten, de ekonomiska skillnaderna och den sociala utsattheten i USA.

Den offentliga sektorn inom det sociala området är försvinnande liten i USA, både på lokal, delstats och federal nivå. En väldigt stor del av det som görs för utsatta grupper, görs via frivillighet, ideell verksamhet och välgörenhet.

Utan donationer och en gigantisk ideell sektor hade situationen för väldigt många fattiga och svaga i USA varit betydligt värre. I många fall hade man överhuvudtaget inte klarat sig. Välgörenhet är det sociala smörjmedlet i ett land som saknar en gemensam, skattefinansierad social sektor.

Enligt en studie som nyligen publicerades i USA Today så skänkte amerikaner mer än 300 miljarder dollar till olika former av välgörenhet under förra året. Varje hushåll donerar i genomsnitt nästan 2000 dollar varje år, enligt en annan studie. Åtta av tio amerikaner skänker varje år antingen pengar eller tid till någon form av social insats. Det är självklart att artister, politiker, idrottstjärnor och andra kändisar regelbundet ställer upp i olika kampanjer eller för olika välgörande ändamål.

Välgörenhet är närvarande överallt. Bara i vår närmaste bekanstkapskrets känner vi folk som till exempel regelbundet fixar mat till hemlösa och samlar in barnböcker till fattiga familjer.

Olika delar av USA ägnar sig olika mycket åt välgörenhet. Den konservativa mormondelstaten Utah leder både tid- och pengaligan. Här ger man mest pengar och ägnar mest tid åt välgörenhet. Annars är det överlag delstaterna i nordöst som donerar mest, som New York, New Jersey, DC, Connecticut och Maryland.

Minst pengar ger invånarna i West Virginia, men generellt görs minst donationer i mellanvästern. Där ligger man å andra sidan i topp när det gäller ideella insatser räknat i tid. Här placerar sig delstaten New York på 50:e och näst sista plats. Bara Nevada ligger efter.

Greenspan, derivaterna och manlig härskarteknik

Från hjälte till skurk på ett halvår. Federal Reserves ordförande i nästan 20 år, Alan Greenspan, utmålas som en av dem som är skyldig till den finansiella krissituation som uppkommit. De senaste veckorna har jag tagit del av åtminstone fyra rejäla hängningar av den tidigare närmast helgonförklarade centralbankschefen. New York Times, Washington Post, National Public Radios ekonomiprogram samt CNN har alla pekat ut Greenspan som "skyldig".

Det är framförallt hans hårdnackade motstånd mot regleringar (det som han hyllades för tidigare) som nu kritiseras och då särskilt att han vägrade reglera handeln med så kallade derivater, som började uppträda i större skala här under andra halvan av 1990-talet och vars totala omsättning formligen exploderat de senaste tre, fyra åren.

Det fanns de som redan för tio år sedan såg vad som var på gång och ville reglera denna handel. Risken är annars att handeln skenar iväg och att detta i sin tur kan medverka till en ny finansiell bubbla, menade man. Och hur rätt hade man inte. Handeln med derivater, tillsammans med avregleringar inom bolånesektorn har lett till en gigantisk bubbla som nu spricker fullständigt.

Det var främst Brooksley Born, ordförande i den kommission som övervakar och reglerar handeln med så kallade futures (terminsaffärer), som slogs för mer regleringar. Hon blev dock närmast utmobbad av Greenspan, som tillsammans med några andra gubbar ur båda partierna lyckades knäcka Born såpass att hon fann det för gott att säga upp sig.

Nu har medierna grävt upp denna strid snart tio år gamla strid. Det är en mycket intressant läsning som även innehåller inte så lite symbolik: En ensam kvinna i en totalt mansdominerad ekonomivärld, där denna kvinna dessutom har mage att utmana och ifrågasätta den rådande manliga enigheten om det vettiga med helt eller delvis oreglerade finansiella marknader.

1999 skrattade de etablerade männen år henne och anklagade henne för att inte förstå, för att driva en egen agenda och för att vilja minska den ekonomiska tillväxttakten.

Nu skrattar inte dessa män längre. De flesta hörs inte alls och vägrar uttala sig offentligt. Några av dem har i alla fall så mycket heder i sig att du nu i efterhand erkänt att de hade fel.

Vågar McCain utmana?

Medierna här i USA spekulerar i om John McCain ska våga konfrontera Barack Obama i kväll med anklagelserna om samröre med en före detta "terrorist" - William Ayers. McCain blev kritiserad (bl a av Obama själv) för att han inte gjorde det under den förra debatten, trots att han i sina tal och i annonser varit väldigt explicit kring detta.

I en radiointervju i går lovade han i princip att ta upp anklagelsen. Vi får väl se. Grejen är att McCain-kampanjen kraftigt tonat ner de värsta nedsmutsningstricksen de senaste dagarna. Istället har man försökt föra fram olika budskap om den finansiella krisen. Så det verkar som om republikanernas kampanj snarare är inriktad på att ta en något mer seriös och saklig diskussion, eftersom fulkampanjen uppenbarligen inte lönat sig. Åtminstone inte om man får tro opinionsundersökningarna.

I går presenterade McCain ett förslag som bland annat innebär skattelättnader på totalt drygt 50 miljarder doller för pensionärer och arbetslösa. Problemet är bara att man ligger efter. I måndags presenterade demokraterna och Obama ett stimulanspaket på runt 60 miljarder dollar, som även det fokuserar på skattelättnader för pensionärer samt subventioner för hårt drabbade bostadsägare.

Kvällens debatt anses allmänt vara McCains sista chans att vända opinionen. Det kommer att bli väldigt intressant att se om han lyckas. Det har hänt förr.

Fast jag har ju redan utropat Obama som segrare och det står jag fast vid...

Populisten Palin

Det var två helt olika möten. Ett präglades av en intellektuell och närmast akademisk karaktär. Det andra av en populism som fick mig att minnas ny demokratis valmöten under början av 1990-talet.

Jag har varit i Virginia, en swing state där både demokrater och republikaner nu satsar för fullt. I söndags kväll talade Bill Clinton inför 5 000 personer vid universitetet i Richmond. Dagen efter, på Columbus Day, var det dags för Sarah Palin som drog runt 10 000 personer till den stora motorstadion utanför Richmond.

Ni kan ju gissa vem som var intellektuell respektive populist.

Skillnaden var faktiskt slående. Bill Clinton, som talade utan manus, framstod nästan som en folkbildare i sitt tal. Han redogjorde för hur det ekonomiska systemet fungerar, vilka konsekvenser den finsiella krisen kan föra med sig och vilka tänkbara motåtgärder som finns. Han tog upp hälso- och sjukvården och la fram fakta om hur mycket den egentlig kostar, hur (lite) effektiv den är i internationella jämförelser och varför en allmän sjukvårdsförsäkring i själva verket är en samhällsekonomiskt lönsam affär eftersom en sådan minskar de enorma ekonomiska läckor som finns i dagens system. En stor del av de 16 procent av BNP som sjukvården kostar i USA, går åt till kringkostnader. Jurister, försäkringsbolag, utredare, byråkrater. Ungefär tre procent går till de rena vårdinsatserna.

Sarah Palins tal var hårt manusbundet och innehåll väldigt få konkreta sakpolitiska redovisningar. Däremot en mängd klyschor och slagord staplade på varann. Det handlade om "drill, baby, drill" (om att utvinna mer olja i USA), om att John McCain är den enda presidentkandidaten som "verkligen kämpat för dig" (om McCains tid som marinsoldat) och om att "USA behöver en president som vet vad det betyder att leda" (om McCains ledaregenskaper). Och så vidare. Palins tal bemöttes av enormt bifall och stämningen var stundtals extatisk.

Det får mig att minnas Ians och Berts framfart med Vivianne Franzén som torped sommaren 1991. Ni vet, den där sommarturnén med drickarbackar. Jag var på några av deras möten i egenskap av reporter och upplevde samma blandning av ren populism, stämningshöjande grepp, förenklade och hårdvinklade budskap och i nästan ingenting alls av sakpolitik, folkbildning eller resonerande.

Då räckte den stämningen ända in i riksdagen.

Det ska bli intressant att se om den polulistiska Palin kan lyfta den tröge McCain - som mer och mer framstår som en tämligen förvirrad och trött gammal man - och om hon, tillsammans med ett något lugnare finansiellt läge, kan få kampanjen att jämna ut sig något. Just nu leder Barack Obama/Joe Biden stort i alla opinionsundersökningar.

Amerikanska staten stödjer Manchester United

Washington Post skriver i dag om att den pågående finanskrisen kan få konsekvenser också för idrotten. Flera storlag i världen har banker, finansinstitut eller försäkringsbolag som huvudsponsorer. Det handlar totalt om väldigt stora belopp och för en enskild klubb kan det betyda skillnaden mellan en stabil ekonomi och att plötsligt befinna sig på gränsen till konkurs.

Dessutom har föreningarna (eller företagen som det allt oftare handlar om) precis som många andra enskilda eller företag svårare att finansiera investeringar via lån.

Post exemplifierar med klubbar från engelska Premier League. Bland annat har Liverpool aviserat att det planerade nybygget av en ny stadion har fördröjts på grund av krisen. Och Manchester Uniteds huvudsponsor, det amerikanska försäkringsbolaget AIG, dras med mycket stora ekonomiska problem. Företaget räddades från konkurs endast på grund av ett miljardstöd från den amerikanska staten för ett par veckor sedan.

Det finns de som tycker att Man United borde ta bort AIG från sina matchtröjor. Istället borde det stå US FED. Och det är ju rätt kul.

Chanslös McCain

Det var "my friends" hit och "my friends" dit och nog försökte han vara personlig och offensiv och framstå som en framtidens ledare. Men senator John McCain gav bara ett trött och gammalt intryck, han pratade för mycket om sin idol Ronald Reagan och han var ärligt talat totalt chanslös i gårdagens debatt mot Barack Obama.

Det blev således inte det nödvändiga lyft som kampanjen så desperat behövde. Långt därifrån. Eller snarare tvärt om. Opinionsmätningarna direkt efter debatten visade också att de flesta tyckte att Obama gjorde betydligt bättre ifrån sig jämfört med McCain.

I dag har republikanernas fulkampanj fortsatt, bland annat i samband med en längre intervju i den närmast komiskt McCain-vanliga TV-kanalen Fox.

Var ska McCain titta i kväll?

Det lär inte slås några tittarrekord i samband med kvällens debatt, den andra i ordningen mellan presidentkandidaterna John McCain och Barack Obama. Trots att McCain-lägret gjord vad det kunnat för att elda på stämningen (se förra inlägget), så är stämningen inför debatten ganska avslagen. Fokus här är istället den finansiella krisen.

Det ska dock bli intressant om John McCain fortsätter med sin smutskastning när han nu ska stå öga mot öga med sin motståndare. Sannolikt blir tonläget något mildare...

Dessutom spekulerar i amerikanska medier i om McCain kommer att titta på Obama den här gången. Under förra debatten bevärdigade McCain inte Obama med en blick, samtidigt som Obama vände sig direkt till McCain med både tal och ögonkast vid ett flertal tillfällen.

I går på TV-kanalen NBC jämförde man kroppspråk, gester, ansiktsuttryck med mera mellan de fyra kandidaterna. Jämförelsen utföll inte till McCains fördel om man säger så. Palin däremot beskrevs som levande och uttrycksfull. Både hon och Biden skrattade eller log ofta med varandra under sin debatt. Inte bara mot varandra. Om ni fattar skillnaden.

McCain goes dirty

Vita Husets 700 miljarder stora räddningsplan (bail out) verkar inte lugna finans- och börsmarknaderna och i takt med att aktier och banker faller runt om i världen så ökar republikanernas desperation.

McCain/Palin är på väg att förlora. Stort. Varje dag med förvärrad finanskris leder till bättre opinionssiffror för Obama/Biden. Just nu verkar den genomsnittliga skillnaden mellan de båda presidentkandidaterna vara uppemot tio procentenheter sett över hela landet.

"Who is Barack Obama?" är temat på republikanernas kampanj sedan den gångna helgen. Och deras svar är att han är skum, han umgås med terrorister, han är vänsterradikal och att han är allmänt opålitlig. "Kitchen Sink Strategy" kallar man det här. Att man kastar in allt man har i striden, allt som på något sätt går att använda mot motståndaren. Termen användes för övrigt av Obama i våras och handlade då om att Hillary Clinton tog till alla till buds stående medel för att racka ner på sin motskandidat.

John McCains valkampanj verkar helt och hållet gått över till osakligheter, personangrepp och smutskastning. Det gäller såväl TV-annonser som tal de senaste dagarna av både McCain och av Sarah Palin. Tråkigt att se, men intressant. Det sägs att negativt kampanjande lönar sig, men jag vete 17. Nog har väl folk större intelligens än så? Eller som vår gode vän Fred sa i helgen: "I would be embarassed if people buy this".

Nygammal svensk deckarvåg

Stieg Larssons "The Girl With the Dragon Tattoo" gick direkt in på fjärde plats på Best Seller-lista i helgens N Y Times Book Review. Och i Washington Post ligger den på tredje plats på motsvarande lista, en placering upp jämfört med förra veckan.

Samtidigt kommer nu två Maj Sjöwall/Per Wahlöö-alster ut i nytryck här. Det är de två första böckerna i parets tio romaner om brott, "Roseanna" (1965) och "The Man Who Went Up In Smoke" ("Mannen som gick upp i rök", 1966), som ges ut i pocket med nyskrivna introduktionstexter.

Romanen "The Story of Edgar Sawtelle" toppar både Post's och N Y Times' bästsäljarlistor. Den är skriven av David Wroblewski. Den handlar om pojken Edgar som är stum och som flyr ut i skogarna i Wisconsin tillsammans med tre hundar efter att hans pappa avlidit. Det är Wroblewskis debutroman och den har blivit hyllad av både recensenter och läsare här i USA.

USA som curling-samhälle

För några dagar sedan skrev jag om socialtjänsten i USA och i en efterföljande liten diskussion så pratade vi om Sverige som curlingstat. I ett inlägg skrev Hanna:

"Jag blir lite nyfiken på det du säger om att USA "i många avseenden är en minst lika väl utvecklad curlingsstat som Sverige. Om inte mer...". På vilket sätt? Exempel?"

Det handlar om den amerikanska rättstraditionen och -praxis. Här kan man ju bli stämd på miljonbelopp om man serverar en varm kopp kaffe och kunden råkar spilla kaffet och bränner sig. Denna praxis gör att man blir behandlad som en idiot i vissa sammanhang. Bara för att leverantören av varan eller tjänsten vill klargöra vem som ansvarar för vad.

Det finns ett tydligt exempel på vad detta kan leda till när det gäller överbeskydderi och som jag tidigare skrivit om. Poolerna och hur säkerheten kring dessa fungerar. Man överlåter inte för en sekund till föräldrarna att själva ta ansvar för sina barn. Badar man i bassängen ska en utbildad badvakt finnas på plats. Punkt. Det gäller även vuxna. Ingen får bada utan att en badvakt är närvarande. Det spelar ingen roll om man heter Michael Phelps. Man får heller inte ha cyklop på sig eftersom det anses vara farligt. Armpuffar är det inte tal om - då invaggas man i någon slags falsk säkerhet och tro på att man kan simma.

Samma fenomen möter vi inom skolan, när vi går och handlar eller besöker sjukhus. Man tillåts inte ta eget ansvar eller "göra själv".

Risken att bli stämd innebär att man tar det säkra före det osäkra och minimerar den enskildes möjligheter att själv agera, fatta beslut eller ta ansvar.

Det är en märklig paradox i ett samhälle som i övrigt präglas av individuella val och en minimal offentlig sektor.

När jag får tid ska jag undersöka denna amerikanska ansvarsparadoxen närmare. Den är väldigt intressant.

Palin klarade sig bra - men det räcker inte

Nå, vem vann gårdagens debatt? Enligt de flesta opinionsundersökningar som gjordes direkt efteråt, så tyckte de flesta att Joe Biden klarade sig bättre än Sarah Palin. Men Palin klarade sig bra, inga magplask eller pinsamma kunskapsluckor.

Själv tyckte jag dock att Biden vann debatten tämligen komfortabelt. Palin hade egentligen inte särskilt mycket konkret att komma med. Det var mest klyschor och slagord utan något egentligt innehåll.

Så även om Sarah Palin lyckades förhållandevis bra, så kommer inte enbart detta att räcka för att vända motvinden som John McCain och republikanerna har just nu.

Om ett par timmar ska representanthuset återigen rösta om räddningsplanen (enligt devisen: "Vi röstar tills den går igenom"). Sannolikt godkänns den och frågan är hur detta kommer att påverka opinionen. Kanske kan det, tillsammans med gårdagens hyfade insatsen av Palin, ändå leda till att McCain kan se lite plussiffror.

Samtidigt meddelar New York Times att McCain-staben nu bestämt sig för att lägga ner kampanjen i swing-staten Michigan. Obamas ledning i opinionsundersökningarna anses vara för stor. Man satsar istället på övriga delstater där det står och väger. Åtta miljoner dollar har man kampanjat för i Michigan. Money down the drain...

En indikation på viss uppgivenhet?

National Public Radio (NPR) hade i morse ett längre inslag om den svenska bankkrisen i början av 1990-talet. Dåvarande skatteminister Bo Lundgren med flera intervjuades. Intressant att få ett amerikanskt perspektiv på denna makalösa tid av fast växelkurs, skyhöga räntor, bolånekollaps, drastiskt höjd arbetslöshet, sänkta ersättningsnivåer för sjuka och arbetslösa och människor som fick gå från hus och hem.

Palin vs journalisterna

Den klassiska skjutjärnsjournalistiken - här i USA understundom kallad "Gotcha Journalism" ("där fick jag dig") - har haft några tuffa år. Istället har den mjukare och mer resonerande intervjutekniken, med så kallade öppna frågor blivit alltmer populär och dessutom allmänt ansedd varandes mer effektiv. Poängen är att de på ytan tuffa frågorna ofta bara leder till att den intervjuade låser sig eller låter bli att svara på frågan eller att det blir en konflikt mellan reportern och den intervjuade som tar bort fokus från det egentliga ämnet.

Metoden har några kända och inflytelserika förespråkare, t ex den kanadensiske journalisten John Sawatsky, som varit och föreläst en massa gånger för svenska journalister. Många har tagit mycket intryck av Sawatsky och hans kollegor och rådde en ren Sawatskysjuka bland svenska reportrar. Det var frågor som "Hur tänkte du då?" och "Hur känner du inför...?" i parti och minut. Overkill är bara förnamnet. Allting ska användas med måtta. Även Sawatsky.

Hur som haver. Skjutjärnsjournalistiken var på väg att dö.

Men de senaste veckorna har begreppet åter börjat diskuteras. Anledningen är Sarah Palin. I några stora intervjuer har hon nitats rejält av reportrar. Såpass rejält att hennes försvarare i det republikanska partiet nu går ut och anklagar medierna för att bedriva osaklig "Gotscha Journalism".

Palin har haft svårt att svara på frågor om "the Bush Doctrine", om varför hon är Rysslandskännare bara för att hon bor i Alaska (som råkar gränsa till Ryssland), om domar i Högsta Domstolen, om vilka dagstidningar hon läser osv.

Klipp från dessa frågor och svar har vevats om och om i amerikanska TV-kanaler och det är bakgrunden till varför medierna nu kritiseras för osaklighet och skjutjärnsjournalistik.

Och även om jag tycker att John McCains val av Sarah Palin som VP är förbluffande och närmast desperat, så ligger det ändå något i kritiken. Palin har tidvis utsatts för rätt onödiga "Gotcha-frågor". Att bara nita någon för nitandets skull är inte bra. Då närmar vi oss sensations- och blodtörstjournalistik. Ingen är betjänt av det.

God journalistik ska vara relevant, saklig och sann. Svårare än så behöver det inte vara.

Socialtjänsten och mördade fosterbarn i USA

Boende längs en gata i Calvert County, strax väster om Washington DC, reagerade i fredags när de såg en liten 7-årig flicka komma gående i pyjamas och med kroppen full av blåmärken och skador. De kontaktade sheriffkontoret som tog hand om barnet. Hon berättade var hon bodde och några poliser åkte dit för att kolla läget.

Där hittade de två andra flickor. Döda. I frysen. De skulle varit 9 och 11 år om de levt.

De tre flickorna hade flera år tidigare placerats som fosterbarn hos nu 43-årig kvinna, som varje månad kunnat lyfta totalt 2 400 dollar per månad (ungefär 17 000 kr) i bidrag för att ta hand om de tre barnen. Sannolikt var det pengarna som gjorde att kvinnan anmälde sig som fosterförälder. Och hon godkändes av myndigheterna, trots att hon några år tidigare hade gjort personlig konkurs och också dömts för ringa fall av misshandel.

Hur länge de båda barnen varit döda är oklart. Polisen tror att det kan handla om minst ett år. Däremot är det klart att socialtjänsten i USA inte fungerar särskilt bra. Det gäller generellt och det gäller inte minst barnavården. Varje år far tusentals barn illa i det här landet på grund av de sociala myndigheternas inkompetens, ovilja att agera, brist på resurser eller för att lagstiftningen lägger hinder i vägen.

I våras gjorde jag ett par längre reportage om sociala frågor inför höstens presidentval för en tidning i Sverige. Jag kunde snabbt konstatera att de sociala frågorna har en helt annan ställning här i USA jämfört med i Sverige.

Det finns egentligen ingen motsvarighet till vad vi kallar socialtjänst. Mycket av det som kommunernas socialtjänster ansvarar för i Sverige, sker här via frivilliga insatser genom organisationer eller församlingar. Tidiga insatser, prevention, existerar knappt alls inom de många områden. Det offentliga åtagandet när det gäller missbruksfrågor är minimalt. Uppföljningar och utvärderingar av sociala insatser görs sällan eller aldrig. Och så vidare.

En del säger lakoniskt att socialtjänsten i USA består av poliser, domstolar och fängelser.

Det ligger en del i det.

Enligt en artikel i dagens Washington Post saknar nästan alla delstater i USA ett uppföljningsprogram för fosterhemsplaceringar. Eller, med andra ord: Man slänger iväg barnen utan någon större kontroll och hoppas sedan på det bästa.

När det gäller fallet med de döda flickorna i frysen är fostermamman häktad, misstänkt för mord. 7-åringen är omhändertagen och vårdas för närvarande på sjukhus. En ny fosterhemsplacering är redan beslutad för henne.

Det är bara att hoppas att hon får det bättre nu.