Det svenska valet pågår för fullt denna söndag och i morse bläddrade jag igenom våra tidningar här i Washington DC för att läsa vad de amerikanska medierna skriver inför valet.
Inte ett ord.
Jag satte på datorn för att kolla in andra amerikanska tidningar och etermedier och vad de har om valet.
Förgäves.
Intresset för ett val i ett litet land i norra Europa verkar vara i det närmaste obefintligt. Jag har hitta några småartiklar och notiser och ett par inlägg i bloggar kopplade till större tidningar. Det är allt.
Jag antar att själva valresultatet kommer att rapporteras i morgon och jag ser att nyhetsbyrån AP med flera lagt ut texter nu under dagen. Men i övrigt ingenting inför valet, inga analyser, inga porträtt av valets profiler, inga presentationer av partierna.
Man kunde ju möjligen tycka att Sverigedemokraternas framgångar i opinionsmätningarna borde ha renderat åtminstone ett eller annat större reportage i amerikanska medier. Men icke.
Däremot ägnar amerikanska medier mycket uppmärksamhet åt det afghanska valet, vilket kanske är förståeligt med tanke på USA:s aktiviteter i landet...
söndag 19 september 2010
onsdag 15 september 2010
Intressanta primärval på flera håll
Från den yngste till den äldste. Vince Gray vann primärvalet för den demokratiska borgmästarkandidaturen i DC överlägset i går, tisdag. Siffrorna är ännu inte klara, men som det ser ut fick Gray 53 procent av rösterna mot 47 för sittande Adrian Fenty.
Fenty, den yngste borgmästaren någonsin i Washington DC, tvingas därmed lämna posten efter bara en mandatperiod, något som ingen trodde för bara ett halvår sedan. Han efterträds av Gray, som ironiskt nog blir den äldste borgmästaren någonsin. Han är 67 år och kommer alltså vara 71 vid nästa val. För den som är intresserad av bakgrunden kan jag rekommendera en väldigt bra artikel i dagens Washington Post. Fentys misstag kan en och annan politisk strateg säkert lära sig rätt mycket av...
Överhuvudtaget var det en del intressanta primärval runt om i landet i går. Främst i Delawere, där den i princip helt okända Tea Party-kandidaten Christine O'Donell överraskande vann mot den stora favoriten Mike Castle. O'Donell blir nu republikanernas kandidat till senaten. Vilken demokrat hon ska möta är ännu oklart. Senatsplatsen är vice president Joe Bidens gamla. Han har suttit på det mandatet sedan valet 1972. Enligt rapporter jublade demokraterna över O'Donells seger, hon anses vara för extrem för att locka väljarna i den politiska mittfåran.
För detta presidenten Bill Clinton uttalade sig för övrigt i en AP-intervju i går att "många av republikanernas kandidater (inför höstens val) får George W Bush att framstå som liberal".
Han har onekligen en poäng.
Fenty, den yngste borgmästaren någonsin i Washington DC, tvingas därmed lämna posten efter bara en mandatperiod, något som ingen trodde för bara ett halvår sedan. Han efterträds av Gray, som ironiskt nog blir den äldste borgmästaren någonsin. Han är 67 år och kommer alltså vara 71 vid nästa val. För den som är intresserad av bakgrunden kan jag rekommendera en väldigt bra artikel i dagens Washington Post. Fentys misstag kan en och annan politisk strateg säkert lära sig rätt mycket av...
Överhuvudtaget var det en del intressanta primärval runt om i landet i går. Främst i Delawere, där den i princip helt okända Tea Party-kandidaten Christine O'Donell överraskande vann mot den stora favoriten Mike Castle. O'Donell blir nu republikanernas kandidat till senaten. Vilken demokrat hon ska möta är ännu oklart. Senatsplatsen är vice president Joe Bidens gamla. Han har suttit på det mandatet sedan valet 1972. Enligt rapporter jublade demokraterna över O'Donells seger, hon anses vara för extrem för att locka väljarna i den politiska mittfåran.
För detta presidenten Bill Clinton uttalade sig för övrigt i en AP-intervju i går att "många av republikanernas kandidater (inför höstens val) får George W Bush att framstå som liberal".
Han har onekligen en poäng.
måndag 13 september 2010
Förvånansvärt spännande borgmästarval i DC
Trots att det egentligen är sju veckor kvar till valet, så avgörs det vem som blir borgmästare här i Washington DC redan i morgon, tisdag.
Anledningen är att den amerikanska huvudstaden i praktiken leds och styrs av ett parti, demokraterna, som normalt brukar få mellan 70 och 90 procent av rösterna. Vid presidentvalet 2008 fick t ex Barack Obama 93 procent...
I morgon är det alltså dags för demokraterna att hålla lokalt primärval. Man ska utse sin borgmästarkandidat. Och den som utses kommer sedan att vinna valet i överlägsen stil.
Så det är nu spänningen infinner sig, inte i det riktiga valet den 2 november.
Kampen står mellan sittande borgmästaren Adrian Fenty och utmanaren Vincent Gray, nuvarande ordförande i motsvarigheten till kommunstyrelsen. Med tanke på hur de här fyra åren varit för DC, borde Fenty vinna enkelt och klart:
Anledningen är att den amerikanska huvudstaden i praktiken leds och styrs av ett parti, demokraterna, som normalt brukar få mellan 70 och 90 procent av rösterna. Vid presidentvalet 2008 fick t ex Barack Obama 93 procent...
I morgon är det alltså dags för demokraterna att hålla lokalt primärval. Man ska utse sin borgmästarkandidat. Och den som utses kommer sedan att vinna valet i överlägsen stil.
Så det är nu spänningen infinner sig, inte i det riktiga valet den 2 november.
Kampen står mellan sittande borgmästaren Adrian Fenty och utmanaren Vincent Gray, nuvarande ordförande i motsvarigheten till kommunstyrelsen. Med tanke på hur de här fyra åren varit för DC, borde Fenty vinna enkelt och klart:
- De kommunala skolorna har äntligen börjat bli bättre. Eleverna i alla stadsdelar och i alla årskurser har förbättrat sina testresultat jämfört med övriga landet, i några fall kraftigt.
- Ett antal kommunala skolor, parker, lekplatser, idrottsanläggningar och liknande har genomgått omfattande och mycket välbehövliga renoveringar under Fentys mandatperiod.
- Standard, skötsel och underhåll av vägar har förbättrats kraftigt.
- Snösvängen fungerade jämförelsevis mycket bra under det stora snöovädret i vintras.
- Staden har byggt ett antal tillfälliga och mer permanenta bostäder för hemlösa.
- Kriminaliteten har minskat, särskilt i de socialt mest utsatta områdena i nordöstra och sydöstra DC.
- Den allmänna servicenivån för de kommunala verksamheterna har förbättrats rejält. Inkompetenta och halvkorrupta chefer har rensats bort och flera större omorganiseringar har gjorts.
Men trots alla påtagliga förbättringar lutar det åt att Adrian Fenty kommer att förlora i morgon. Och det är främst den svarta majoriteten i DC - drygt 50 procent av invånarna har afro-amerikanskt ursprung - som vänt sig mot honom.
Man är irriterad över hans attityd och menar att han inte lyssnat på de svarta, särskild de som bor i de fattigare stadsdelarna. Hans intresse för denna stora väljargrupp försvann dagen efter det förra valet, menar kritikerna.
Att Fenty själv är svart spelar ingen roll - eller gör till och med hans svek ännu värre. Han är uppvuxen i det mer välbärgade nordvästra DC, umgås gärna med sina vänner i de rikare stadsdelarna och saknar helt förankring i det verkliga DC, tycker många.
Vincent Gray, däremot, bor och har sina rötter i ward 7, den fattigaste och mest utsatta delen av Distriktet. Något han ofta framhåller på möten och debatter. Han hyser stort förtroende bland de svarta ledarna i DC (kyrkliga ledare, community organizers och liknande), som i princip alla gått ut och aktivt stött Gray.
Han är nästan 30 år äldre än Adrian Fenty, är lugn och sansad och har enligt många en betydligt bättre förmåga att få folk att hålla ihop och gemensamt gå mot samma håll. Kanske kan man säga att Fenty är en klassisk "doer" med mindre bra förmåga att lyssna på vad andra säger. Och att Gray är ungefär tvärtom: Kompromissinriktad och öppen för diskussion och intryck.
Och tydligen är det en Gray-typ som Washingtonborna föredrar. Åtminstone just nu.
Valet är dock inte avgjort ännu. Enligt opinionssiffrorna leder Gray med runt 5-10 procentenheter. Men ett primärval är svårt att förutse. Det handlar bland annat om hur många av dem som registrerat sig som demokrater som faktiskt kommer att gå och rösta i morgon.
Det lär bli en spännande valvaka i Distriktet.
torsdag 9 september 2010
Republikaner värvar till Miljöpartiet
Republikaner i delstaten Arizona värvar kandidater till den amerikanska motsvarigheten till Miljöpartiet.
Lite märkligt kan tyckas. Men orsaken är krass: Gröna kandidater lär inte ta många röster från republikanerna i valet den 2 november. Däremot kan de plocka rätt många från republikanernas huvudmotståndare, demokraterna.
Det ligger alltså i republikanernas intresse att det finns ett grönt alternativ i varje valdistrikt. Och vilka kandidater som helst duger. Republikanerna söker bokstavligt talat på gatan - bland hemlösa och uteliggare.
Det här har fått demokraterna att reagera. Partiet har skickat in en formell protest och deras juridiska ombud, Paul Eckstein, säger till New York Times:
“These are people who are not serious and who were recruited as part of a cynical manipulation of the process. They don’t know Green from red.”
Läs hela artiken här.
Lite märkligt kan tyckas. Men orsaken är krass: Gröna kandidater lär inte ta många röster från republikanerna i valet den 2 november. Däremot kan de plocka rätt många från republikanernas huvudmotståndare, demokraterna.
Det ligger alltså i republikanernas intresse att det finns ett grönt alternativ i varje valdistrikt. Och vilka kandidater som helst duger. Republikanerna söker bokstavligt talat på gatan - bland hemlösa och uteliggare.
Det här har fått demokraterna att reagera. Partiet har skickat in en formell protest och deras juridiska ombud, Paul Eckstein, säger till New York Times:
“These are people who are not serious and who were recruited as part of a cynical manipulation of the process. They don’t know Green from red.”
Läs hela artiken här.
måndag 6 september 2010
Om svenska och amerikanska värderingar
För några år sedan var jag en av två ledare för ett större projekt som handlade om förändrade värderingar och vad det skulle kunna leda till inom ett antal nyckelområden inom välfärdssektorn. Det var ett oerhört intressant projekt som gav mig massor av kunskap, tankar och idéer som jag borde gjort något bättre av. Men flytten till USA kom emellan och nya projekt stod för dörren.
De senaste dagarna har jag dock blivit påmind om projektet av två anledningar.
Det första var en ledarartikel i Washington Post häromdagen (som jag tyvärr inte hittar på nätet). Artikelförfattaren hade skapat ett diagram där "religiös aktivitet", dvs hur många procentuellt i ett land som anser sig vara aktivt troende, hade placerats i en ledd och BNP/invånare i den andra ledden. Sedan plottades ett 50-tal länder in i figuren. Bilden var klar: Ju lägre BNP/invånare desto högre religiositet. Och tvärtom. Med några undantag. Det tydligaste:
USA.
Landet har hög BNP per capita, men samtidigt en hög andel av befolkningen som beskriver sig själva som aktivt troende eller religiösa. USA ligger därmed en bra bit upp i diagrammet (många religiösa) och långt ut till höger (hög BNP/capita)
Sverige är det land där andelen personer med en religiös livsinställning är bland de absolut lägsta. Vi ligger alltså längst ner i det högra hörnet.
Bilden påminner mig om World Values Survey, som vi använde oss mycket av i vårt projekt. Vi bjöd bland annat in den (dåvarande) svenska projektledaren Thorleif Pettersson. WVS mest kända kartbild är den som kallas Inglehart-Welzel Cultural Map of the World. Den är intressant ur många aspekter och har ett bredare fokus än diagrammet i Post-artikeln. Men i grunden säger den i stort samma sak: USA är ett land där värderingar, religion eller andra perspektiv och livsinställningar är rätt orörliga och mycket traditionella. I Ingleharts kulturkarta ligger Sverige ensamt längst upp i högra hörnet. USA ligger på samma sida, men långt ner...
Sverige är extremt främst genom sin höga sekulariseringsgrad. Men sekulariseringen är ändå logiskt (om än hög) med tanke på de goda levnadsförhållandena. USA är också extremt, men genom att kombinera en hög levnadsnivå med ytterst traditionella värderingar.
Den andra saken som påminde mig om vårt projekt om värderingar var en kolumn i den konservativa dagstidningen The Examiner, skriven av Meghan Cox Gurdon. Den handlar om den brittiska premiärministern David Camerons planer på att ta en tids pappaledighet. Familjen har fått tillökning.
Att en statsminister (eller premiärminister) tar pappaledigt är sannolikt inget som de flesta svenskar skulle reagera särskilt mycket över. Möjligen positivt i så fall. Men det är annorlunda här i USA...
"Britsh PM's paternity leave sets odd example" är rubriken på kolumnen och texten andas tillbakahållen upprördhet. Döm själva, texten finns här.
Några snabbklipp:
"A prime minister taking paternity leave! Doesn't it sound preposterous - embarrissing even?"
"(...) Mr Cameron seems absurd (...) frankly bizarre."
"Maternity leave is a separate issue."
Och så vidare och så vidare.
Svenskar och amerikaner är lika på många sätt. Sverige har genom historien tagit många intryck från USA och säkert också plockat in en eller annan värdering. Men samtidigt är det förvånansvärt mycket som skiljer oss åt när det gäller värderingar - om man utgår från något slags genomsnitt. Se bara på frågor som dödsstraff, aborter, vapenlagar, hälso- och sjukvårdfrågor.
Och pappaledighet...
Kunskapen om dessa skillnader ökar möjligheten att förstå det här landet och folket som bor i det. Och det är nyttigt. Även om jag personligen fortfarande då och då tar mig för pannan eller blir uppriktigt förvånad när jag hör en del personer prata eller när jag läser en eller annan text.
De senaste dagarna har jag dock blivit påmind om projektet av två anledningar.
Det första var en ledarartikel i Washington Post häromdagen (som jag tyvärr inte hittar på nätet). Artikelförfattaren hade skapat ett diagram där "religiös aktivitet", dvs hur många procentuellt i ett land som anser sig vara aktivt troende, hade placerats i en ledd och BNP/invånare i den andra ledden. Sedan plottades ett 50-tal länder in i figuren. Bilden var klar: Ju lägre BNP/invånare desto högre religiositet. Och tvärtom. Med några undantag. Det tydligaste:
USA.
Landet har hög BNP per capita, men samtidigt en hög andel av befolkningen som beskriver sig själva som aktivt troende eller religiösa. USA ligger därmed en bra bit upp i diagrammet (många religiösa) och långt ut till höger (hög BNP/capita)
Sverige är det land där andelen personer med en religiös livsinställning är bland de absolut lägsta. Vi ligger alltså längst ner i det högra hörnet.
Bilden påminner mig om World Values Survey, som vi använde oss mycket av i vårt projekt. Vi bjöd bland annat in den (dåvarande) svenska projektledaren Thorleif Pettersson. WVS mest kända kartbild är den som kallas Inglehart-Welzel Cultural Map of the World. Den är intressant ur många aspekter och har ett bredare fokus än diagrammet i Post-artikeln. Men i grunden säger den i stort samma sak: USA är ett land där värderingar, religion eller andra perspektiv och livsinställningar är rätt orörliga och mycket traditionella. I Ingleharts kulturkarta ligger Sverige ensamt längst upp i högra hörnet. USA ligger på samma sida, men långt ner...
Sverige är extremt främst genom sin höga sekulariseringsgrad. Men sekulariseringen är ändå logiskt (om än hög) med tanke på de goda levnadsförhållandena. USA är också extremt, men genom att kombinera en hög levnadsnivå med ytterst traditionella värderingar.
Den andra saken som påminde mig om vårt projekt om värderingar var en kolumn i den konservativa dagstidningen The Examiner, skriven av Meghan Cox Gurdon. Den handlar om den brittiska premiärministern David Camerons planer på att ta en tids pappaledighet. Familjen har fått tillökning.
Att en statsminister (eller premiärminister) tar pappaledigt är sannolikt inget som de flesta svenskar skulle reagera särskilt mycket över. Möjligen positivt i så fall. Men det är annorlunda här i USA...
"Britsh PM's paternity leave sets odd example" är rubriken på kolumnen och texten andas tillbakahållen upprördhet. Döm själva, texten finns här.
Några snabbklipp:
"A prime minister taking paternity leave! Doesn't it sound preposterous - embarrissing even?"
"(...) Mr Cameron seems absurd (...) frankly bizarre."
"Maternity leave is a separate issue."
Och så vidare och så vidare.
Svenskar och amerikaner är lika på många sätt. Sverige har genom historien tagit många intryck från USA och säkert också plockat in en eller annan värdering. Men samtidigt är det förvånansvärt mycket som skiljer oss åt när det gäller värderingar - om man utgår från något slags genomsnitt. Se bara på frågor som dödsstraff, aborter, vapenlagar, hälso- och sjukvårdfrågor.
Och pappaledighet...
Kunskapen om dessa skillnader ökar möjligheten att förstå det här landet och folket som bor i det. Och det är nyttigt. Även om jag personligen fortfarande då och då tar mig för pannan eller blir uppriktigt förvånad när jag hör en del personer prata eller när jag läser en eller annan text.
torsdag 2 september 2010
Nya trenden: Pedalkraft på gym
Jag vet inte om den här trenden har nått Sverige. Ofta har jag en känsla av att många trender faktiskt kommer från Europa och inte sällan från Sverige för att sedan leta sig över till den här sidan Atlanten. Särskilt om det handlar om energi- och miljöfrågor. Vilket det här gör.
USA Today skrev för några dagar sedan om att allt fler gym kopplar in sina träningscyklar och andra motionsredskap på elnätet. När motionärerna trampar på för allt vad de är värda för att bli snygga och smärta och må bättre, skickar de dessutom in överskottsel till elsystemet.
En halvtimmes cykling för en person på träningscykel ger omkring 50 watt i överskott. Vilket är ungefär vad en bärbar dator gör av med på en timme. Eller sex laddningar av en mobiltelefon.
En "spinningrupp" (20 motionärer som cyklar ihop) skapar under ett år tillsammans el motsvarande vad som går åt till belysning för 72 genomsnittsstora (amerikanska) hus under en månad, har någon räknat ut.
Trenden med "grön workout" sparkade igång så smått för några år sedan och nu finns det åtminstone två företag i USA som tillverkar och säljer träningsredskap som levererar in el i systemet när de används.
"We're not going to solve global warming, but we're trying to help in any way we can", säger Jay Whelan, VD för det ena företaget - The Green Revolution - till tidningen USA Today.
Företaget har under kort tid sålt omkring 1 000 elproducerande generatorer som kan kopplas på redan existerande träningscyklar på gym runt om i landet. På ett gym har man kopplat en träningscykel direkt till en smoothie-maskin. Det tar omkring en minuts cykling för att få fart på maskinen. Den som gör det får en dollars avdrag på smoothie-priset.
Men det är inte bara träningsanläggningar som är intresserade av det här. På en avdelning på ett kvinnofängelse i Arizona kan internerna numera se på TV. Men bara om de cyklar. För TV:n drivs av elen som kommer från träningscyklarna.
Problemen med övervikt och fetma är stora bland de socialt mest utsatta grupperna. Det här är ett sätt att få de kvinnliga fångarna att bli mer motiverade att röra på sig. Och enligt den lokala sheriffen fungerar det. Alla fångar på avdelningen har anmält att de vill vara med i "the pedal-vision program".
Läs hela artikeln på USA Today's webbplats: Pedal power takes off as exercise produces electricity.
USA Today skrev för några dagar sedan om att allt fler gym kopplar in sina träningscyklar och andra motionsredskap på elnätet. När motionärerna trampar på för allt vad de är värda för att bli snygga och smärta och må bättre, skickar de dessutom in överskottsel till elsystemet.
En halvtimmes cykling för en person på träningscykel ger omkring 50 watt i överskott. Vilket är ungefär vad en bärbar dator gör av med på en timme. Eller sex laddningar av en mobiltelefon.
En "spinningrupp" (20 motionärer som cyklar ihop) skapar under ett år tillsammans el motsvarande vad som går åt till belysning för 72 genomsnittsstora (amerikanska) hus under en månad, har någon räknat ut.
Trenden med "grön workout" sparkade igång så smått för några år sedan och nu finns det åtminstone två företag i USA som tillverkar och säljer träningsredskap som levererar in el i systemet när de används.
"We're not going to solve global warming, but we're trying to help in any way we can", säger Jay Whelan, VD för det ena företaget - The Green Revolution - till tidningen USA Today.
Företaget har under kort tid sålt omkring 1 000 elproducerande generatorer som kan kopplas på redan existerande träningscyklar på gym runt om i landet. På ett gym har man kopplat en träningscykel direkt till en smoothie-maskin. Det tar omkring en minuts cykling för att få fart på maskinen. Den som gör det får en dollars avdrag på smoothie-priset.
Men det är inte bara träningsanläggningar som är intresserade av det här. På en avdelning på ett kvinnofängelse i Arizona kan internerna numera se på TV. Men bara om de cyklar. För TV:n drivs av elen som kommer från träningscyklarna.
Problemen med övervikt och fetma är stora bland de socialt mest utsatta grupperna. Det här är ett sätt att få de kvinnliga fångarna att bli mer motiverade att röra på sig. Och enligt den lokala sheriffen fungerar det. Alla fångar på avdelningen har anmält att de vill vara med i "the pedal-vision program".
Läs hela artikeln på USA Today's webbplats: Pedal power takes off as exercise produces electricity.
söndag 29 augusti 2010
Glenn Becks stora möte vid Lincoln Memorial
Minst 200 000 personer samlades vid National Mall här i DC i lördags för att lyssna på bland andra Glenn Beck (Fox News) och Sarah Palin. Även om massmötet sades vara opolitiskt, var det ingen tvekan om att dess deltagare sympatiserar med tea party-rörelsen, som fortsätter att sätta sin prägel på den amerikanska politiska debatten. Det är snart bara två månader kvar till kongressvalet.
Becks möte var milt sagt kontroversiellt eftersom det hölls på årsdagen av Martin Luther Kings klassiska "I have a dream"-tal. Och dessutom på samma plats.
Politiska plakat var bannlysta, men det går ju att få fram sitt budskap på andra sätt...
Utsikt från Lincoln Memorials trappor. Minst 200 000 personer var samlade.
Ännu ett budskap... 
...och ett till.
Sarah Palin talade...
...och folk lyssnade.
Sedan var det dags för Glenn Beck själv.
Folkmassan sträckte sig ända bort mot Washington Monument.
Restoring Honor var temat för mötet.
Plötsligt dök det upp några motdemonstranter. De buades ut av de församlade, men det blev inga våldsamheter. Mannen till höger är alltså Glenn Beck.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)