Så här års är det handlingstider för barnfamiljer runt om i USA. Skolorna har skickat ut sina supply-lists - långa listor med material som barnen förväntas ta med sig den första skoldagen.
Listorna har blivit allt längre under årens lopp och i takt med drastiskt försämrad kommunal ekonomi här i USA, är årets listor rekord-långa.
Vår yngste ska börja andra klass nu om en vecka. Han lista innehåller 18 punkter. Det är allt ifrån anteckningsböcker och block till 48 stycken blyertspennor, en rulle med huhållspapper, en flaska handsprit och tio tjocka färgkritor.
En snabb uppskattning av kostnaden för hela listan: Runt 80 dollar (omkring 600 kronor). Och det är bara ett av våra tre skolbarn...
Allt flera föräldrar börjar nu reagera på denna dolda skolavgift. New York Times skriver i dag om utvecklingen. Listor har funnits länge i det amerikanska skolväsendet. Men när nu skolbudgeterna skurits ner på många håll, har kostnaderna för nödvändigt material i allt högre grad lämpats över på familjerna.
Numera kan listan till exempel innehålla städmaterial, plastbestick till skolmatsalen, sopsäckar och kopieringspapper. I en skola i Honolulu måste varje elev ta med sig ett fyrpack med toalettpapper...
Alla är dock inte ledsna över det här. Lokala butiker har plötsligt fått en ny och rejäl inkomstkälla. Många är tidigt ute och kollar in de listor som skickas ut till föräldrar. Sedan ser de till att beställa hem just de varor som skolorna vill ha.
Tidningen meddelar att för vissa delar av detaljhandeln är just denna tid - när föräldrar kommer in med sina listor i högsta hugg - den mest lönsamma efter storhelgerna.
Lika glada är inte familjerna. Det finns många som har det svårt att få ekonomin att gå ihop redan som det är. Att de dessutom ska lägga ut kanske uppemot 2 000 kronor (om de har tre skolbarn) för diverse skolmaterial, trots att barnen går på en "avgiftsfri" kommunal skola, kan naturligtvis vara väldigt tufft.
Artikeln i NY Times finns via den här länken.
5 kommentarer:
Hur gör man slut på 48 blyertspennor på ett år? Nu var det länge sedan jag gick i småskolan men det låter väl mycket och jag förmodar att datorer används en del nuförtiden...
Är det så att familjer som sas tar sitt ansvar subventionerar pennor för familjer som struntar i listorna, men som inte kan stängas av iaf?
Oj, vilka listor! De är värre är de listor som barnen får här i krislandet Grekland. Här måste barnen köpa med sej alla skrivböcker, pennor och pysselmaterial. Även vi har tre barn och det blir ganska dyrt. Men nya skolböcker får alla barn varje år. Och för ca 20 år sen fick alla barn under vintern ta med sej ett vedträ om dagen till uppvärmningen. Allt det här är kanske inte så dumt som idé i fattiga kommuner, men det får ju inte bli en för tung kostnad för den enskilde heller.
Olle, jag tror att du slår huvudet på spiken. Överhuvudtaget är det så att det mycket sällan är 100-procentigt deltagande i de mängder med olika donationsprojekt som ständigt är aktuella (i samband med utflykter, klassfester, särskilda teman, presenter till lärarna osv). Vilket gör att vissa familjer ständigt bidrar med betydligt mer än de borde rent proportionerligt. För dom som har råd är väl det okej. Värre för dom som vill "göra rätt för sig" och som har det påvert. Men ändå tvingas köpa 48 pennor.
Ingabritt, ett och annat vedträ hade behövts i vintras. Men här stängde de skolorna istället... jag kan tänka mig att den här utvecklingen kommer att synas i många länder, i takt med att den lokala ekonomin försämras.
Jag blev nog mest fundersam över det där med "plastbestick till matsalen". Plastbestick?? Engångs alltså? Låter alldeles galet!
Hanna, här finns inget annat än engångs. Som jag skrivit tidigare, det återstår rätt mycket innan miljömedvetandet slår igenom brett i det här landet...
Skicka en kommentar