Vilket ansvar har en nyvald partiledare för sin särbos (kulbos, flickväns, fästmös...) handlingar och aktiviteter? Hur långt sträcker sig hans moraliska hägn?
Frågan aktualiseras av Dagens Industris avslöjande tidigare i dag om att Håkan Juholts särbo (kulbo, flickvän, fästmö...) ertappades och dömdes för att ha lurat till sig drygt 40 000 kronor från sin tidigare arbetsgivare.
Att det skulle dyka upp något tveksamt i Juholts närhet var väntat. Ingen av oss är helt utan skuld eller skrupler och är man själv, mot all förmodan, vit som snö så finns det nästan alltid någon släkting, bekant eller familjemedlem som gjort något mindre bra i något sammanhang någon gång.
Och eftersom medielogiken i vissa fall är rätt enkel att förutse, så är vi säkert många som varit medvetna om hur mycket det grävts i Håkan Juholts bakgrund och omgivningar ute på redaktionerna de senaste veckorna.
Jag håller det inte för omöjligt att det kommer att dyka upp flera avslöjanden av olika karaktär och tyngd den närmaste tiden. Men för att återgå till DI:s story:
Juholts särbo har alltså erkänt, dömts och avtjänat sitt straff - villkorlig dom och dagsböter - för flera år sedan. Såvitt jag förstått det så skedde själva brottet innan de två blev ett par.
Ingen kan väl knappast anklaga den nuvalde partiledaren för något som hans särbo gjort innan de blev tillsammans. Det faller på sin egen orimlighet. Däremot kritiseras han från flera håll för att han inte berättat om särbons brott - varken för valberedningen eller offentligt.
En fråga som infinner sig är: Var går gränsen för en offentlig persons moraliska ansvar?
Om han hade berättat det här för valberedningen, hade det på något sätt påverkat dess bedömning om hans lämplighet som partiledare? Eller är det hans underlåtenhet att berätta som bör ifrågasätta hans moraliska och etiska samvete?
Och, för att driva det här till sin spets: är hans förhållande med en person som dömts för en brottslig handling, ett tecken på dåligt omdöme?
Jag ger mig inte in i den diskussionen. För personligen tycker jag att det är betydligt mer intressant att diskutera massmediernas logik och dramaturgi i sådana här sammanhang.
Var går gränsen för en redaktions moraliska ansvar?
2 kommentarer:
"Wer einmal lugt, den glaubt man nicht" tror jag det stog i min tyska grammatik. Nackdelen för Juholt är att han undanhållit information för valberedningen som kunde varit viktig för den. Den finns en liten, men dock risk, att man vid andra tillfällen frågar sig om han återigen döljer något.
Samma sak gäller TEPCO och deras rapportering från Fukushima.
Jo, förvisso. Det finns många infallsvinklar på den här historien. Men det jag egentligen ville diskutera var medielogiken - och vem som egentligen har - eller tar på sig eller bör ha - det största moraliska eller etiska ansvaret. Svaret är inte självklart...
Skicka en kommentar