Nästan sju av tio amerikaner är för det. Barack Obama är för det. Alla 44 presidenter utom FDR, Franklin D Roosevelt, har varit för det.
Dödsstraffet.
För närvarande kan brottslingar bestraffas med döden i 36 av USA:s 50 delstater samt på federal (nationell) nivå och inom militären.
Sedan dödsstraffet återinfördes efter ett beslut i Högsta Domstolen 1976 har totalt 1 266 personer avrättats i 34 olika delstater. Dessutom har tre personer dödats på federal nivå. Fler än 3 200 personer är dömda till döden och sitter i så kallad "Death Row".
Texas är den delstat som ägnar sig överlägset mest år avrättningar. Sammanlagt 475 personer mött döden här sedan 1976.
För en europé är det rätt svårt att förstå amerikaners positiva inställning till dödsstraff och avrättningar. Jag satt och följde den makabra historien om Troy Davis i går. Davis dömdes till döden i Georgia efter att ha befunnits skyldig till ett polismord 1989. han har konsekvent hävdat att han varit oskyldig och det finns ett antal oklarheter i fallet - bland annat har sju av nio vittnen i efterhand tagit tillbaka sina vittnesmål och hävdat att de tvingats eller påverkats till att peka ut Davis av de poliser som förhört dem.
Trots osäkerheten skulle Troy Davis dödas i går kväll. Men en halvtimme innan utsatt tid, sköts avrättningen upp. Högsta Domstolen i Washington DC hade bestämt sig för att göra en sista granskning. Tre timmar senare kom beskedet. Ingen ändring, ingen omprövning.
Troy Davis förklarades död 23.08 lokal tid, efter att ha fått en dödande injektion.
Nyhetskanalen CNN intervjuade direkt efteråt den dödade polismannens mamma, som sa att hon kände sig lättad och att hon nu äntligen kunde lämna det här bakom sig och finna frid.
Hon hade aldrig tvekat på att Davis var skyldig. Rättvisa var skipad.
Och det är väl där någonstans vi möjligen hittar nyckeln och förklaringen till att så många amerikaner, även en majoritet av personer som säger sig vara demokrater, är för dödsstraffet; här finns en kultur som fokuserar på hämnd, det personliga ansvaret och "rättvisa".
Har du dödat min son, så ska du dö - omständigheter eller motiv kring mordet spelar ingen större roll.
Att det sedan en eller annan oskyldig avrättas av misstag, det är ett pris som man får betala.
Läs mer om dödsstraffet i ett av mina tidigare blogginlägg samt på min privata blogg i går kväll.
2 kommentarer:
Precis som du skriver är det oerhört svårt att förstå den positiva inställningen. Att man känner sig hämndlysten ifall någon dödar ens närstående är helt begripligt, men att STATEN blir hämndlysten?! (För det är ju nästan så man måste tolka detta absurda.)
Sjukt, det är vad det är. Har vi inte kommit längre än så här?
Jo, det känns onekligen märkligt att det finns ett enda land bland de "utvecklade" länderna som inte bara tillåter utan också praktiserar dödsstraff. Men USA är intressant ur många olika moraliska och filosofiska perspektiv, bland annat är landet jämförbart med många "utvecklingsländer" när det gäller synen på och vikten av religion (främst kristendomen förstås). Kanske det här hänger ihop på något sätt?
Skicka en kommentar